Loading ...03.14.08
Svenska LP-skivor #43 Tom & Mick Maniacs - Tom & Mick Maniacs 1967
EN KORTLIVAD SVENSK VERSION AV RIGHTEOUS BROTHERS MED TOMMY KÖRBERG OCH MICHAEL JOHANSSON LÄNGST FRAM
Vad kan jag skriva om Tommy Körberg som ännu inte har skrivits och som de flesta inte vet?
Tja, möjligtvis då att han solodebuterade redan 1968 med LPn Nature Boy och att hans första engelskspråkiga hit var Dear Mister Jones - Judy Min Vän på engelska!
Vad kan jag sen skriva om Michael Johansson som ännu inte har skrivits och som de flesta inte vet?
Massor, självklart, då Michael försvann bort från rampljuset i mitten av 70-talet och inte mycket har blivit sagt om denne skönsjungande gosse sen dess.
Jag nöjer mig hur som helst med att gå en medelväg och säga att Maniacs var en osedvanligt skicklig och mångsidig svensk grupp vars bana startade 1965. Två år och högvis med medlemsbyten senare så har Maniacs mer eller mindre blivit ett kompband till ovan nämnda herrar Tom och Mick alias Tommy Körberg och Michael Johansson. Efter ett litet namnbyte så har de följdaktligen även bokstavligen blivit Tom & Mick Maniacs.
Tillsammans så har dessutom dom blivit ytterligare en sak: popstjärnor! Somebody’s Taken Maria Away toppade både Tio I Topp - sex veckor (!) - och Kvällstoppen hösten det året.
(En liten fotnot: Somebody’s låg sju veckor på Tio-I-Topp. Sex veckor på första och en på åttonde plats! Sen alltså inge mer…Det var tydligen bara den högsta placeringen som dög för grabbarna!)
En LP skulle vara klar alldeles efter Somebody’s…. Den gjorde nu inte det. Efter en del mindre strul med förkylningar och annat trivialt så dök den i alla fall upp nån gång runt årsskiftet, gruppens första men även sista självbetitlade LP. Fylld mestadels med covers - ofta arrade på ett eget, personligt sätt - men även med en handfull egna alster.
En del snudd på sensationellt bra, annat kanske inte riktigt lika lyckat. Det är ändå hela tiden en mycket njutbar LP, framför allt för den som gillar just den här typen av välsjungen 60-talspop.
TOM & MICK MANIACS - TOM & MICK MANIACS 1967 Utgiven på Columbia
SIDA 1
1) You Don’t Know Like I Know
Hit för Sam & Dave från 1966. Riktigt läcker öppningslåt. Kanske inte med Sam & Daves naturliga pondus, kanske heller inte så där jättelyckat mixad. Allt är ändå som helhet klart godkänd. Måste ha varit perfekt under gruppens spelningar!
Sjysst whawha-gitarrlir.
2) I Who Have Nothing
En hit 1963 med Ben E. King, fem år senare även en hit med just Tom och Mick 1967. 8:e plats på Tio-I-Topp.
Och vilken låt sen! En kanonversion som står sig mycket väl mot både orginalen och de mångtaliga övriga coverversioner som gjorts under årens lopp.
Men…låter det inte en hel del PJ Proby om nån av killarna nånstans i mitten på låten på sticket…eller inbillar jag mig…? Nej, det gör jag absolut inte!
3) Surrender
En sjysst låt typisk för tiden runt 1966-67. Välarrangerad och väl sjungen. Även den en av plattans bättre stunder.
Och se där…dök inte Probys ande upp igen nånstans i mitten med ett omisskännligt wailande…?
(Surrender blev en hit med Diana Ross 3 år senare…men det är en helt annan låt! Ändå så är det samma kompositörspar, Ashford & Simpson!!! Skillnaden är att det i det här fallet är duon plus deras dåvarande samarbetspartner Armstead som knåpat ihop en låt med namnet Surrender. Men ändå…varför skriva två låtar med samma titel med nåt års mellanrum.)
