Comments on: Svenska LP-skivor #31 The Lee Kings - BINGO!! for THE LEE KINGS 1966

By: Hans E Bergvall

Hans E Bergvall — Wed, 16 Nov 2011 12:58:48 +0000

Micke! Tack för en superb och intressant blogg (som jag “upptäckte” nyligen)! Angående den här Lee Kings-plattan måste jag dock lägga in en stillsam protest ur ett nästan bortglömt “fjortisperspektiv” när det gäller “Smile For Me” vis à vis “Gonna Keep Searchin’”. Jag minns nämligen att jag tillbringade en vinterhelg hos mina kusiner i Harads, några mil utanför Boden (mycket Boden i de här sammanhangen!), runt 66/67 och då gick bland annat den Lee Kings-singeln varm på skivväxlaren. Helt klart var det den melodiösa “Smile For Me” med det charmiga “shalalala”-doadet som föll oss ungdomar i de yngre tonåren mest på läppen jmf b-sidan. Låten var väl för övrigt skriven av Lenne Broberg himself.

På tal om Lenne så blev ju epilogen sorglig med ett alltför tidigt frånfälle. Fast på 70-80-talen ledde han i alla fall ett s k dansband med bravur. Och det var inte så mycket ordinär dansbands- eller svensktoppsmusik som spelades, åtminstone inte den enda gång jag fick möjlighet att lyssna på bandet.

Tror det var hösten -86, eventuellt -87, som jag agerande fyllchaffis en kväll med “Statt” i Sala som mål. Jag var inte bekant med bandet som skulle spela, men tyckte mig känna igen rösten som strömmande ur högtalarna i den halvmörka lokalen. Blev naturligtvis både häpen och glad när jag gjorde en närmare inspektion av scenen och det visade sig att ingen mindre än Lenne Broberg regerade framme vid sångmicken. Under den kvällen levererades både några gamla Lee Kings-låtar och en hoper fina coverversioner av diverse Creedence- och andra 60-70-talslåtar (tyvärr Wrigholm, kan inte påminna mig om Like A Rolling Stone fanns på set-listan den kvällen=).

Utan tvekan ett av de bättre “dansband” jag råkat ut för på den tiden det begav sig. Nästan som att vara på pop/rockkonsert (nåja!) istället för lördagsdans på stadshotellet. När kvällen var över stod jag vid dörrarna till dansrestaurangen och väntade på mina mindre nyktra polare och då kommer en Lenne, som den värsta roadie:n, fullastad med diverse instrument och förstärkare. Jag höll upp dörren och komplimenterade för den fina spelning och fick ett översvallande tack av en Lenne som trots den sena timmen och en helkvällsspelning såg både pigg, fräsch och yngre än sina då 46-47 år. Inte anande man då att han bara hade några år kvar!

By: Tobbe

Tobbe — Fri, 28 Jan 2011 03:50:59 +0000

Lenne Broberg born 27/9 1940 in Borgsjö, Medelpad.
Died in Täby 2/1 1991, his last adress was Aprilvägen 21, Täby.

source: Sveriges Dödbok 1901-2009.

By: Ulla-Riitta Raitamaa

Ulla-Riitta Raitamaa — Wed, 26 Jan 2011 22:11:57 +0000

Hi-
who knows where Lenne Broberg lived when he died? I just want to know….please!

By: Tamara Bland

Tamara Bland — Fri, 28 May 2010 06:13:14 +0000

If I had a dollar for every time I came here.. Amazing post.

By: Lennart Pettersson

Lennart Pettersson — Thu, 17 Apr 2008 07:15:54 +0000

Maria “Suzie” Watson. Född 1946-08-21 Död 2008-03-02

Jag saknar henne si in i attan.
Hon va en mycket nära vän till mej och min familj.
Suzie och jag hade en liten fan-club som blomstrade upp tack vare att det släpptes en cd i Tyskland med hennes tyska låtar, som hon hann få 14 dagar före hennes död.
Det va tack vare henne som jag hade denna fan-club, jag hade ständig telefonkontakt med henne och hon va och hälsade på mej flera gånger.
Ett tillfälle är: http://www.osternarkebladet.se där kan man då söka på Suzie.
De sista åren tillbringade hon i Olofsfors där hon jobbade som personlig assistent.
Suzie va en mycket trevlig människa som bjöd på sej själv, så enkel och med båda fötterna på jorden.
Hon sa vid ett tillfälle “man ska väl inte bli snorkig för att man haft ett par hits, det vinner man ingenting på”
Nog om detta.

