Loading ...02.11.08
Svenska LP-skivor #26 Tages - Studio 1967
SVERIGES GENOM TIDERNAS BÄSTA BAND MED SIN ALLRA BÄSTA SKIVA!!! KAN DET BLI BÄTTRE? SJÄLVKLART INTE!!!
Ja vad ska jag skriva nu då utan allt bara blir löjeväckande, patetiskt och fjantigt proppat med klichéer?
Svaret är att jag helt enkelt inte vet.
Jag vet alltså inte vad jag ska skriva.
På det hela stora taget så känner jag mig - för en gångs skull - rentav mållös.
När tillfälle ges att skriva om det som ligger oss människor närmast hjärtat är det lätt för oss att vräka på med adjektiv så att vilken tapper lyssnare eller läsare som helst storknar efter en halvminut. Ex.”den mest fantastiska, otroliga, fenomenala…”.
Eller så blir vi helt enkelt stumma…ungefär så som jag känner mig nu…
LPn Studio är enkelt uttryckt så pass stor att orden helt enkelt inte räcker till, men jag ska ändå försöka…det får bli som det blir.
Här är den altså, svensk pops egen Sgt. Pepper, svensk 60-tals bästa LP.
Tages femte platta under namnet Tages. En sjätte och sista skulle komma men då under det internationellt mer gångbara namnet Blond. Inspelad dels i Stockholm, dels i Abbey Roads studio i London och med benägen hjälp av Lasse Samuelsson och Radions underhållningsorkester för blås och stråkarrangemang. Ett oerhört ambitiöst verk som i dag låter förbluffande starkt i varje ingrediens. Kompositioner, sång, stämsång, spel, arrangemang, inspelning, produktion och även det djärva införlivandet av svensk folkmusik i musiken får det mesta som hyllas i dag att blekna betänkligt.
Återigen: det är den bästa skivan som släpptes under 60-talet. Punkt och slut på diskussionen.
Men, även om vi blickar framåt så långt fram som till i dag, vilken svensk platta skulle kunna anse sig som Studios nemesis?
Visst, väldigt mycket, väldigt bra har gjorts i vårt land. Många stora artister har dykt upp. Nämnas kan som ex. Pugh, Kebnekaise, Lundell, ABBA, Neon Rose, November, Made In Sweden, Bo Hansson, Eldkvarn, Kent, di Leva, Vilmer X, Gyllene Tider m.m., m.m. Men ingen av dessa grupper eller artister kommer ändå upp i den klass som Tages visar upp på LPn Studio. Ingen.
Jag sticker t.o.m. ut hakan så långt som att säga att Tages LP Studio rent av är en av de bästa LPn i sin genre som någonsin har spelats in, hela den anglosaxiska och popvärlden inräknad.
Inte det? O.K., jag utmanar er tvivlare på ett test:
Spela med hjälp av randomfunktionen på er CD-spelare en valfri låt från Beatles blåa dubbel: 67-70, sätt sen på She’s Having A Baby Now, Seeing With Love eller Like A Woman och chansen är stor att ni får hakan mellan benen: Tages, fem tjugo-åringar från Göteborg visar sig vara snudd på lika kreativa, musikaliska och spännande som Beatles när de stod på topp!!! Ett minst sagt djärvt uttalande men jag står för det.
Självklart så hade Beatles ett djup och en bredd som varken Tages eller några andra heller kunde matcha. Det kom ingen Strawberry Fields eller Across The Universe från Tages; Göran och Tommy var inte John och Paul vid sångmikrofonerna precis som Anders Töpel inte var George Harrissons jämlike på gitarr. Men - och ett mycket viktigt men - man var NÄSTAN där. Tages blev ju på fullaste allvar av initierade jämförda med Beatles, och inte för den där uttjatade vinsten -64 i tävlingen om “västkustens Beatles”, utan helt enkelt för att man 1967 hade blivit ett så fenomenalt bra band. Och hur många tålde den jämförelsen 1967? Knappt någon.