4) Red Red Wine
En låt som blev en ofantlig hit med UB40 prick 20 år senare. Från början skriven av Neil Diamond och först utgiven på dennes LP Just For You 1967.
Killarna gör här en helt lysande version med ett personligt utarbetat arrangemang.
Här är det Tommy som sjunger solo hela låten igenom. Jag vet inte varför det blev så. Enligt mig så hade lite stämsång på sista versen kanske höjt låten ytterligare ett par snäpp. I vart fall hade det inte suttit fel.
I alla händelser så är det här en mycket fin låt och en kanonversion av Tom och Maniacs som sopar Diamonds egen helt av banan. Tommy är helt klart en betydligt bättre sångare än Neil Diamond! Inget att snacka om!
Onekligen så hade man här också en väldigt fin fingertoppskänsla för bra låtar, Neil Diamond släppte nämligen inte sin version på singel förrän året därpå, och denne var inte alls någon etablerad artist vid den tidpunkten.
Och UB40s exempellösa framgångar - etta i både USA och England - pekar väl bara åt samma håll, Maniacs hörde en låt med potential och spelade in den!
5) In Love
En egen komposition. Bitvis hyfsad, bitvis lite offside. Lite halvtaskigt mixad - sången långt bak i ljudbilden och delar av melodin är tagen från Gläns Över Sjö Och Strand (!). Som helhet ändå en klart godkänd låt som växer efter ett par lyssningar, om än lite väl plottrig i olika teman.
Och här kryper Proby in alldeles på slutet av låten…igen!
6) Can I Get To Know You Better
Skriven av PF Sloan (som en gång författade Eve Of Destruction för Barry McGuire), men ursprungligen inspelad av Betty Everett (främst känd för The Shoop Shoop Song) 1964. Även en mindre hit i USA med Turtles 1966, det är troligtvis den versionen som killarna hört.
T & M & Ms version är snudd på formidabel. Mycket märkligt nog så missade den här låten Tio-I-Topp med ett brak! Femtonde och sista plats i sitt enda försök att komma in! Den troliga orsaken till det resultatet var nog att Turtles lyckades ta sig in veckan innan på listan…
SIDA 2
1) Pandemonium
Uppspeedad sång. Totalt onödigt, för det förstör i grunden en låt som annars skulle ha kunnat vara hur bra som helst.
Jag har förgäves försökt komma på poängen…men hittar den inte. Kanonarr, kanonlåt och så två Kalle Anka-röster…
2) Free
Enligt inläggsbladet så är det här en egen komposition. I så fall så är Öske - Fusp som står som kompositörer tillsammans med Akon ( Anders Henriksson) en psedonym för Johansson - Körberg. Korrekt? Lennart W., Hans Sidén, vad vet ni?
Hur som helst en ganska så ambitiös låt som lånat en hel del från God Only Knows av Brian Wilson. Resultatet är väl inte så där jättelyckat. Mer inspirerade moment är lätta att hitta på skivan. Det stora problemet är att det fattas både vers och refräng, allt rullar bara på…Snudd på bottennapp.
3) Instant Sorrow
Också detta en egen låt. Den här gången bara Öske - Akon. Aningen bättre än projektet alldeles innan. Proffsigt framfört, bra sjunget, kanske bara lite opersonligt och profillöst. Inget man kommer ihåg efter en genomlyssning.
4) I Never Loved A Girl
Här är pojkarna så djärva att dom tar något av det svåraste som överhuvudtaget går att försöka sig på, nämligen Aretha Franklin.
Uppriktigt talat så är det här inte heller det mest magiska ögonblicket under plattan. Det siktas väldigt högt, och funkade säkert live, men här låter det mera överpretentiöst och tråkigt. Faktum är väl att det egentligen i sig inte är nån speciellt märklig låt, den kräver helt enkelt en väldigt pricksäker tolkning.
5) Girl, You’ll Be Woman Soon
Mycket, mycket bättre än föregående spår, främst på grund av att det är en låt som passar bandet så bra.
