Loading ...03.06.08
Svenska LP-skivor #38 ABBA - ABBA 1975
ABBAS TREDJE SKIVA FÖR, DEN SOM FÖR MÅNGA VAR DERAS STORA KLIV IN PÅ POPENS VÄRLDSKARTA!
Vi kör vidare på ABBA-spåret!
Turen har nu kommit till deras tredje skiva.
SIDA 1
1) Mamma Mia
Fantastisk öppning med en låt som verkligen är genialisk i komposition, arrangemang, uppbyggnad, stämsång mm! Stundtals bländande bra låt!
Mamma Mia gick också mycket riktigt upp till första platsen på engelska hitlistan, medans den dock i USA inte blev högre än 32:a.
En reflektion bara: låter det inte lite Sparks om det här…?
2) Hey, Hey Helen
Inte ens en hälften så bra som Mamma Mia, knappt godkänd. Ganska tråkig melodi vilket dock - som vanligt - vägs upp av Agnetha och Fridas sånginsats. Överhuvudtaget en alldeles för stor flört med disco…utan att vara speciellt mycket disco! Trist låt.
3) Tropical Loveland
Och så vidare til! en riktig flopp! Frida får ett solo-nummer, men var det här verkligen vad hon ville göra? Här är vi tillbaka till tyskshclager-träsket från de två första skivorna. Om något så t.o.m. aningen sämre än de bedrövelser som de bestod av där.
4) SOS
Också ett singelsläpp men inte alls lika vass som Mamma Mia. Den har en vers som stundtals snuddar vid pekoral, men där finns onekligen en väldigt snygg refäng med ett par riktigt starka harmonier och återigen en fenomenal sånginsats från damsidan med Agnetha i spetsen som sjunger solo på verserna.
Aldrig någon större favorit för mig, men vad betyder det vad jag tycker? Låten blev 6:a i England på englandslistan och 15:e på USAs Billboardlista.
5) Man In The Middle
Hmmm…hade inte gruppen inte insett att ABBA är en grupp där grabbarna komponerar och tjejerna sjunger?
Tummen ner med besked!
6) Bang-A-Boomerang
En låt med en klockren hitkänsla! Det är bara att kapitulera! Ett collage på ett dussin glamrock-hits, visst, men förbålt bra gjort!
SIDA 2
1) I Do, I Do, I Do, I Do, I Do
Ingemar Nordströms? Det här är en låt som jag aldrig har gillat…även om den onekligen har en väldigt snygg melodi och sången sitter på ett fenomenalt sätt så är det alldeles oerhört för mycket av svensk dansbana och svenskt dansband över den för att jag ens ska fundera på om det finns något av värde i den!
En femtondeplats och femton veckor blev det i alla fall på USA-listan, medans den i England fick nöja sig med en 38:e plats. Andra länders kopplingar till Ingemar Nordströms Saxpartyn var nog - för dom - befriande obefintliga…
2) Rock Me
Nej, man kan inte kalla en låt för Rock Me, det går bara inte om man vill bli tagna för de nya Beatles!
En bedrövlig glamrockspastisch dessutom. Björn låter som Noddy Holder i Slade!!!
OK, ett par snygga harmonier finns det onekligen i kompositionen, kanske det hade blivit hyfsat om tjejerna hade sjungit hela vägen. Men nu så gjorde dom inte det, och då låter det som det låter!
Gick nog hur som helst hem som gjutet på deras konserter.
3) Intermezzo No. 1
Bach, Mozart…? Nja snarare Electric Light Orchestra, Ekseption eller kanske allra närmast Mike Oldfield!
Kanske rent av någon obskyr filmmusik till en sen länge bortglömd alternativ 70-talsfilm.
Inte dåligt men helt umbärligt. Djärvt i alla händelser och - framför allt - en stor hint mot vad som skulle komma 10 år senare, nämligen Chess!
4) I’ve Been Waiting For You
En av plattans få tillfällen där man tycker sig skönja åtminstone någon form av djup.
En ballad väldigt vackert sjunget av Agneta. Inte någon av de allra största av gruppens kompositioner, men inte långt ifrån!
Efter Mamma Mia min personliga favorit på skivan.
5) So Long
Garanterat ett riktigt kanonnummer på konserter! Det är onekligen ett riktigt drag på både komp och sång. Inte min påse men helt OK, proffsigt framfört med ett för genren ovanligt intressant arrangemang. Notera exempelvis övergången till moll på versen och det lätt filmmusiksinspirerade temat alldeles vid uttoningen.
Summa summarum återigen en onödigt ojämn skiva från en grupp som hursomhelst på den tiden nämndes och fortfarande nämns bland de stora inom popen från den epoken.