Det var Tages och några till i den stora popvärlden som musikaliskt sett låg snäppet under Beatles och skvalpade. I stort sett samtliga dom grupperna är i dag legendariska och det skrivs fortfarande spaltmil om dom i Mojo, Uncut och Q…men sorgligt nog aldrig ett ord om Tages. Och tyvärr. inte ens här i Sverige så får Tages den uppmärksamhet som de så väl förtjänade och fortfarande i allra högsta grad förtjänar. När läste ni sist en artikel om Tages i Sonic? (Vakna gubbar! Bättre sent än aldrig!)
En fascinerande detalj angående Tages, som förvisso nämns då och då men som är lätt att glömma bort, är den närmast osannolika utvecklingen som bandet hade. Vid tiden för Studio hade bandet hållit på i 4 (fyra)år (!) , och medlemmarna var 19-20 år gamla. Från de första minst sagt taffliga singlarna Sleep Little Girl och I Should Be Glad tog det tre år att komma fram till Studio!
När Beatles gjorde Sgt. Pepper så hade de spelat ihop i tio år (räknat från Quarrymen-tiden) och killarna var 24-27.
En fråga som följdaktigen poppar upp i huvudet är: Vad hade Tages inte kunnat prestera 1973, vid den tidpunkt då de skulle ha varit 10 år i branschen, om de - som de definitivt borde ha gjort - hade slagit igenom internationellt och därigenom i fortsättningen fått den uppbackning av sitt skivbolag och managment som dom under sin aktiva tid aldrig fick?
Spekulera kan man alltid göra. Det som i stället hände var det som så ofta händer: nämligen att artisters mest ambitiösa verk blir ignorerat av den stora massan. Studio floppade grymt, även så singeln She’s Having A Baby Now från plattan. De följande singlarna, There’s A Blind Man Playing Fiddle In The Street, Fantasy Island och I Read You Like An Open Book inspelade några månader efteråt, med minst lika höga kvalitet som låtarna på Studio, rönte exakt samma tragiska öde. Floppar. (Måste ha varit oerhört bittert för killarna).
Utlandslanseringen havererade, Tommy Blom hoppade av, bandet bytte namn till Blond och spelade in en sista LP under det namnet. Även den skivan sjönk som en gråsten i Mälaren och bandet la av. (Singeln I Wake Up And Call testades en vecka till tio-i-topp och kom på sextonde och sista plats. Samma vecka så var Hepstars 2:a med Speedy Gonzales..Det ÄR en ond värld som vi lever i)!
Alltså, hur i hela fridens namn kunde den tidens musikskribenter missa den heliga graal som Studio var? Varför fyllde man inte recensionsspalterna med lovord om plattan? Kändes det “ohippt” att skriva om Tages 1967? Kan sanningen vara så simpel?
Jag skräder inte orden: Det är en skam för den svenska musikjournalistkåren att ett sånt mästerverk kom och gick utan att i stort sett någon reagerade. Förstod dom helt enkelt inte hur bra plattan var? Men…hur i all sin dar kan man skriva om musik och lyssna på Studio UTAN att förstå vilket fantastiskt album det är? Eller…brydde dom sig inte ens om att lyssna på skivan…?
Runt 1994 släppte Tages sin 3CD-box med i stort sett allt det som de gjorde under sin korta karriär. Vid den tiden så arbetade jag i en skivaffär vid Odenplan. En kväll alldeles efter släppet av boxen, strax före stängningsdags, vem kommer in i butiken om inte Göran Lagerberg i egen hög person! Denne cirklar runt i affären ett par minuter, greppar ett seriealbum - en inbunden Erniesamling - och kommer fram till disken. Skakande av nervositet, kraftigt stammande plockar jag fram mitt eget ex. av boxen, ber att få den signerad och klämmer ur mig några stapplande fraser om hur fantastisk den är. “Jag kan bara hålla med!” blir det uppriktiga svaret från Göran. Och det gläder mig oerhört att åtminstone han själv har förstått det. Har jag räknat rätt så är vi två då som tycker det, Göran och jag, men förhoppningsvis så finns det väl någon till där ute…Hallå där! Hör av er!