Även om man håller sig nära orginalet så är det på intet vis en blek kopia. Bitvis så är det inget snack om att Maniacs har betydligt mera krut i nävarna än vad Neil Diamond har! (Det är bara att lyssna och jämföra!) Då var ändå Diamonds version en stor hit i USA våren -67!
6) Project X-Ray
Och så avslutas allt ihopa med en Lasse Samuelsson / Anders Henriksson-komposition. Och visst andas det väl en hel del senare Tages om det här?
Lösryckta partier i ett märkligt men mycket spännande collage med både vokala och instrumentala inslag, och där de instrumentala partierna stundtals är till förväxling likt Tages sound!
Lite grann samma grundidé som Old Man Wafer på Tages LP studio.
Mycket bra är det i alla händelser, möjligtvis lite kort bara. Klockar in på tre minuter. För min del så hade fått hålla på i fem…
Men återigen: någon låter omisskännligt som PJ Proby både här och där…
Summa summarum en mer än godkänd debutskiva för Tom & Mick Maniacs! Proffsigt framfört nästan hela vägen. Jo, visst smyger det sig in lite lätt sur stämsång här och var, även på ställen där man absolut inte vill ha det (som i I Who Have Nothing), men det är så lite att det går att bortse ifrån.
En intressant observation är dock onekligen det faktum att det nånstans går en skiljelinje: bra låtar och mindre bra låtar. Och det är överlag de egna kompositionerna som inte håller måttet! Dom är mestadels alldeles för ambitiösa och plottriga med hundra ackord och nittionio teman i varje låt. Här borde dom enekligen tagit lärdom av den enkelhet som finns i dom låtar som går bäst på skivan. Ta Red Red Wine. Hur enkel som helst men bara såå effektiv. Jämför den med låten efter - In Love - så förstår ni vad jag menar…Det drar tyvärr ner helhetsomdömet ett pinnhål.
Men onekligen så innehåller skivan ett par stycken riktiga fullträffar!
Hur som helst, med sina tillgångar och svagheter, en mer en klart godkänd svensk pop-platta med så gott som genomgående utsökta arrangemang , spel i världsklass och två unga sångare som båda vid den här tiden förutspåddes lysande karriärer. Det fick dom väl också, men på lite olika sätt kanske. Nåja, att undervisa musik i ett klassrum i en skola i Gävle med en jättegullig klass en solig vårmorgon kan säkert vissa stunder vara minst så givande som att genomföra ett musikalnummer på en av de stora scenerna i Europa…för fyrahundrafemtiofjärde gången! Vem vet!
Hur som helst så fortsatte Michael Johansson med först en renodlad solokarriär och sen med sitt eget band Michael, Salt och Peppar i ett par år innan han så gott som helt drog sig tillbaka från den proffessionella sidan av musikutövande, för att i stället undervisa i musik som lärare.
En betraktelse som jag inte har kunnat hålla inne med är grabbarnas glasklara influenser från min personlige favorit PJ Proby. Det har väl varit ganska lätt att gissa sig till i Körbergs karriär, men även Michael J. verkar såld på PJ. Här, på den här LPn, är det faktiskt fråga om hela fraser i ett flertal låtar sjungna ganska precis så som Proby själv skulle ha gjort det om han hade stått där i studion framför mikrofonen. Denne hade ju också alldeles innan denna skiva på kort tid släppt fem formidabla skivor så jag misstänker starkt att Tommy K. och Michael J. hade lyssnat en hel del på dom nånstans i mitten på 60-talet…
Absolut inget fel i det, jag är bara glad över att Tom & Micks uppenbart väldigt goda smak. Proby är den störste, så är det bara!
Slutbetyg: en FYRA av fem möjliga!!!
Popularity: 83% [?]
Loading ...
Peter Lindgren said,
03.20.08 at 2:43 pm
Hej Micke,
Mycket intressant det du skriver om Tommy K och Proby. Jag har inte hört Michael sedan han sjöng i ett dansband på restaurang Klippan i Västerås 1973/74.
