03.17.08

Svenska LP-skivor #44 Blond - The Lilac Years 1969

Posted in Min blogg at 10:36 pm

DEN FÖRSTA OCH ENDA LP-SKIVAN MED BLOND…ELLER TAGES 6:e OCH SISTA OM NI SÅ VILL!!!

Tages…igen!
Fast den här gången under den omsminkade benämningen Blond! Utan Tommy Blom men nu med en Anders Henriksson som mer och mer kom att agera som en fast medlem i bandet med sitt medkomponerande i elva av de tolv spåren.

Just det, Tages, allas vår stora favorit - eller hur? - bytte namn till Blond, detta främst som ett försök till att lansera sig i utlandet. Tommy Blom tackade för sig och försökte sig i stället på en - som det nu blev - kortlivad solokarriär som kom att innehålla en handfull singlar.

Faktum är att den här skivan låter väldigt lite Tages, något som till viss del illustreras av namnbytet. Borta är nästan allt av rythm & blues, ren blues, soul men framför allt den svenska prägeln på kompositioner och arrangemang. Undantag fanns givetvis som The Lilac Years och There’s A Man Standing In The Corner men - det rörde sig om undantag.
In kom i stället ett fullödigt internationellt, proffessionellt sound där allt som tidigare varit lite orginellt eller kantigt - ehuru på en musikaliskt hög nivå - blivit bortslipat. Följden är att vi här serveras ett smörgåsbord med välproducerad, proffsigt framförd pop i amerikansk eller engelsk modell - med, som tidigare sagt, ett par undantag. Vad vi inte får är nya låtar typ Crazy ‘Bout My Baby, Dancin’ In The Street, I’m Going Out, Seeing With Love eller Fantasy Island, alltså dett som vi så väl förknippade med Tages. Ruffigt, kantigt men genialiskt på en och samma gång, och hela tiden med ett otroligt j-ar anamma!
Det här är rakt igenom betydligt mer välproducerat - och med betoning på VÄL - än vad Tages skivor nånsin var och det på bekostnad av den naiva tonårsentusiasmen och leklustan som präglade musiken som gruppen producerade. Det behöver ju inte vara ensidigt negativt, jag noterar bara att ett element har tillkommit som fick något som hade funnits med tidigare att stryka på foten. Stundtals så låter det som snudd på underhållningsmusik, en minst sagt märklig utveckling. Allt är ändå hela tiden på en mycket hög nivå, tro inget annat. Det är bara det att, återigen, det inte låter speciellt mycket Tages om det!

1) Six White Horses
Perfekt öppningsspår! Borde ha varit ett givet singelsläpp, men av någon obegriplig anledning så hamnade den som b-sida på singeln The Lilac Years.
Ett enormt driv i Görans bas och Lasses trumspel. Gitarrsolo av Anders Nordh som senare kom att bli fast medlem i gruppen.
En av de få låtar som andas Tages, men…det är en helt annan nivå på produktion och finslipning.

2) Deep Inside My Heart
Om möjligt ett ännu starkare spår än det föregående. En mycket vacker pop-ballad i högsta internationella topp-klass.
Bara tanken är snudd på absurd, men…det här låter faktiskt en hel del schlagerfestivalen, men då menar jag som den än gång var när den var som bäst, dvs kring slutet på 60-talet. Hur som helst, inget annat än lysande!
Låten släpptes som singel i USA och England, dock utan någon större framgång, tyvärr.

3) Sailing Across The Ocean
Inleds med bar-piano, fortsätter som en poplåt i blues-ton. Fortsätter dubbelt så snabbt och tyngre, vilket följs upp av ett folkmusiktema. Sen så tas allt om från början igen…och igen…
Med andra ord: ett lapptäcke av olika saker och inget som helst tema att hålla sig fast vid. Känns ganska så splittrat, och en Göran som inte är riktigt vän med de höga tonerna den här gången.

4) This Is Mine
Tung men melodisk pop. Återigen ett väldigt splittrat intryck. Lite väl skramliga trummor men rätt så snygg stämsång här och var.
Väldigt stort och ambitiöst arrangerat så länge det varar… För innan låten har riktigt format sig så tonas den ut efter 2 minuter…

5) The Girl I Once Had
Poplåt av amerikanskt, lite tyngre slag. Inte helt olikt Chicago eller Blood Sweat & Tears. Betydligt bättre än föregående låt, även om trummorna även här är lite väl slamrande. Även denna låt tonas ut innan man vet ordet av. Märkligt…

6) The Lilac Years
De Sålde Sina Hemman fast på svenska.
Vad säga, en vacker låt från början med ett mycket fint arrangemang. Göran tar i för kungen och det gamla fosterlandet.
Men, ändå …det blir kanske inte riktigt det monumentala mästerverk som det skulle ha kunnit bli. Kanske lite för ambitiöst, lite för snyggt arrangerat. Och Görans sång…på sätt och vis så sjunger han bättre än någonsin här, men låten kräver så pass mycket att det egentligen bara är ett fåtal sångare överhuvudtaget som skulle ro den här uppgiften i hamn. Göran gör det i alla händelser väldigt bra, inget snack om den saken.
Ändå så frågar jag mig när jag hör det här om det är Sveriges Radios Underhållningsorkester i en paus i ett underhållningsprogram på 60-talet som jag hör, eller… Hur bra det än är så känner jag en viss allienation…

SIDA 2

7) Wake Up And Call
En närmast perfekt poplåt. Den som vid sidan av Six White Horses mest minner om gamla Tages.
Borde absolut ha blivit en monsterhit, i stället kom den sist när den testades till Tio-I-Topp. (Tvåa den veckan kom Hep Stars med Speedy Gonzales…)
Tänk om hela skivan hade låtit så här…
För övrigt den enda låten som har stämsång typ Tages, mycket, mycket fin sån också.

