1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

03.31.08

Svenska LP-skivor #53 ABBA – Arrival 1976

Posted in Min blogg at 12:52 f m

ABBAS FJÄRDE LP OCH OCH ETT KLIV IN I ROCKELITEN PÅ ALLVAR!!!

abba-lp.jpg

Fram till Arrival så hade ABBA näppeligen imponerat som albumgrupp. Som hitsingelleverantörer så hade de utan tvekan gjort det, man hade exempelvis redan haft tre listettor i England vid tiden för releasen av Arrival. Men de tre LP-skivorna som hade släppts åren innan hade samtliga haft minst sagt svajigt material. Enskilda toppar varvades med minst sagt mediokert, för att inte säga uselt material. Att på basis av dessa de tre första plattorna försöka prata in ABBA bland rockens stora skulle enbart vara skrattretande, ingenting annat. MEN, det fanns en tendens, skivorna blev bättre och bättre. I takt med ökat antal sucéer så steg både självförtroendet och – väldigt asvgörande i Abbas fall – budgeten.
Arrival, LP nummer fyra i ordningen, är följdaktligen också klart bättre än föregångarna. Det finns egentligen ingen anledning att ens diskutera en sån fråga. Uppenbart så är det först här som gruppen på riktigt börjar begripa själva i vilken division dom spelar och var dom bör sätta ribban. Först här så verkar man ta sig på det allvar som man nu gjorde. Det är först här som allt material är riktigt genomarbetat och här som de yvigaste sliskexperimenten och flörterna med tysk schlager är borta. Just därför så låter det så bra som det gör här också…

ABBA – ARRIVAL 1976 Utgiven på Polar

SIDA 1

1) When I Kissed The Teacher
Klockren inledning. Otroligt mäktig poplåt som sätter sig på en gång. Hela gänget sjunger på verserna, medans Agnetha tar sticken ensam.
Vad jag vet så släpptes den inte på singel, märkligt nog, hade självklart kunnat bli en lika stor hit som de singlar som nu blev det.

2) Dancing Queen
En av de allra bästa låtar under gruppens karriär, följdaktligen också en världshit.
Etta i USA, England, Sverige och en drös andra länder. En sanslös skapelse helt enkelt.
ALLTSÅ, alla ni som slentriantmässigt dissar den här gruppen och allt som dom har gjort: Det här är faktiskt inget annat än fantastiskt!
Komposition, arrangemang, tjejernas sång och även den enorma spel- och sångglädjen som dom förmedlar, det är bara fenomenalt.
Alla ni, det är bara att ge upp! ABBAs bästa låtar kommer att gå i graven långt efter att vi alla som är här nu ligger där!
Den stora frågan när man hör den här låten blir ändå: när dom kunde göra musik av den här kalibern, varför gjorde dom en gång i världen smörja typ Tropical Loveland, Sitting In The Palmtree och I Saw It In The Mirror?

3) My Love, My Life
En helt underbar ballad, med lysande sång från Agneta på versen och båda tjejerna på refrängen. Jag ryser när jag hör det här…
Det här är definitivt en väldigt bra komposition, men ändå, utan flickornas makalösa insats så hade det här ändå inte blivit så bra som det blev, för sånginsatsen är helt outstanding!

4) Dum Dum Diddle
Inledning med ett syntljud som kanske inte är det vackraste. Fortsättningen är väl inte heller den den roligaste som man hört. Ett litet kliv tillbaka till glam-ABBA, rollen som inte klädde dom så där speciellt bra. Det är väl å andra sidan just det här som kallas för mellanlåt…

5) Knowing Me, Knowing You
En av ABBAs mer dramatiska sånger. Frida solo på verserna med Agnetha som ”spökröst” på den andra versen (har ni lagt märke till den?).
Märkligt nog så är det en låt som handlar om skilsmässor, men…det var väl ändå inte speciellt aktuellt just då? Var dom synska till och med, abborna?
Alltihopa är faktiskt väldigt, väldigt vackert. Den som inte ser det har antingen ett hjärta av sten eller stenar i öronen! (Jag kom på det uttrycket nu, alldeles själv! Inte så tokigt va?).
I alla händelser så var det här en listetta i England och nummer fjorton i USA.

agneta.jpg

SIDA 2

1) Money, Money, Money
Återigen en väldigt dramatisk touch på det hela. Här pratar vi dessutom nästan renodlad musikalmusik! Money, Money, Money hade glidit in i Chess som en hand i en handske!
Frida på en ovanligt uttrycksfull sång på verserna, hela gruppen på huvudtemat.
Inte gruppens bästa låt, inte ens plattans bästa, men det är väldigt bra ändå!
Money…missade förstaplatsen på Englandslistan, låtade stannade på tredje plats. Hade den gått upp till första så skulle ABBA ha haft SJU singlar på raken på förstaplatsen i England!!!
Vilka de lyckliga var? Jo, Mamma Mia, Fernando, Dancing Queen i första sjoket innan tredjeplatsen, sen följt av Knowing Me Knowing You, The Name Of The Game, Take A Chance On Me.