Jag gillade Micke mycket - just för att han sjöng som min idol Proby! En riktigt copycat - och han gjorde det mycket bra (tyckte jag i alla fall då).
Slutsats; jag måste lyssna på plattan! jag kommer in och köper den om du har den.
Micke said,
03.20.08 at 3:10 pm
Uppriktigt talat - och jag menar verkligen uppriktigt talat - så UTGICK jag från att det som på skivan låter som Proby på den recenserade skivan verkligen var Tommy Körberg, då denne under årens lopp dels har låtit UNGEFÄR som Proby och dessutom haft en hel del Proby på sin repertoar - ex. Somewhere och You’ll Never Walk Alone.
Var mitt antagande felaktigt så bugar jag med respekt åt min namne Michaels håll!
Med ödmjukhet i botten så är det oftast bara positivt att ha fel, då det öppnar nya dörrar! Här ska Michael, Salt & Peppar och Humlor Och Bin kollas upp!
Och Peter, jag har ett ett ex. över på den utmärkta LPn med Tom & Mick! Du är välkommen in!
Peter Johansson said,
03.25.08 at 10:42 pm
Lyckades komma över ett ex på tradera i påskhelgen. Har letat länge efter denna gobit och nu hoppas jag att inte posten ställer till det för mig.
Har några singlar med dom och tycker att Micke o Tommy är i en klass för sig själva när det gäller sången. Även i ett internationellt perspektiv. Ingen version jag har hört av “I who have nothing” kommer i närheten av deras.
Kan man hoppas på en recension av “Nature boy” framöver?
Peter J.
Peter Johansson said,
03.25.08 at 10:46 pm
Ser speciellt fram emot att få höra deras N. Diamond låtar. Det blir en ny upplevelse (hoppas jag)!
Peter J.
Micke said,
03.25.08 at 11:13 pm
Jojomännsan Peter!
Den kommer!
Stort tack för övrigt för din mängd av roliga kommentarer! Det uppskattas!
Stjofön Presley said,
03.26.08 at 10:47 am
Peter, du måste skoja? Inte kan du väl på fullt allvar hävda att Tom & Micks version I who have nothing går att jämföra, ens samma dag, som Ben E Kings original? Det är ju bara pompös dynga! Grabbarna toppar ju inte ens Shirley Basseys version!
Apropå Nature boy, versionen som Bobby Darin gjorde är riktigt, riktigt bra.
johanna said,
03.26.08 at 3:36 pm
Jag har hört Mick i massor han var min musik lärare genom hela min skolgång. En enorm pipa har han och hade med stor säkerhet blivit lika stor som Tommy…frågan är bara vad som hände? Många rykten har florerat i samhället Valbo beträffande Mick…
Micke said,
03.26.08 at 4:47 pm
Tack, Johanna. Klart intressant läsning.
Självklart slulle det vara intressant att få ta del av de rykten som florerar, bara de inte är elaka…
Peter Johansson said,
03.27.08 at 9:29 pm
Ben E. King…Shirley Bassey…suck! Deras ökenversioner vill jag inte ens spela med samma pickup som T&M’s.
Bobby Darin har däremot en plats i mitt hjärta så jag tackar för tipset.
Peter
Peter Johansson said,
04.06.08 at 4:25 pm
Jo nu visade sig att när skivan med T&M äntligen dök ner i min brevlåda så var det inte ovanstående version utan en där man bytt ut “Project X-ray” mot “Somebody’s taken Maria away”!? Utgiven 1970. Enda “samlingsplattan” förmodar jag.
Peter
Micke said,
04.06.08 at 6:33 pm
Tråkigt att det skulle tas bort en låt från Maniacs-skivan Plats fanns ju så det räckte och blev över.
Tommy Almstedt said,
05.23.08 at 3:33 am
Hej alla!
Kul att höra alla vackra ord om Michael Johansson och Tom & Mick LPn.
