Comments on: Svenska LP-skivor #29 ABBA - Waterloo

By: Spiring

Spiring — Tue, 29 Sep 2009 07:43:17 +0000

Ska jag vara ärlig så är “King Kong song” den Abba-låt jag helst lyssnar på. Hopplös, osannolik text i kombination med trallvänlig musik som satte sig i huvudet redan då jag först hörde den på lågstadiets klassfester. Klockren låt, ta bara Björns vrål då gorillan närmar sig… en pärla.

By: Micke

Micke — Wed, 20 Feb 2008 12:27:21 +0000

Tack för en mycket initierad kommentar som fyller i många luckor i diverse olika resonemang!
Ja ibland så är det svårt att se saker i ett större perspektiv. Att ABBA faktiskt var mer eller mindre, ja kanske inte bortglömda, men ändå tämligen så sedda över axeln under stor del av 80-talet kan det vara svårt att tro i dag.
Samma fenomen som med Elvis. Under 80-talet gav hans skivbolag RCA/BMG knappt ut nånting av värde, dom trodde helt enkelt inte på sin produkt. Han var också glömd av den stora massan mer eller mindre.
Det var först nån gång i mitten på 90-talet som det började dyka upp diverse CD-boxar, en massé helt plötsligt. Inte ens vid 10-årsdagen för hans bortgång så dök det upp något nytt. Taktik från BMG? Knappast, skivbolagen vill nog ha in sina pengar så fort som möjligt, varför vänta i 20-25 år? I fallet Elvis så var det helt klart piratmarknadens florering som gjorde att man till slut insåg att man satt på ett guldägg.
I dag finns det de som tror att Elvis alltid varit kung. När jag berättar om hånet han utsattes för på 60- och 70-talet av media och förståsigpå-are samt hur bortglömd han blev under lång tid efter sin död, så är det många som knappt tror mig. Men så var det.

By: Lennart Wrigholm

Lennart Wrigholm — Wed, 20 Feb 2008 07:36:39 +0000

Tja, när det nu skrivs om ABBA så kanske namnet Stikkan Andersson också bör nämnas (även om det kanske lite faller utanför ämnet här.)
När man sett diverse “dokumentärer” om ABBA på TV de senaste åren så upptäcker man att Stikkan helt försvunnit ur historieskrivningen. Det gäller även sleevetexterna till gruppens album det senaste decenniet.
Det verkar som om man anställt någon gammal expert från det gamla Sovjetunionen för att radera honom överallt.

Alla vet ju att Stikkan inte såg med blida ögon på att gruppen upplöstes och att Björn och Benny ville skriva musikaler. För Stikkan var det försäljningsresultat och hitsinglar som gällde.
Men det var också han som plockade in medlemmarna som delägare i Polar för att de skulle få en ordentlig del av den ekonomiska kaka som skapades.
Att de då också var delansvariga för om bolaget gick dåligt, det var tydligen något som inte gick in i deras känsliga konstnärssjälar.
För utan herr Anderssons insats hade gruppmedlemmarna nu kunnat se tillbaka på en skojig karriär inom pop och dansmusikssvängen under ett fjärran 60-tal. Men inte så mycket annat.

Dessutom! Vad svenskar idag uppenbarligen har förträngt är att ABBA´s storhetstid inträffade mellan 1975 - 82. Detta i höjd med att man äntligen knäckte den anglosaxiska popmarknaden med låtar som S.O.S och Mamma Mia. De uppföljare man först gjorde till Waterloo i England blev formligen nermejade av kritikerna och sålde inte ett smack.
När man lade ner verksamheten i början av 80-talet visste man säkerligen mycket väl inom gänget att man kommit till vägs ände. Hu roligt var det att turnera i USA tillsammans med sina ex för att sedan stå på scen och se gulliga ut?

Därefter var det inte en djäkel som sa ett smack om ABBA på åtskilliga år. Det var först när Erasure gjorde sin Abbaesque som singelbaksida åtskilliga år senare som gruppen började bli rumsren igen.

By: Micke

Micke — Sat, 16 Feb 2008 18:53:38 +0000

Nja, om vi nu ska se något så när nyktert på det hela så var det väl även en musikgrupp, eller hur?
Att dom sen var överskattade trots att vi i dag blir itutade nåt bullshit om att det är först nu som vi FÅR tycka att dom var bra, det är ändå en annan femma.
Faktum ä’r att samtliga ABBAS skivor, LP och singlar, sålde fenomenalt i Sverige på sin tid. Allt snack om att vi inte FICK tycka att ABBA var bra, att dom var stora överallt utom i sitt eget hemland är ju bara dösnack. Dom sälde kopiösa mängder och blev därmed en helt legitim måltavla för just den kritik som dom fick. Måga tyckte att den musik som ABBA kom med var just precis det som den var, nämligen ytlig, tillrättalagd musik som fanns till för att sälja så mycket skivor som möjligt. Det var exakt vad dom gjorde, utomlands som här hemma. Jag vet inte, men törs nog sätta en bra slant på att Sverige var det land i världen där ABBA-fansen ÖVERLÄGSET köpte mest skivor med sina idoler PER CAPITA under gruppens levnadstid. Om det blir utrett och vi kommer fram till att det var så så kan vi väl en gåg för alla täppa till truten på dom som kommer och säger, som missförstådda rättshaverister, att “Det var bara i det här jävla landet som vi inte förstod hur fantastiska dom var!!! Dom var gigantiska överallt utom i det här lilla jävla landet!!! Det är ju först nu som vi FÅR tycka att ABBA var bra!!!”
Verkligheten var precis tvärtom. Det var här i Sverige som deras storhet startade och det var här som dom sålde mest skivor, PER CAPITA!
Att dom sen kritiserades var med all tänkbar rätt, för mycket dom gjorde var inte speciellt bra, även om mycket var det.

By: Stjofön Presley

Stjofön Presley — Sat, 16 Feb 2008 18:31:01 +0000

Det finns något vi alltid glömmer när vi pratar Abba. Produkten är en tubkaviar för smörgåsbruk. Låt oss dra ett försonande täcke över återstoden av märkesnamnet innan vi förlorar oss i trams. Ejderns grovkorniga är dessutom betydligt smakligare.