Här kommer plattan, låt för låt:
1) Have You Seen Your Brother Lately
Fenomenal inledning. Svenskt spelmanslag på fiol, strax avlöst av en tung elgitarr, en bas och en trumma och kort senare Göran Lagerberg sjungandes om ett tema som är som taget från bibeln. Och se där! Fiolerna kommer tillbaka, tillsammans med en el-orgel i ett utsökt arrangemang innan Göran kommer in igen…Lysande produktion, lysande arrangemang och lysande framfört!
Vad höll Hepstars på med vid den här tiden? Sagan Om Lilla Sofi?
2) It’s My Life
Fram till sångmicken kommer så återigen Göran Lagerberg med en hetsig men medryckande låt i stil med…ja, det här hade kunnat vara Chicago eller Blood, Sweat & Tears ett par år senare…Suverän komposition med ett makalöst raffinerat stick. Suverän sång. Suveränt arrangemang. Suverän produktion. Total världsklass.
3) Like A Woman
Mera Göran och en aningen glättigare låt, dock inte ett uns sämre en föregående. Vissa tycker att det här låter en aning Beatles, vilket stämmer till viss del nämligen så till vida att det är fullt i klass med Beatles. Inte att det är snott från beatlarna.
Återigen en lysande komposition med ett stick som är fullkomligt briljant.
4) People Without Faces
En mycket fin komposition av Tommy Blom, med ett väldigt snyggt arrangemang. Texten är väl…sisådär, men titeln People Without Faces är väl i sig rätt så fantasieggande.
5) I Left My Shoes At Home
Kanonlåt av Tommy Blom! Ett väldigt snyggt blås- och stråkarrangemang av respektive Lasse Samuelssons och Sveriges Radios Underhållningsorkester.
Det hela andas mycket George Martins arrangemang med Beatles. En av Tommy Bloms allra bästa Tages-låtar.
6) She’s A Man
Plattans kanske mest psykedeliska inslag. Märklig text, minst sagt. Återigen en fin insats av Tommy och ett mycket genomarbetat arr. av Anders Henriksson.
7) Seeing With Love
Den troligtvis mäktigaste svenska poplåten någonsin.Total världsklass, knäcker t.o.m. åtskilligt som Beatles gjorde. Inledningen med Anders ståltrådsgitarr och Görans svävande “ekoröst” uppbackad av folkmusikblås och stämsång fram till det famösa trumbreaket med en halv sekunds baklängestrummor är - förlåt ett slitet uttryck - i inget annat än världsklass. Allt som sen följer är helt enkelt fenomenalt. Vers, refräng, break, kör,
arrangemang, spel, folkmusikinslagen, Görans sång, stämsången, uppbyggandet av låten; allt är i allra högsta skiktet i popens elitserie! Att det här inte är en “alltime-classic” är inte bara en gåta utan även en skamfläck för oss svenskar som så gärna hyllar vilket medelmåttigt skräp som helst bara det är från USA eller England, för att sen helt ignorera det som vi har i kvarteret intill.
8) Created By You
En av plattans svagare kort. Lite tamt, lite tassande, lit försiktigt och lite väl svajig stämsång. Stora ambitioner, en fin låt av Claes Dieden, men den här gången så gick det inte hela vägen.
9) What’s The Time
Härlig pop-låt signerad Göran. Klassiska, lätt förutsägbara ackordsföljder, men allt gjort med en lätthet, entusiasm och spelglädje så att det låter som att det är första gången som man hör dom. Återigen något som skulle passat Chicago modell 3 år senare som hand i handske. Borde absolut ha släppts som singel.