Även om jag svarar på ett gammalt ämne så tål det att sägas igen: Micke är en MINST lika bra sångare som Körberg, har haft en bra kontakt med M Johansson dom senaste 4 åren och han spelar då och då med sina Playmates,samma sättning som för mer än 40 år sen, måste vara världsrekord!!
Slutligen,det bästa till slut,jag hade den stora lyckan att få jobba i grammofonstudion när dom la på sången på plattan jag njöt i 12 timmar!!!!!!
Leif Lättman said,
05.27.08 at 3:50 pm
Hello!!
Är lite osäker hurvida Michael & the Playmates fortfarande spelar. Enligt lokaltidningen var spelningen i början av november 2007 förmodligen den sista. Mick, som han kallas hemma i Valbo, tycker själv att det är lite jobbigt att få in rätt stuns i gänget när det inte repas regelbundet.
Det finns ju också en liveplatta inspelad på Alexandras från 1970 som kanske tål att recenseras. Michael med Salt & Peppar live at Alexandras.
Den är utgiven på Blueberry records och producerad av Bengt Palmers. Tror att det bara är Mick med kryddorna och Elenor Bodel som spelat in på det skivmärket. Rätta mej gärna om jag har fel…
Bennie Eriksson said,
06.11.08 at 7:59 pm
Hej Micke!
Hörde dig på svensktoppen den 8-6 då du interjuvades.
Jag hade varit tacksam om du vill ta kontakt med min morssa, hon körde er orkester salt och peppar 1969. Hon har berättat hur hon fick laga din jeans under kvällar mm. Då hette morssan Birgitta Eriksson och bodde på nynäsvägen i väster haninge.
Jag berättade för henne att du hade varit på radion.
Om du vill ta kontakt med henne så blir hon glad.
Hon bor idag i Italien, du kan nå henne på telefonnummer
073-9393527
mvh Birgitta genom sonen Bennie med telefonnummer 073-9267502
Tack på förhand hoppas du minns henne
Micke Strömgren said,
10.27.08 at 5:40 pm
Hej Micke!
Har med stort intresse följt inläggen ang. Tom, Mick & Maniacs, vilket var ett av mina favoritband under de aktuella åren.Jag har några frågor ang. detta band;
1. Betr. Barkman, Gyllander & Kullenberg; - Spelar någon av dem överhuvudtaget på “Somebodys taken Maria away” eller är det enbart Dynamite Brass?
2. Varför byttes bandet kort efter LP:n ut mot herrar Lundin, Norberg & Möller?
3. Den sista upplagan jag såg av Maniacs var på “Jump In” någon gång 1969 med Lasse Norberg (orgel) Leif Gyllander (bas) och Christer Barkman (trummor). Vet du om de gjorde någon skiva tillsammans eller var detta bara en kort parantes innan de försvann för gott!
4. Träffade Michael J för tre år sedan och han hade då planer på att dra ihop Salt & Peppar igen. Vet du något om detta?
Bästa hälsningar
Micke Strömgren
Marie-Louise Udddgård said,
12.11.08 at 11:48 pm
Vet inte hur man svarar. Kommer säkert inte att funka. Råkade på den där Somebody´s taking Maria away. När Du kommer in där är du så skön så man nästan tycker det är jag. Imorgon ska vi ha en avskedsfest och jag tänkta sjunga den då. Va betyder URL?
Faktiskt sjugnit med Janne Shaffer, Göran Friistorp men är redan 49. Dina ögon och inlevelse.
Marie-Louise Udddgård said,
12.11.08 at 11:49 pm
Url har nog ingen betydelse
Marie-Louise Udddgård said,
12.11.08 at 11:51 pm
Läser du det här alls. I så fall Lycka Till
Joakim Ekström said,
06.30.09 at 4:23 pm
Är det nâgon som vill veta mer om batteristen
Christer Barkman? Jag var god vän med honom.
Han gick tyvär bort för 10 âr sen.
