Som medförfattare till Cadillac Madness - boken om just Hep Stars - är det säkert lite laddat att hoppa in i debatten när domaren redan borde blåst av matchen. MEN - då sommarstiltjen är som den är kunde jag inte låta bli.

Jag blir glad o känner stor lycka över att folk som Micke finns o lever och utför sin gärning VARJE DAG! Vilken rapphet - vilka textinlägg och vika djärva vinklingar på saker o ting. Vi tycker garanterat inte samma i ditt o datt men det är ju det som är själva grejen. VILKEN `KILLE för att sammanfatta.

Lika lyrisk blir jag när jag tänker på Wrigholm - dina radioserier o alla dessa texter o inlägg - det är då tusan också att inte fler har förstått STORHETEN i din kunskap o tajming! Helt klart lysande.

MEN - när jag läser inlägg av samma - som JAG tycker (jag hör gamla citat av Voltaire ringande i öronen..) totala lågvattenmärke som Stofjön här i början av året - då undrar man om inte Norrbotten mörkret sänkt sig SAMTLIGA dagar under ett år. VARFÖR denna totala dissning? Varför denna ilska? Varför denna tvärsäkerhet? Lite av medelålders mäns PITTSTIM s debatt varning…..Debatt ÄR KUL men försök för jösses namn att vara LITE mer nyanserad…..

VAD vet du EGENTLIGEN om hur inspelningen i den relativt nyinrättade Philipsstudion gick till? VAD vet du EGENTLIGEN om “Teknikern”? som du kallar Gert Palmcrantz här ( i o för sig rätt - han VAR tekniker på plattan men har faktiskt ett senarekommet rykte om sig att vara en mycket skicklig Ljudman.

Om själva Hep Stars skall jag inte snacka så mycket - redan är mycket beskrivet (om än inte allt) i boken. Jag kan dock VERKLIGEN hålla med om väldigt många relevanta inlägg runt kvalité o avsaknad av kvalité o orginalitet och framför allt - ingen röd tråd i deras musikalisak resa under de 6 år de höll på. Helt klart som gjort att ha olika tycke o smak. Ser också Hr Stofjön att du gjort ett o annat BRA inlägg i denna debatt runt Hep Stars. Vackert så!

TILL SIST - DET VIKTIGASTE - ! KÄNSLA O GLÄDJE!! Dvs 43 år efter att en ung kille eller tjej blev pulveriserad av exett trumintro - snott eller inte… - är det ibland viktigt att backa åter till vad som DÅ var viktigt. Det var då inte teknisk brillians - det var inte ljudbilden av för mycket basgång eller för många pålägg i studion som ev förorsakade brus mm. Det var själva euforin över KÄNSLAN i låten som drev fram ex en GLÄDJE or whatever…
Det var bl a det som Hep Stars lyckades med - jag är den förste att fullkomligt hålla med om att de INTE var världsmästare i musikalisk utövning alla gånger.

Min SLUTKLÄM - var lite förlåtande med nu upp till 45 år gamla vinylalster och inte så in i hoppsan tvärsäker på hur det eller eller andra var eller borde ha varit!
As time goes by,,,,,,
Hälsar Danne Landén -

Inte speciellt mycket av musikbegåvningar, men ett bra artisteri nästan på gränsen till skådespeleri.
Covers, covers och åter igen covers artister i tron att de kunde prestera bättre än originalet. De hade verkligen tid till attlåta sig inspireras av de stora begåvningarna i popvärlden. Det gick hem i gamla svedala och konstigt nog så går dessa artister hem än idag. Inte hänt mycket sedan den tid då det kommersiella tog över och fullständigt tog död på den utvecklande musiken.

Förresten…när jag nu plockat fram LP:n Cadillac med Hep Stars slår det mig att ljudmixen är så jävla obehaglig med en dominerande djupbas. Den går fan i mig inta spela på min nuvarande anläggning.
Peter

Att Janne Frisck låter bättre än Hedlund på det här albumet kanske beror säkert på att han var förstesångare i gänget från början. Så han hade ju haft god tid på sej att finslipa de nummer som satt raggarklubbarna i Stockholm i brand.
Att Benny Anderssons orgel låter för djäkligt kan vi alla vara överens om. Singelinspelningen av låten, där Benny faktiskt är ansvarig för gitarrspelet, är en miljon gånger bättre än den orgeltutande version som kom med på albumet.

Vad gäller Bald Headed Woman var detta en låt som var skriven och förlagd av amerikanske Shel Talmy. Mannen som producerade bl.a The Kinks, The Who och The Creation under deras tidiga karriärer.
Han prackade på sin låt på dem alla. Företrädesvis som singelbaksida eller albumspår. Detta för att maximera sin egen vinst om A-sidan skulle bli en hit.
I The Kinks fall lyckades han till och med få med låten på deras debutalbum två gånger. Andra gången kallades låten I´ve been driving on a bald mountain. Snacka om födgeni?
Men han måste ha häpnat över de royaltycheckar som nådde honom från den svenska marknaden. Han kan ju knappast haft en aning om Hep Stars existens.