10) It’s In A Dream
Halvpsykedelisk pop-låt komponerad av Lagerberg-Henriksson. Ingen av de större låtarna på skivan men förbålt bra ändå!
11) She’s Having A Baby Now
En av de bästa svenska pop-singlar som någonsin har gjorts. Fullständigt fenomenal. Singeln blev helt idiotiskt bojkottad utomlands då den handlade om en tjej som blivit gravid. Man tar sig för pannan, den handlar ju om vådan av att bli gravid i ung ålder! Den fungerar väl främst som en varning till unga flickor. Ajajaj…ytterligare ett gyllene tillfälle för Tages att slå utomlands som gick upp i rök!
Släppt på singel men inte ens testad för tio-i-topp!!!
12) Old Man Wafer
Instrumental avslutning och en av svensk pops mesta orginella inspelningar någonsin. Lasse Samuelsson och Radioorkestern är med och bygger upp ett oerhört spännande ljudcollage. Lyssna!
Något som förvånar mig än i dag är varför nästan ingen singel släpptes från Studio. She’s Having A Baby Now var den enda a-sidan som singel, men gavs ju ut långt innan de andra låtarna ens hade spelats in! Like A Woman hamnade som B-sida på There’s A Blind Man…men där gjorde den ju inte så stor nytta. Ungefär hälften av låtarna på Studio hade ju en klockren hitkänsla över sig. Hade skivbolaget redan gett upp?
Innan jag glömmer bort det! Jag har inte nämnt det tidigare men måste dra upp det; Göran Lagerbergs basspel är hela skivan igenom inget annat än fenomenalt. Oerhört stadigt men på samma gång även väldigt, väldigt musikaliskt. Jodå, jag vet, Göran hade lyssnat mycket på Paul McCartney. Men återigen, han gjorde något eget av det! Törs jag säga det? Jo, det stämmer, Göran Lagerberg ÄR sveriges bäste basist!
En jättestor blomma också till den sjätte “Tagen”, Anders “Henkan” Henriksson vars arrangemang, komponerande och producerande starkt bidrog till att göra Studio till det fantomverk som det nu kom att bli.
Sträck på er ni övriga Tommy, Göran, Anders, Danne och Lasse! Ni gjorde en fenomenal skiva, det kan ingen någonsin ta ifrån er!!! Grattis!!!
Summa summarum: Ja vad tror ni? Betyg: FEM AV FEM MÖJLIGA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Popularity: 39% [?]
Loading ...
Lena Wärmé said,
02.11.08 at 12:59 pm
Hej Micke!
Tack för detta inlägg! En fullkomlig fest att läsa. Jag har ju inte dina musikaliska kunskaper, är en vanlig lyssnare med som tycker litet hit och dit. Såt gott som helt känslobaserat och det är ju också i sin ordning.
Musik talar ju direkt till våra känslor.
Skönt att du gav musikjournalisterna en rejäl känga betr. deras förbiseende
av Tages.
Tack och hälsning Lena Wärmé
Bertil said,
02.11.08 at 2:40 pm
Men huriallsindar ska jag nu få tag på ett ex av Studio här i Korea? (I Japan är det kanske lättare…)
Micke said,
02.11.08 at 3:03 pm
Tack Lena för ditt inlägg och dina värmande ord!
Micke said,
02.11.08 at 3:47 pm
Jo då, Bertil! Det fixar jag! Skicka mig bara din adress i Korea!!!
Lennart Wrigholm said,
02.11.08 at 7:31 pm
Där har Studio-albumet äntligen fått den recension albumet förtjänar.
Micke said,
02.12.08 at 12:03 am
Tack Lennart!
När vi ändå är inne på ämnet, läste du någon samtida recension av Studio nån gång?
Bertil said,
02.12.08 at 4:25 am
Micke: “Jo då, Bertil! Det fixar jag! Skicka mig bara din adress i Korea!!!”