Alex said,
10.23.09 at 3:17 am
Jag träffar mick varje söndag, på en fritidsgård i Valbo,Gävle. Han håller i ett ställe där band får repa. Han sjunger väl inte så värst mycket mer lite då och då bara.
Valbobo said,
10.11.10 at 4:38 pm
Lyssnade på Girl, you´ll be a woman soon på tuben. Observerade då att Mick sjöng solo på det alstret. Detta innebär ju att grabbarna hade en varsin soloakt på sin eminenta skiva.
Valbobo said,
11.18.10 at 8:50 am
Är det någon som har en aning om varför inte Tom & Mick har med sin hitlåt om Maria på deras enda LP?
Peter Lindgren said,
11.21.10 at 6:25 pm
Har hittat en mkt bra version av PJ Proby´s Hold Me med Michael Johansson (klart inspirerad av Proby).
Är det någonsom känner till när Michael spelade in den? Och med vilket band?
Valbobo said,
11.24.10 at 8:54 am
Hejsan! Efter lite rotande i minnet och i skivarkivet, så har jag hittat en inspelning med Michael sjungandes Hold me. Inspelningen är från 1988 då man på Folkparken i Gävle hade en sextiotalsafton, 23 januari. Michael deltog som medlem i sitt gamla band Playmates. Övriga grupper som deltog var Sooner or later, The Pools, Jahn Claessons, The Diamonds och Jack and the Rippers. En skiva släpptes alltså till minne av denna klang och jubelföreställning. Skivans titel är 60-tals kvällen på “parken”. Grupperna har 2 låtar var med på LP:n, Playmates kör Hold me och I who have nothing. Skivan är utgiven av 60-tals klubben, SKL 01. Jag brukar se skivan till försäljning då och då här i Gävle-trakten, kan nog vara betydligt svårare att hitta i övriga delar av världen…
Peter Lindgren said,
11.25.10 at 8:58 pm
Hej Valbobo,
Tack för din information -mkt uppskattad! Jag hittade låten på CD:n “Nostalgiresan 2008-2009″. Förutom Hold Me har Mick med tre sånger till, Girl Youll be a woman soon och Vinden ger svar -skivversionerna som är 40 år gamla numera. Och Fidelia Quirot, vet du ngt om den?
Jag har fått tag på LP:n Live at Alexandras -den fanns i Japan! - och tänker lägga ut några låtar från den på Youtube vid tillfälle. På Eniro hittade jag en Michael Johansson på Bäckvägen i Valbo, törs man ringa honom för några artiga frågor utan att man besvärar honom - vad tror du?
Valbobo said,
11.26.10 at 11:54 am
Hej Peter!
Jo, jag har sett att han är med i Nostalgiresans trupp. Verkar dock inte som att gänget har haft mycket till spelningar, såvitt man kan se.
När det gäller låten Fidelia Quirot så spelades den in för för ca. 10 år sedan. Det var faktist Anders “Henkan” Henriksson som producerade. I lokaltidningen lovordade han Michaels röst rejält. Såvitt jag vet blev det dock ingen utgivning av låten. Quirot är en Kubansk kvinnlig medeldisanlöpare, stor på 80-talet. Vill minnas att hon hade kraftiga brännskador över stora delar av kroppen.
Du tycks ha hittat rätt Michael i Valbo. Han kallas ibland för Bäck-Elvis här i trakten, (tror inte att det är hans favoritnamn). Huruvida du vågar ring? Jag tycker nog att du ska testa. Återkom gärna med ett referat..
Peter Lindgren said,
11.28.10 at 6:57 pm
Jag ringde Michael och hade ett mkt fint samtal med honom. Jo, Hold Me är inspelad ungefär 1988 med Playmates, Michael sjunger själv alla stämmorna. Vid samma tillfälle spelades I Who Have Nothing in, Michael ska skicka mig ett ex ( som jag nog lägger ut på Youtube). Fidelia Quirot är inspelad “ungefär 1999″. Han är ute och spelar “mkt lite” nu för tiden.