2) That’s Me
En av gruppens bortglömda pärlor. Ruggigt bra komposition och – för femtioelfte gången – sanslöst bra sånginsats från tjejerna! Det enda som drar ner helhetsintrycket är det monotona diskokompet som går igenom hela låten.

3) Why Did It Have To Be Me
Plattans klart sämsta låt…men inte ens den är helt befriad från sina poänger! Självklart märkligt att killarna fortfarande insisterar på att sjunga solo här. Det som räddar det hela från en katastrof är när tjejernas sång kommer in på sticket. Där, men bara där, så lyfter det hela nåt enormt. Som helhet dock tämligen umbärligt.

4) Tiger
Japp, egentligen en ren idiotlåt, men den är ju nu ändå så bra gjord så att innan den är slut så har man hunnit ge sig!
Det här andas väldigt mycket både Sparks och Queen, och då kan det väl ändå inte vara något annat än lysande, och det är just precis vad det här är!
Det här är och förblir pop när den är som bäst!
Och…har det funnits två lika bra sångerskor i ett och samma band tidigare? Jag tvivlar…

5) Arrival
Ett musikstycke som redan från start lät så pass mycket Mike Oldfield att det knappt var sant. Sen så kom Oldfield ett par år senare och gjorde en cover på Arrival!!! Jo, visst är tillvarons vindlingar lite lustiga ibland…
Ett värdigt avslut på en mycket bra skiva!

Summa summarum ett jättelyft jämfört med skivorna innan! Som jag tidigare skrivit så är det en frapperande kvalitetshöjning även jämfört med deras tredje skiva, ABBA. Det som främst har höjts är den allmänna nivån. Det som var rent skräp på de första skivorna har i stort sett flugit sin kos (möjligtvis med ett litet undantag, Why Did It…), och alla låtar på LPn verkar vara ungefär lika mycket genomarbetade, något som näppeligen var fallet i början på karriären.
Flörten med tysk schlager har i stort sett också tackat för sig, vilket jag från min sida ömsesidigt å det hjärtligaste tackar för.
Kvar finns ett litet glamkomplex som tittar fram här och där, men den här gången parat med en sådan kvalité så att allt är förlåtet.
Resten på skivan är ABBA, dom hade äntligen modet och självförtroendet att skapa något som var deras eget utan att till och från snegla på vad andra gör.
Slutomdömet som jag ger står jag för vad än en del av er säger! Bra musik är bra musik och kommer alltid att vara det, och det här, det är nästan uteslutande väldigt, väldigt bra.
Visst, uppbackningen var enorm, budgeten med största sannolikhet också. Och med fyllda plånböcker så kunde också Björn och Benny i godan ro isolera sig på sin skärgårdsö för att komponera, i månader… Snacka om att ha det förspänt jämfört med andra artister! Jag är personligen övertygad om att en hel del andra svenska kompositörer hade haft möjlighet att göra resan snudd på lika bra med samma förutsättningar.
Ta Clabbe, vad hade inte han med sin kompositörstalang kunnat gjort i samma position och med fyra års uppbackning från Polar? Eller Göran Lagerberg? P-O Bjärenäs hade kanske varit miljardär med en tjugorumsvåning på Manhattan i dag om han av en ödets nyck lierat sig med Björn Ulvaeus för si så där fyrtio år sen! Vem vet?
OK, må så vara, men det var nu en gång för alla det här gänget som gjorde det, OCH, det mycket viktiga OCH, ABBA utan Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad hade inte kommit nån vart alls. De här två tjejerna med sina enorma röster var det som till syverne och sist skiljde gruppen från övriga, dels samtida konkurrenter men även en million kopior. Deras röster är lätt att ta för givet, men det var dom som var själva nyckeln till ABBAs formidabla succé!

Om dom ändå bara hade haft vett att göra snygga omslag också…

Slutbetyg: inget annat än en stark FYRA av fem möjliga!!!

abba-arrival.jpg

Popularity: 55% [?]