MVH Suzie International Fan Club
C/O
Lennart Pettersson
Almsvägen 8
715 72 Stora Mellösa
lennart_johnny@home.se

By: Tobbe

Tobbe — Mon, 17 Mar 2008 04:02:51 +0000

Tack för den fina texten om Suzie.

Sorgerlig nyhet. Jag har sett henne på film, Ovanligt charmig tjej med glimten i ögat.

By: Stjofön Presley

Stjofön Presley — Thu, 13 Mar 2008 14:44:34 +0000

Suzie har lämnat Johnny och jorden! Fick just höra att hon härom dagen startat den långa seglatsen till fjärran kust. Hon bodde i Nordmalingstrakten, i landskapet Ångermanland, men i Västerbottens län.
Suzie Watson, född 1946, var en gång gift med Mike Watson, som ju var basist i Lenne & The Lee Kings. Hon var ursprungligen från Holland, och hette Maria Pereboom. I mitten av 60-talet hade hon en riktig dunderhit med Johnny loves me.
Bland hennes bedrifter må nämnas att hon i samband med The Beatles första Sverigeturné knuffade ned en berusad John Lennon i en swimmingpool på Hotel Foresta, Lidingö, när han försökte tafsa på henne.
Någon gång när sångkarriären var över lockades hon till Nordmaling av forna kollegan Eleanor Bodel, som för övrigt arbetar inom Umeå kommun. Sedan tidigare fanns även Anna-Lena Löfgren i länet.
Jag vet absolut ingenting om vad Suzie gjort de senaste åren. Tidigare har hon arbetat i köket på Olofsfors herrgård. Det är för mig obekant om hon fortsatt medt det under senare år. Om Suzie fortfarande sjöng ända till slutet höll hon definitivt en låg profil.
Nöjessverige kan på goda grunder antas ha sorg, samt samfällt sjunga: Johnny L, Johnny O, Johnny V-E-S, Johnny, Johnny, Johnny - whoops! - Johnny loves me…

By: RonnyBGoode

RonnyBGoode — Tue, 04 Mar 2008 19:46:44 +0000

Hej igen!

Håller med: Lenne var nog inte direkt någon Jagger. Men å andra sidan vete tusan om Mick skulle ha klarat av att göra Mälarö Kyrka…
Min blogg finns på http://ronnybgoode.blogspot.com och jag lägger in en länk till dig då jag har en hel del vinylälskare som brukar titta in.

By: Micke

Micke — Fri, 22 Feb 2008 02:11:59 +0000

Öhh…vilken blogg?
Skriv gärna ut adressen!!!

Svårt att tänka sig Lenne som Jaggers överman…
Bengan var ju tung, men Lenne…nej, det går bara inte!
Kul för honom i vart fall!!!

By: RonnyBGoode

RonnyBGoode — Thu, 21 Feb 2008 23:40:30 +0000

Visst var Lee Kings ett bra live-band och nog märktes en del Who-influenser. Sista gången jag såg dem var i Ljusdals Folkpark. Jag jobbade förresten ihop med Bengan Dahlén några år och han hade mycket kul att berätta bland annat om turnén i Finland ihop med Rolling Stones. Lee Kings hyllades som gudar medan finnarna hade betydligt svårare att ta till sig stenarna.
Jag kör förrestren en liten tävling på min blogg just nu med valfria vinylskivor som priser. Kanske något av intresse?

By: Micke

Micke — Wed, 20 Feb 2008 12:07:19 +0000

Tack Lennart!
Ja du fyller ju bra i precis det som jag skrev: taskiga inspelningsmöjlighter och brist på bra låtmaterial.

Angående Dylan-Rivers:
Nu var ju hur som helst Johnny Rivers en kung på att göra bra covers, det som förvånart mig mest är att han har så liten cred för det i dag, om han ens har haft nån…
Johnny Rivers är faktiskt en av de inte mer än 20 artister där jag samlar allt som denne har gjort.

By: Stjofön Presley

Stjofön Presley — Wed, 20 Feb 2008 07:54:05 +0000

Hoppsan! Det där låter intressant, Lenneversionen av Like a… vill jag verkligen höra. Någon som vet om den står att finna någonstans på nätet?

By: Lennart Wrigholm

Lennart Wrigholm — Wed, 20 Feb 2008 07:19:07 +0000

Lee Kings var ett helsikes bra band live men hade som så många andra band vid den här tiden svårt att överföra det till platta. Speciellt när det skulle handla om en hel LP.
Dessutom hade de ett helsike med att få ihop material. Minns att deras första album innehöll “three guest tracks by The Sunspots”. Gissa varför? Speciellt med tanke på att allt det Lee Kings material plattan innehöll redan var utgivet tidigare. Då på singel och EP.