“Jag gillar oxå PJ Proby” sade han och berättade att han varit inspirerad av honom och ibland rent kopierat honom. Michael har kontakt med en kvinna som då och då brevväxlar med Proby.
15 december börjar Göran Engmans julshow på Uppsala Stadsteater med PJ Proby som special guest. Michael, som såg honom där för flera år sedan, och jag slutade vårt samtal med att vi kanske ses där!
Micke said,
11.28.10 at 8:03 pm
Mycket roligt att läsa, Peter.
Men…öh…nämnde du min blogg för min namne???
Peter Lindgren said,
12.09.10 at 9:42 pm
Hej Micke,
Jo, vi hade ett kortare andra samtal och Michael berättade att han kände till vår diskussion. Och nu kan väl jag berätta att jag lagt upp hans version av Hold Me på Youtube ( och att fler uppladdningar kommer):
http://www.youtube.com/watch?v=XCSjfD1sFSY
Jag har lite dåligt med bilder på den eminente så om ngn kan hjälpa till med det är jag mkt tacksam,
Stefan said,
01.08.11 at 6:32 pm
Hej - jag “tappade” bort mitt Tom & Mick album i flytt mellan olika platser. Det vore kul att ha ett ex men allra mest en kopia av låtarna på skivan.
Tacksam för tips?
Mvh - stefan
Micke said,
01.08.11 at 7:40 pm
Öh, Stefan…glad om jag kan hjälpa till, men vad hade du i tankarna när du skrev en kopia av låtarna. Bränd CD, kassett eller…?
Stjofön Presley said,
01.11.11 at 7:44 pm
Rullband? Lackacetat?
Ulla-Britt Pettersson said,
02.16.11 at 5:07 pm
Hej, finns det någon som har Tom & Micks LP? Jag har förlorat min vid någon flytt. Kanske någon kan bränna den till mig mot betalning eller har en LP att sälja. Ulla
Ullpe@spray.se
Lissan said,
03.13.11 at 12:32 pm
Lyssna på Each and every day….vilken röst!
Love it!
Peter Lindgren said,
03.13.11 at 8:36 pm
I recensionen av Lee Kings undrar Micke om någon har något att säga om okända Sunspots (med tre låtar på Lee Kings skiva). Kanske jag har det - jag vet faktiskt inte!
Men på baksidan av Michael Johanssons outgivna CD “Best of Michael” skriver Tommy Almstedt i september 2003 att Michael & Sunspots spelade in Chris Andrews´ Yesterday Man och Animals Its my life 1966.
Problemet är EP-skivan Jukebox JSEP-5546, antagligen utgiven just 1966. Där finns dessa båda låtar med, men där anges “Michael & The Playmates” som musikanter. Förutom en låt med The Violents finns även ett spår som tillskrivs The Sunspots; The Who-covern My Generation.
Jag lutar nog åt att den förträfflige herr Almstedt har blandat ihop Playmates och Sunspots i sin baksidestext. Men…
Vad säger Almstedt själv? Eller Valbobo???
Valbobo said,
03.15.11 at 10:00 am
Allt tyder på att Herr Almstedt rört till det lite. De båda ovanstående låtarna Yesterday man och Its my life, finns förutom på Jukebox-skivan med på en samlings-LP betitlad Beat Hits 65/66. Även där är artisterna Michael & the Playmates.
Men den outgivna CD:n? Vad är detta för alster? Har aldrig sett röken av den, men det kan ju naturligvis bero på just att den är outgiven..
Nåväl, mer info och eventuell möjlighet till åtkomst efterlyses härmed.
En annan reflektion. Märkligt sammanträffande att Chris Andrews är låtskrivare redan på Playmatesskivan. Han skrev ju också Tom & Micks största hit om Maria.
Peter Lindgren said,
03.19.11 at 10:28 am
Hej Valbobo,
Jag fick CD:n av Michael Johansson - mycket uppskattat! “Best of Michael” innehåller 20 låtar inspelade mellan åren 1965 -2003 och verkar vara en slags demo/utkast till en samlingskiva.