8) Sun In Her Hand
En mycket vacker pop-ballad i klassisk “slutet-på-60-talet”-anda. Mycket snyggt arr och en väldigt fin melodi. En av plattans klara höjdpunkter, men återigen lite mystiskt kort.

9) I Pick Up The Bus
Återigen en mycket väl komponerad, genomförd och arrangerad pop-låt som mycket väl hade kunnat bli en hit i England med rätt marknadsföring.
Snyggt gitarrspel, tungt basspel men lite väl intensivt trumspel. Kanske en mindre trallig refräng också hade suttit bättre.

10) There’s A Man Standing In The Corner
Väldigt genomarbetat och gediget, utan tvekan en av plattans bästa spår. Mycket snyggt stråkarrangemang bakom Görans sång som den här gången sitter väldigt bra. Och en gång till: den kunde mer än väl ha varit lite längre än sina knappa två minuter!

11) (I Will Bring You) Flowers In The Morning
Doris gjorde den här ungefär samtidigt, vem som var först vet jag inte. Drygt 30 år senare så dök den hux flux upp på Agneta Fälthskogs senaste skiva My Colouring Book!
Det jag vet är att Blonds version är helt överlägsen de övrigas. Något säger mig att Göran aldrig - vare sig förr eller senare - låtit bättre. Låten är krävande men ändå inom Görans ramar. Snyggt arr med en härlig Hammondorgel mellen verserna.
Frågan som jag då och då ställt mig är: vem gjorde egentligen orginalversionen? Blond, Doris eller någon innan dessa två gjorde sina versioner?
Låten är hur som helst skriven av samme man som arrangerade skivans stråkar, nämligen John Cameron - senare medlem i CCS och är den enda kompositionen på plattan där musiken inte är undertecknad herrar Henriksson - Lagerberg. Texterna stod däremot mestadels för en Adrian Moar.

12) Caroline
Tyvärr så avslutas hela skivan med det klart minst genomarbetade och till råga på allt det mest oinspirerade ögonblicket, ett långt jam utan dynamik, mening eller mål.
Sju minuters tomgång. Även om det här kanske upplevdes som en kul grej för grabbarna när det spelades in så drar det obönhörligen ner slutintrycket.

Summa summarum en splittrad och ofokuserad LP sin polerade yta till trots.
Tages hade två år tidigare stått i avantgardet i popvärlden med sin totalt unika blandning av pop av högsta internationell kvalitet och svensk folkmusik. Här - två år senare - så har man mera blivit ett band i mängden. Allt är hela tiden väldigt kompetent. Spelet, sången, kompositionerna och arrangemangen är oftast lysande, men det orginella och genialiska lyser alltför ofta med sin frånvaro, även om det glimrar till här och var.
Det kan dessutom - trots att denne sjunger bättre än någonsin - bli lite tjatigt med enbart Göran på leadsång i stället för som på Tages-tiden då inte bara Tommy alternerade utan även Danne ibland hoppade in framför mikrofonen. Det gav alltid en hälsosam variation.
Ingenstans lyser heller stämsången - den som tidigare hade varit gruppens adelsmärke - upp det lite enahanda på den vokala sidan. Stämsång finns, men mycket sparsmakat. Det lysande undantaget är I Wake Up And Call!

Bortsett från allt det negativa som jag nu dragit upp så är det här en lysande skiva, utan tvekan en av de bättre svenska i epoken när den kom, i slutet på sextio-talet. (Nåja, uppriktigt talat så var just då den svenska konkurrensen inte speciellt stor. 1969 var ett klart mellan år för svensk pop.)
Sanning att säga så har jag ändå aldrig direkt fryst på den här plattan, som jag har gjort så mycket till samtliga andra Tages-plattor. Ja, det finns sånt som är väldigt bra och extremt kompetent på den här skivan, men felet är nog att den är mer opersonlig än de övriga.
Jag vet att Blond fick en på sin tid väldigt stor budget för att spela in den här LPn, det märks, man har inte sparat på krutet i arrangemangen. Men där det på Studio två år tidigare rörde sig om en enorm leklusta och experimentvilja så känns det som att pengarna till The Lilac Years gick till att göra musiken internationellt anpassad. Inget större fel i det, vem kan sätta handen på hjärtat och säga att han INTE vill slå igenom i USA och England? Konsekvensen har blivit en lätt utslätning. Jag kan ha fel…det kan även vara fem års ständigt turnerande och inspelande som börjar ta ut sin rätt. Kanske grabbarna ändå spillde sitt bästa krut i och med Studio?

Den stora frågan som jag ställer mig varje gång som jag hör den här skivan och dessutom ställt mig till och från i c.a 35 år är: VARFÖR slutade Göran Lagerberg att skriva och sjunga pop??? Sett till helheten så är han enligt mig den störste vi hade på 60-talet. Enorm kompositör, sångare och instrumentalist. Så vad hände??? Om jag har förstått det hela så tog det till Grymlings 1990 innan vi fick höra Göran sjunga igen på den enda låten som han bidrog med…och då lät han som en kraxande skugga av sitt forna jag. Basist i olika grupper har han ju varit med den äran i gräddan av svensk progressiv rock ock jazz-fusion under alla år, även så en prominent studiomusiker. Men varför upphörde sången och popskrivandet? Någon som vet?

Slutbetyg: En FYRA av fem möjliga!!!

Popularity: 61% [?]

Permalink