Dessutom, även om det hamnar lite utanför ramen. I Bob Dylans memoarers första del överraskar han förmodligen större delen av Dylanologerna med att utnämna Johnny Rivers version av Positively 4th Street till den bästa cover som någonsin gjorts av hans låtmaterial.
Något som förmodligen höjde second hand - priset på albumet Realization med flera hundra procent.
Om Dylan skulle utnämt den sämsta cover som någonsin gjorts av hans låtar så skulle Lee Kings ligga bra till. Deras version av Like A Rolling Stone måste förmodligen vara det värsta något Dylanmaterial råkat ut för.
Särskilt med tanke på att Lenne säkerligen aldrig ens varit i närheten av ett textblad till låten. Värsta “cowboy” - engelska jag någonsin hört.
Verket finns på första albumet samt EP´n Stop The Music.

By: Stjofön Presley

Stjofön Presley — Tue, 19 Feb 2008 19:59:32 +0000

Micke! Bengan Dahlén var med på elektrisk fiol när jag hörde Hanson & Karlson i Boden 1968. Ville bara kolla om någon annan minns! Det kanske bara var ett inhopp för en kort turné, men medge att det är lustigt att bägge gitarristerna fanns med under olika perioder!
Stjofön… Så här var det: En familj i hembygden (inte långt från spelstället Kalludden) hade två döttrar och en son. Någon av dem hade varit utbytesstudent i USA, och därigenom kom det sig att en ung tjej från staterna skulle bo med den familjen några veckor. Kan ha varit sommaren 66. För att förbereda sig på den långväga gästen talade familjen enbart engelska en kort period. Grabben i familjen hette Stefan, men modern tänkte inte på att det namnet förekommer i engelskan. När hon sedan ropade in sonen till middag blev det en märklig svenskelskifiering av förnamnet: “Stjofön, it’s dinnertime!.
Elaka som jag och mina bröder var kunde vi inte låta bli att ta fasta på namnet. I samma veva pratade vi artistnamn. Min äldre bror, som är stadigt byggd, beslöt att för hans del vore Big ett lämpligt namn. Eftersom Stjofön redan flöt omkring, och det stod Staffan i mitt prästbevis, blev det Stjofön Big (senare, lååångt senare, Presley!) Lillbrorsan fick naturligtvis namnet Little Big!
Snipp, snapp, snut, nu är det sängdags alla läsare. I säääng!

By: Micke

Micke — Tue, 19 Feb 2008 19:29:00 +0000

Du har faktiskt rätt Tommy, den är inte så mycket att lyssna på utifall man redan har hört allla derass förebilder…

By: Micke

Micke — Tue, 19 Feb 2008 19:27:41 +0000

Stjofön! Kan vi nu få reda på orsaken till psedunymen stjofön?
För fem minuter sen så tittade jag lite förstrött medans jag pratade om något helt annat på omslaget till ett Tin-Tinseriealbum, Den Mystiska Stjärnan.
Större delen av albumet var täckt av ett annat seriealbum så jag såg bara bokstäverna STJ.
- STJ, tänkte jag, det är ju början på stjofön!
Då slog mig tanken att inledningen på din psedonym kanske ska uttals sch och inte s-t-j!
Med andra ord ungefär schofön, eller kanske till och med chaufförn!
Du var med andra ord bygdens fyllechaffis, därav smeknamnet!
Är jag helt ute och cyklar?

By: Micke

Micke — Tue, 19 Feb 2008 19:17:19 +0000

Nja stjofön, Möller spelade med i Hansson o. Karlsson medans Bengt Dalén sedermera återfanns i Fläsket Brinner.

By: Micke

Micke — Tue, 19 Feb 2008 19:15:15 +0000

Japp, stjofön, Lenne and the Lee Kings hade en karriär i Finland nåt år innan de slog igenom i Sverige 1966.

By: Galento

Galento — Tue, 19 Feb 2008 19:06:18 +0000

Lite lustigt med en skiva från då, som man inte minns ett spån av.
Däremot kommer jag ihåg att min granne hade plattan, men ingen ville lyssna på den.
Så kan det gå.

By: Stjofön Presley

Stjofön Presley — Tue, 19 Feb 2008 12:14:04 +0000

I förbifarten: Bägge gitarristerna, Dahlén och Möller, spelade senare med Hanson o Karlsson, va?

By: Stjofön Presley

Stjofön Presley — Tue, 19 Feb 2008 11:41:10 +0000

Enbart för förryckta: Visst sjutton hade Lenne varit rockkung i Finland innan han slog sig ihop Lee Kings?