Toppar som Mamma Mia varvas med smörja som Tropical Loveland…
SOS följs upp med Man In The Middle…
Slutomdömet kan bara inte bli speciellt högt den här gången heller även om den genomsnittliga nivån onekligen hade höjts jämfört med skivorna innan.
Det som skiljer den främst åt är att allting känns mycket mer genomarbetat. Det finns inga låtar längre där man får känslan av allt nog kunde ha blivit bra bara man hade lagt lite mera tid på det hela. Här verkar budgeten vara närmast obegränsad! Även de låtar som mest känns som utfyllnad har en helt fullödig produktion. Det går dock inte att koka soppa på en spik även om heter Agnetha, Björn, Benny och Anni-Frid…en del låtar är helt enkelt dödsdömda från start.
Slutbetyg: en TREA av fem möjliga!!!
Popularity: 46% [?]
Loading ...
Lennart Wrigholm said,
03.06.08 at 8:36 am
Ja, gudarna ska veta att ABBA kunde vara ojämna. Det var alltid deras album ett bevis på. Dessutom undrade jag på den tiden alltid var de pressade sina plattor. Det fanns inga album i branschen som var så kass inom den viktiga delen.
Speciellt Arrival. Körde man ett spår från den på diskotek så fick man ha dubbelt så hög volym på den än den tidigare plattan. Lik förbannat så verkade det som om man gjort plattan på två tredjedelar vinyl och en del sand.
Så till en helt annan sak. Det har skrivits en hel del om El Klans album på den här sidan. Jag bestämde mej för att gå till botten med det ärendet så jag kontaktade Owe Midner på Riverside Records. Jag hade för mej att denne veteran inom den svenska skivbranschen haft en hel del att göra med Swedisc en gång i tiden.
Det visade sej att Owe köpt hela den gamla etikettens inspelningskatalog. Han hade dock aldrig lyssnat på El Klan materialet. Han trodde det var rena skräpet.
Nu har han gått igenom sitt lager och upptäckt att han inte bara har de spår som utgjorde albumet utan också sex outgivna låtar.
Owe har också kontaktat gamla bekanta i branschen. Bl.a från Roland Ferneborgs origanisation. Det var ju denne gigant inom svensk nöjesindustri som tog över de här mexikanska grabbarna till Sverige.
Detta för att se om det finns lite fakta runt El Klan i arkiven.
Vem vet? Riverside återutger ju ut mängder av CD från sitt gamla material så kanske det blir en sådan av El Klans album också?
Lennart Wrigholm said,
03.06.08 at 8:39 am
Förresten! Finns det någon därute som, i likhet med mej, kommer ihåg recensionen av I Do I Do I Do i Melody Maker. Detta efter att låten givits ut på singel i England.
Det var den värsta sågning jag någonsin läst. Jag kommer inte ihåg det hela ordagrant. Men man får hoppas gänget aldrig läste den.
Heller kanske de gjorde det? Och fick inspiration till S.O.S!
Stjofön Presley said,
03.06.08 at 9:27 am
Abba är till 90 procent just detta för mig: I do I do I do, d v s renodlade kopior av grejer som gjorts tidigare. Ungefär som Benny Anderssons upphausade nutida plattor. Allt har hörts förut, det är inte låtstölder rakt av, men det finns inget personligt signum över det hela! I do osv är ju en Connie Francis/Fats Domino-pastisch och inget annat. Samma misshushållande med det soundet har gått igen i en mängd kassa dansband i vårt land. Under rubriken “Därför Hatar Jag Dubbelsaxar” skulle det gå att använda I do som ledmotiv.
Nu något betydligt trevligare: El Klan! Vi måste gå in med en tårfylld begäran till Riverside att ge ut hela katalogen. Finns materialet tillgängligt så ska inget kunna stoppa Folket! Dubbelsaxar, förresten: Klanen hade en sax. Samt trumpet och trombon, precis vad som krävs för att få fram klippblocksklangen. Och apropå den klangen, har den någonsin hörts kraftfullare än i The Fugs Chrystal Liasion! Där behövs inget frågetecken. Frågan är, som Göran Palm sa i Indoktrineringen i Sverige, retorisk.
Olle said,
03.06.08 at 4:25 pm
Det är en fröjd att läsa Mickes recensioner - och kommentarerna från Stjofön och Lennart Wrigholm. Jag minns hur jag gick till Waidele ett par gånger för att byta Arrival (det var min dåvarande flickväns - jag avskydde ABBA) för det var, som jag trodde, fel på pressningen. Nu fick jag svaret från Lennart; vinyl och sand i receptet. Tro sjutton att alla tre exemplaren lät lika illa.