03.06.08
Svenska LP-skivor #38 ABBA - ABBA 1975
ABBAS TREDJE SKIVA FÖR, DEN SOM FÖR MÅNGA VAR DERAS STORA KLIV IN PÅ POPENS VÄRLDSKARTA!
Vi kör vidare på ABBA-spåret!
Turen har nu kommit till deras tredje skiva.
SIDA 1
1) Mamma Mia
Fantastisk öppning med en låt som verkligen är genialisk i komposition, arrangemang, uppbyggnad, stämsång mm! Stundtals bländande bra låt!
Mamma Mia gick också mycket riktigt upp till första platsen på engelska hitlistan, medans den dock i USA inte blev högre än 32:a.
En reflektion bara: låter det inte lite Sparks om det här…?
2) Hey, Hey Helen
Inte ens en hälften så bra som Mamma Mia, knappt godkänd. Ganska tråkig melodi vilket dock - som vanligt - vägs upp av Agnetha och Fridas sånginsats. Överhuvudtaget en alldeles för stor flört med disco…utan att vara speciellt mycket disco! Trist låt.
3) Tropical Loveland
Och så vidare til! en riktig flopp! Frida får ett solo-nummer, men var det här verkligen vad hon ville göra? Här är vi tillbaka till tyskshclager-träsket från de två första skivorna. Om något så t.o.m. aningen sämre än de bedrövelser som de bestod av där.
4) SOS
Också ett singelsläpp men inte alls lika vass som Mamma Mia. Den har en vers som stundtals snuddar vid pekoral, men där finns onekligen en väldigt snygg refäng med ett par riktigt starka harmonier och återigen en fenomenal sånginsats från damsidan med Agnetha i spetsen som sjunger solo på verserna.
Aldrig någon större favorit för mig, men vad betyder det vad jag tycker? Låten blev 6:a i England på englandslistan och 15:e på USAs Billboardlista.
5) Man In The Middle
Hmmm…hade inte gruppen inte insett att ABBA är en grupp där grabbarna komponerar och tjejerna sjunger?
Tummen ner med besked!
6) Bang-A-Boomerang
En låt med en klockren hitkänsla! Det är bara att kapitulera! Ett collage på ett dussin glamrock-hits, visst, men förbålt bra gjort!
SIDA 2
1) I Do, I Do, I Do, I Do, I Do
Ingemar Nordströms? Det här är en låt som jag aldrig har gillat…även om den onekligen har en väldigt snygg melodi och sången sitter på ett fenomenalt sätt så är det alldeles oerhört för mycket av svensk dansbana och svenskt dansband över den för att jag ens ska fundera på om det finns något av värde i den!
En femtondeplats och femton veckor blev det i alla fall på USA-listan, medans den i England fick nöja sig med en 38:e plats. Andra länders kopplingar till Ingemar Nordströms Saxpartyn var nog - för dom - befriande obefintliga…
2) Rock Me
Nej, man kan inte kalla en låt för Rock Me, det går bara inte om man vill bli tagna för de nya Beatles!
En bedrövlig glamrockspastisch dessutom. Björn låter som Noddy Holder i Slade!!!
OK, ett par snygga harmonier finns det onekligen i kompositionen, kanske det hade blivit hyfsat om tjejerna hade sjungit hela vägen. Men nu så gjorde dom inte det, och då låter det som det låter!
Gick nog hur som helst hem som gjutet på deras konserter.
3) Intermezzo No. 1
Bach, Mozart…? Nja snarare Electric Light Orchestra, Ekseption eller kanske allra närmast Mike Oldfield!
Kanske rent av någon obskyr filmmusik till en sen länge bortglömd alternativ 70-talsfilm.
Inte dåligt men helt umbärligt. Djärvt i alla händelser och - framför allt - en stor hint mot vad som skulle komma 10 år senare, nämligen Chess!
4) I’ve Been Waiting For You
En av plattans få tillfällen där man tycker sig skönja åtminstone någon form av djup.
En ballad väldigt vackert sjunget av Agneta. Inte någon av de allra största av gruppens kompositioner, men inte långt ifrån!
Efter Mamma Mia min personliga favorit på skivan.
5) So Long
Garanterat ett riktigt kanonnummer på konserter! Det är onekligen ett riktigt drag på både komp och sång. Inte min påse men helt OK, proffsigt framfört med ett för genren ovanligt intressant arrangemang. Notera exempelvis övergången till moll på versen och det lätt filmmusiksinspirerade temat alldeles vid uttoningen.
Summa summarum återigen en onödigt ojämn skiva från en grupp som hursomhelst på den tiden nämndes och fortfarande nämns bland de stora inom popen från den epoken.
Toppar som Mamma Mia varvas med smörja som Tropical Loveland…
SOS följs upp med Man In The Middle…
Slutomdömet kan bara inte bli speciellt högt den här gången heller även om den genomsnittliga nivån onekligen hade höjts jämfört med skivorna innan.
Det som skiljer den främst åt är att allting känns mycket mer genomarbetat. Det finns inga låtar längre där man får känslan av allt nog kunde ha blivit bra bara man hade lagt lite mera tid på det hela. Här verkar budgeten vara närmast obegränsad! Även de låtar som mest känns som utfyllnad har en helt fullödig produktion. Det går dock inte att koka soppa på en spik även om heter Agnetha, Björn, Benny och Anni-Frid…en del låtar är helt enkelt dödsdömda från start.
Slutbetyg: en TREA av fem möjliga!!!
Popularity: 40% [?]
Loading ...