8 Comments »

  1. Lennart Wrigholm said,

    03.31.08 at 9:16 f m

    Jodå, Dancing Queen fungerade hyfsat på ett dansgolv. I alla fall på den tiden. Men mest på en tysk publik. I alla fall enligt mina erfarenheter.
    Går man tillbaka till den tid när det här albumet var aktuellt så kom också en cover på låten med Carol Douglas. Den versionen var betydligt mera dansbar. ABBA´s version har helt enkelt ingen danstakt. Sedan får man skriva Dance hur mycket man vill i titeln.
    Carol´s funkversion fungerade faktiskt betydligt bättre i Sverige. Men det beror på väl på vårt klassiska jantelagskomplex.

    Why did it have to be me gjordes också tidigare men med annan text. Den hette då Happy Hawaii och gavs ut i Tyskland som singelbaksida.

    Jag har nämt det tidigare men det kanske inte skadar att upprepa det. Polar må ha lagt ner en förmögenhet i studio och förberedelsetid för det här albumet. Men ingen trettiotrevarvare i historien har givits ut i en sämre pressning. Den lät helt enkelt för djävligt. (Tre delar vinyl och en del sand.)Dessutom var utstyrningen på ljudet i spåren så uselt att skivan var närmast ospelbar på diskotek.

  2. Peter Johansson said,

    03.31.08 at 9:19 e m

    Modigt Micke;)
    Professionell och genomarbetad. Annars är detta ett riktigt hatobjekt för mig. Jag har inte hört hela plattan sen 1976 tack och lov. A+A ylar som en hel kör och körsång är inte min påse. (Ej att förväxla med stämsång!) Bennys spelglädje på ”Dancing Queen” tangerar Lars Roos ”Örongodis”.
    Lillbrorsan hade ”Arrival” på sin grammofon varför jag inte såg någon annan lösning än att köpa en Buddy Holly samling åt honom. Sen dess har jag aldrig hört honom nämna ABBA.
    1976, 14 år ung och jag insåg att popen aldrig mer skulle utvecklas till det bättre.
    ABBA kändes ju ändå från början som en svensk supergrupp och man ville ge dom en chans. Men i och med ”Arrival” dog alla förhoppningar. Egentligen borde man ju förstått vartåt det lutade när B+B gjorde ”Hej gamle man”…Dom brände väl allt sitt krut när dom skrev den trevliga schlagern ”Ljuva sextiotal”.
    Peter

  3. Micke said,

    03.31.08 at 10:13 e m

    Tack Peter för din kommentar.
    Jo, nog förstod jag att det skulle bli reaktioner på det här allt…
    Snart är vi tillbaka i sextio-talet! Håll ut!!!

  4. Peter Johansson said,

    03.31.08 at 11:04 e m

    Troligtvis har denna och övriga ABBA skivor fler fans än då det begav sig. Jag hade inga polare då som gillade ABBA men i dag säger de flesta av dom att ”dom var ju egentligen ganska bra”.
    Tro nu inte att jag tycker det är tråkigt att läsa en recension på en platta jag inte gillar. Det är alltid kul att höra andras åsikter om musik som man känner till. Speciellt när recensionerna är så ambitiöst genomarbetade som dina.
    Peter

  5. Micke said,

    03.31.08 at 11:14 e m

    Tack Peter!
    Jag har hört så mycket negativt idag muntligt så att jag funderade på att radera ut hela recensionen.
    Eller ändra allt till en vråletta och skriva ”gick ni på det?”
    Dina ord stärker mig inför morgondagen, tack!

  6. Peter Johansson said,

    03.31.08 at 11:31 e m

    Tappa inte modet Micke!!! Alla har vi våra lik i garderoben. Du gillar Arrival – Jag gillar Hep Stars på svenska!!
    Ha en trevlig natt!
    Peter ”Lilla Sofie” Johansson

  7. Micke said,

    04.01.08 at 1:20 f m

    OK, Peter! Då kommer det snart en recension på Hep Stars på svenska!
    Jag har redan börjat vässa skalpellen…
    Nädå, och, glöm inte det, jag hävdar fortfarande att Consolation är Benny Anderssons bästa komposition någonsin!

  8. eltonbonn said,

    04.01.08 at 4:00 e m

    He, he, väldigt roliga och träffande kommentarer. Håller med om att Dancing queen inte är dansbar. Lyssningsbar, men fullständigt odansbar även i onyktert tillstånd. Och Bennys pianospel ….inte det minsta sväng där inte. Mekaniskt, symfoniskt, högtravande, ta-dam, ta-dam, ta daaa… En pianist (ingen nämnd) med sväng hade kunnat lyfta låten till nya höjder.
    En skicklig låtsnickrare är han dock.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *