Comments on: Svenska LP-skivor # 28 Hep Stars - Songs We Sang 68

By: Lennart Wrigholm

Lennart Wrigholm — Sun, 17 Feb 2008 17:49:38 +0000

Det är bara att hålla med. Den här Hep Stars-plattan visar med all önskvärd tydlighet vart svensk popmusik hade tagit vägen under några år. Genrén hade blivit en kassako som skulle dra in pengar. Nu var det slut med att sitta i bussen och dela på det gage man dragit in under kvällen. Nu gällde det att bredda sej och hitta nya hits.
I annat fall gick allt åt skogen. (Fast det gjorde det ju ändå.)
Nu kan vi, med facit i hand, också konstatera att Hep Stars musikaliska begåvning inte räckte längre än att man var ett hyfsat coverband.
Det var bara det att man sprang på en succé man aldrig kunnat drömma om. Och på slutet räckte inte talangen speciellt långt för något svenskt popband. Detta med undantag av Tages som hade vett att lägga av i tid.
Men som vi alla vet, de så viktiga Tio i topp - placeringarna fick de aldrig se under slutet av karriären.
Tonårstjejerna kunde inte uppskatta den musik som gruppen fick till på sina sista album. Den publikkategorin gick över till att beundra Flamingokvintetten och Thorleifs (vilka som ju bekant sålde album i drivor under det tidiga 70-talet.)

By: Micke

Micke — Sun, 17 Feb 2008 16:49:01 +0000

Japp, Tobbe, Hepstars live från -68 blir ju ännu uslare i skenet av hur pass bra samma grupps skiva från -65 är.
68-liven borde aldrig ha getts ut.

By: Tobbe

Tobbe — Sat, 16 Feb 2008 23:57:46 +0000

Dålig Souvenir

Songs We Sang 68 var nog delvis tänkt som ett minnesalbum för dem som sjöng med sommaren -68.
Det håller inte för någon djupare analys, speciellt inte
nu 40 år efter.
Men om det ändå göres så må domen från Micke vara
rättvis. Det är dåligt, ojämnt dåligt.
Symboliskt nog, tycker jag, är titelmelodin allra sämst,
riktigt usel. Några ljuspunkter ja, men helheten dåligt.

Hep Stars som hade gjort en, även idag högt värderad, liveplatta tre år tidigare.
Det var då 1965 när Hep Stars var ett mycket bra coverband med en fartfylld scenshow.
Svennes unika sammetsröst var naturligtvis en stor del av framgången.
Vid -68 börjar luften gå ur hela den popgenre som varit regerande åren innan.
Det är 1968 den stora vändpunktens år.
Vi skulle få mycket ny musik det kommande decenniet.
Men det är en annan historia….

By: Micke

Micke — Sat, 16 Feb 2008 18:42:23 +0000

Nja, mi bäste stjofön. Jag var nio år gammal när programmet gick av stapeln, mina referensramar var väl ännu inte så där väldigt utvecklade.
Visst, de blev bedrövliga, men jag är geerös nog för att säga att dom fick ett år innan det gick käpprätt åt skogen. För att det gjorde det, DET är vi överens om!

By: Stjofön Presley

Stjofön Presley — Sat, 16 Feb 2008 18:25:19 +0000

Kan bara hålla med gubben Bäckman där uppe! Hade du dessutom haft turen att även höra låten med Shamrocks hade du aldrig behövt fundera över Hep Stars, som ju hela karriären var ett riktigt skitband, för att uttrycka det milt. Jag såg också det där programmet för snart 43 år sedan. Mådde som Ugglan, illa! Det var dystert att se fem förklädda braksunar ta sig igenom fina rocklåtar genom att massakrera dem till en dansbandsvariant av schysst raggarmusik.
Nej, fy fasen Micke. Det där får du räkna till ungdomssynderna. En tvåa är dessutom ett alldeles för generöst betyg. Minus två, eller helst minus fem, av fyra möjliga, vore ett rättvisare betyg åt de där pajasarna! Och du, Micke: Du får citera mig på det om du känner för det, som flickan sa.

By: Micke

Micke — Fri, 15 Feb 2008 15:51:39 +0000

Jo, jag hörde den långt senare. Visst, den var kanon…

By: Per Bäckman

Per Bäckman — Fri, 15 Feb 2008 15:47:18 +0000

Howdy

Hade du hört Cadillac med Renegades hade du aldrig, aldrig mer behövt
bekymra dig om Hep Stars.