Skivan täcker vad jag förstår väl Michaels alltför korta karriär. Från debuten 1965 till nyinspelningar 2003 av Youll never walk alone och Always on my mind. Ett rejält lyft kom 1967 -anledningen stavas “Henkan”! och fortsätter med “Tom & Mick”. Tre låtar inspelade i London 1969, I shall be released +två låtar av Jagger-Richards -någon ville verkligen satsa på Michaels talang. Jag vet inte om inriktningen på Svensktoppen och Eurovisionsschlagerfestivalen var så lyckad -men Michaels egna Här är min hand är en riktig fullträff. Att han gett ut egna kompositioner var en nyhet för mig.
Jag saknar definitivt låtar från LP:n Live at Alexandras och även en av mina favoriter; Girl youll be a woman soon från Tom & Micks LP, om detta ska vara en Best of -skiva. Men de skivorna har jag ju redan…
Åtkomst? Knalla ner till Bäckvägen och knacka på! Eller skicka en postadress till lindgren33@gmail.com så skickar jag den (kostnadsfritt).
Jag har även laddat upp en del Michael-låtar på Youtube, senast Koko Joe. Sök på lindgren33.
Tommy Almstedt said,
04.30.11 at 12:22 am
Hej på er!
Almstedt Tommy här,kul att ni gillar Michael Johansson… det är SUNSPOTS som kompar Micke på Yester day man och It’s my live även om det står PLAYMATES..
Jag jobbade på Europa film skivstudio 1964-169 och har ej blandat ihop Sunspots och Playmates och var med vid inspelningen av Tom&Mick lpn,en av Sveriges bästa,jag njöt av deras sång i 12 timmar när vi gjorde sångpåläggen,jag glömmer det aldrig…Best of MICHAEL har jag gjort helt amtörmässigt till Micke som en hyllning,har senare sammanställt 2 proffsiga varianter,cd,men ej utgivna…
mvh Tommy Almstedt “popkonnässör”
adlad av maestro själv ,min vän och Tommy Körbergs jämlike
Michael Johansson
Valbobo said,
05.05.11 at 2:31 pm
Hoppla, då fick vi besked angående gruppförvirringen. Härligt. Michael ska ju enligt historieböckerna ha medverkat i gruppen Hi-Balls. Vet du Tommy, eller någon annan, om han finns med på någon av deras skivor?
En annan fråga till dig Tommy. De proffsiga varianterna, är det något som du på något sätt skulle kunna delge oss övriga anhängare?
Mvh Valbobo
Tommy Almstedt said,
05.11.11 at 10:36 pm
Hoppla som sagt var….Nej Michael Johansson är inte med på nån av
Hi-Balls skivor,dom gjorde ju bara ett fåtal,angående dom proffsiga cd varianterna av MJ:s produktion så får vi avvakta om dom ska/kan delges,för stunden är jag mitt uppe i en flytt in till Stockholms stad från Hagsätra men jag kontaktar “dom berörda” om det blir aktuellt…
glöm ej lyssna på
Tom och Mick lpn,det är en riktig pärla…
Valbobo said,
11.17.11 at 2:42 pm
Läser i tidningen VI TVÅ nr 3 1968 en liten snabbfrågeartikel med Tom & Mick. Där frågas bla. efter vilken som är grabbarns favoritsångare. Michael anger då denna bloggs stora idol, PJ Proby, som sin favorit. Så att det som omskrivs angående influenser ovan tycks ju stämma utmärkt…
Micke said,
11.20.11 at 2:10 am
Härligt att läsa!!! Äntligen något som kan liknas vid ett av erkännande av en som så mycket har förtjänat det!
Tack Valbobo!!!
Peter Lindgren said,
11.20.11 at 11:27 am
Tänk att man blir så glad av så lite! Både i dag och när det begav sig föredrog jag Mick framför Tom, just för att han -och det visste mitt tonåriga jag! - var inspirerad av Proby.
Många tack, Valbobo!!!!