03.23.08

Svenska LP-skivor #48 The Violents - Strings Of Hits

Posted in Min blogg at 7:19 pm

JERRY WILLIAMS BLIVANDE KOMPGRUPP MED SIN - NÄSTAN - HELINSTRUMENTALA DEBUT!!!

The Violents var ett band som - till skillnad mot sina samtida konkurrenter Spotnicks - till en början satsade uteslutande på det instrumentala. En minst sagt tuff uppgift när det gällde att fylla ut en danskväll på ett par timmar. En faktor som nu gjorde den på pappret tämligen svåra uppgiften lite lättare var att man längst fram i ledet hade ett riktigt ess: Hasse Rosén, en fullkomligt lysande solo-gitarrist med ton, teknik och rytmik som få.
Visst, denne hade lyssnat på inte bara Ventures och Shadows utan även på Bosse Winberg från just Spotnicks, men Violents hade ändå redan från början ett eget sound och ett eget sätt att tackla låtarna på. Till skillnad från övriga instrumentalband under den epoken så satsade man mycket på eget material. Detta hjälpte onekligen till för att skapa ett eget sound!

Kanske inte så mycket att säga om enskilda låtar på den här skivan, jag nöjer mig med en kortare summering på de flesta spåren.

SIDA 1

1) Violent’s Theme
Skivan börjar med en distinkt 12-takts-rockare.

2) Anaconda
En snitsigt spelat och väldigt snygg melodi. Man kan säga att låten r-i-n-g-l-a-r sig fram…likt en orm…

3) Riding Guitars
En enkel men effektiv melodi. Låter v-ä-l-d-i-g-t mycket som Spotnicks…B-sida på singeln Kors På Idas Grav.

4) Boa Constrictor
Om nu nån misstänker att den här låten skulle ha nån släktskap med låt nummer 2 - Anaconda - så kan jag mededela att det har den. Ganska så likartade. B-sida på singeln Bandido.

5) Andalucia
Dramatiskt och, som titeln kanske kan peka på, med ett tonval inspirerat av flamenco och zigenarmusik.

6) Bandido
Lite grann samma harmonival som i låten innan, skillnaden är att det är mera drag här. Släpptes som singel, men hamnade precis utanför Tio-I-Topp-listan. En elfte placering räckte inte…

7) Alpens Ros
Violents ända svenska hit under en fem år lång karriär. Men, har någon någonsin trott på rättvisa i musikens värld? Till råga på allt så blev det inte mer än en vecka på den så hett åtrådda och väldigt viktiga listan…Singeln kom ändå att sälja helt otroliga 80 000 ex.!!!

SIDA 2

1) Liebestwist
Kanonlåt!
Ursrungligen kallad Liebestraum och komponerad av Frans Liszt runt 1848, vad än det må stå på skivetiketten, men här omarrad och omtitulerad till Liebestwist! Därav den försmädliga bojkotten från Sveriges Radio, då det den tiden - 1962 - inte gick för sig att “skända” klassisk musik genom att göra pop-versioner av dem…Synd för grabbarna i The Violents, för det här skulle annars ha varit en given hit, nånting som bandet så väl hade behövt följa upp framgången med Alpens Ros med. Konkurrenterna från andra sidan Sverige, Spotnicks, rönte samma öde med sina versioner av Amapola och Habaneran från Carmen. Bojkott även där…
För övrigt så är det den här låten som gör att LPn enligt min ingress inte är helt instrumental. För det är den ju inte! Det är nämligen någon som dels introducerar låten i början för att sen hojta och tjoa i bakgrunden rakt igenom hela spåret. Enligt en del uppgifter så ska denne någon vara ingen annan än Jerry Williams!!!
Ytterligare en fotnot: Elvis Presley kom att göra den här låten ett par år senare till filmen Viva Las Vegas, men då under namnet Today, Tomorrow and Forever. Nej…Frans Liszt stod inte nämnd som kompositör då heller!

2) Ghia
En enkel men effektfull melodi spelad på ett lysande sätt.

3) Moonlight Walk
En långsam, lite vemodig men vacker melodi. Andas lite Shadows.

4) El Cumbanchero
Legendarisk komposition av den likaledes legendariske kompositören Rafael Hernandez från Puerto Rico. Urläcker version från Violents.

5) Kors På Idas Grav
Ett gammalt skillingtryck, här i en betydligt rockigare version än vi är vana vid…

6) Monkey Serenade
Glatt, snabbt och yvigt. Kanon rent ut sagt.

7) When Johnny L. Comes Marching Home
En välkänd traditionell. Kanske inte det mest spännande på skivan, vilket inte betyder att det inte är någonting annat än helt OK.

Summa summarum en i allra högsta grad proffsigt och välspelad skiva utan att för den skull vara det minsta slätstruken eller inställsam. Självklart så är den i dag, framför allt genom sin frånvaro av sång, en LP främst för gitarr-afacionados, men sådana finns det ju både här och där. Och i så fall så är den här skivan ett alldeles utmärkt val av en halvtimmes lyssning. Plattan innehåller ett par riktiga rökare och faktiskt inte ett enda tveksamt spår. Slutomdömet blir följdaktligen också högt. Helt enkelt en riktigt bra skiva!
Det som sticker ut mest på plattan är givetvis Hasse Roséns förbålt skickliga gitarrspel. Ackuratess, precision och finess rakt igenom. Många gitarrister av idag skulle få stora problem med att kopiera det en ung och oerfaren Hasse leker sig igenom.
Jag har inte haft bergkoll på vad Hasse sysslat med under åren som gått, men har förstått att han har fortsatt att syssla med gitarrspel under åren som gått. Förståeligt och glädjande.
Imponerar gör även kompmusikerna, möjligtvis med basist Lennart Carlsmyr i spetsen. Väldigt driv och tryck i basen hela skivan igenom.

Under alla händelser så hade jag unnat Violents mer av den succé som de så retligt bara fick smaka på med den allra första singeln, Alpens Ros. Bandet var ju helt enkelt lysande!
Framgångar och uppmärksamhet fick man ju ändå parallellt som kompmusiker till Jerry Williams. Med Jerry så fick man ju snabbt tre nya placeringar på den livsviktiga Tio-I-Topp-listan.
Det samarbetet varade dock inte längre än till -65. Efter ett par medlemsbyten då även ingen mindre än Shanes Staffan Berggren hoppade in, så upplöstes Violents 1966. Tyvärr. Som redan sagt, gruppen var värd ett bättre öde.

Slutbetyg: En FYRA av fem möjliga!!!

Popularity: 73% [?]

Permalink