Man tackar! Men det måste förstås vara CD (eller nåt annat digitalt), för nån vinylspelare har vi inte här. I Tyskland har vi en (tror jag). Finns den på CD?
(Adressen kommer via i-mejl.)
Lennart Wrigholm said,
02.12.08 at 1:20 pm
Studio gavs ut på CD 1998. Komplett med relevanta bonusspår och snygg booklet.
Året innan röstade svenska musikbranschen fram de bästa, svenska, originalalbumen genom tiderna. Studio hamnade på plats 36 och var det enda svenska 60-talsalbumet som hamnade på en Topp 100 - lista.
Därav återutgivningen.
Henkan fanns med i studion vid den digitala remastringen.
Fullständigt omistlig i varje seriös skivsamling.
Lennart Wrigholm said,
02.12.08 at 1:25 pm
Jo, jag såg säkert en och annan recension på Studio men ingen som fastnat i minnet. Men man måste ha i minnet att vid den här tiden så ansågs Tages som en av Sveriges bästa grupper. I en läsaromröstning i Dagens Nyheter 1968 hamnade man på förstaplatsen.
Men dessvärre sålde inte gruppens plattor i den utsträckning som behövdes för att ekonomiskt dra lasset för nya satsningar.
Inför Blondprojektet så lyckades gruppens management få fram en diger dollarsatsning från amerikanska MGM. Det var detta om gjorde att man hade råd att spela in i London.
Men sedan gick botten ur MGM vars skivavdelning mer eller mindre gick i konkurs och det var därför som den internationella satsningen på Blond gick i stöpet. Men innan dess hade de faktiskt helsidesannonser i amerikansk press och man talade om turneér tillsammans med Crosby, Stills & Nash.
Men av detta blev intet.
Micke said,
02.12.08 at 1:52 pm
Tack Lennart för ett par bra inlägg!
Jo, mina lite beska ord om Tages management bygger på vad som går att läsa på en japansk websida i en intervju med Tommy Blom. Denne beskriver Tages uppbackning som obefintlig av den anledningen att ingen visste hur man gjorde på den tiden, popen var ju något helt nytt.
Den katastrofala händelsen med de uteblivna arbetstillstånden i England är väl ett bra exempel.
Tages popularitet, ja. Det glädjer mig mycket att man så pass sent hade den aktningen hos folk att man t.o.m.blev framröstade som Sveriges populäraste band.. Ännu mer förvånande i så fall att skivorna inte sålde nåmting vid samma tidpunkt. Singlarna efter Studio är ju helt fenomenala, men det blev inte mer än en vecka på tiondeplats på tio-i-topp för en av dom och ingen placering alls (!) på kvällstoppen, så vad förstaplatsen i DNs omröstning kom ifrån vet jag ej.
Det ter sig lite underligt…men, som sagt, mycket glädjande.
.
Lennart Wrigholm said,
02.13.08 at 11:06 pm
Tja, jag har lite tid över. Jag har kontaktat Reverb i Göteborg med tanken att jag kanske kunde följa upp min gamla artikel i Now & Then. Detta tillsammans med Göran G Brandels.
Mannen son håller i det mesta av det som finns kvar i fotomaterial etc. av det som finns i de officiella arkvien.
Det måste ju finnas plats för en bok om Tages!
sven said,
02.14.08 at 11:35 am
Tjena Micke. Kan bara instäma i det du skriver om Studio, vad du glömde nämna i recensionen är att “She’s A Man” faktiskt är den första svenska låten som handlar om transvestiter samt att Studio var första svenska plattan med gatefold. Har följt dina recensioner från start och förvånats över att du ger toppbetyg åt plattor som bäst kan beskrivas som dynga, medan du satt lågt betyg på mästerverk som “Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt?”. Men du verkar ha bättrat dig nu, fast det dröjer väl inte länge innan du lägger upp nån värdelös Lundell eller Eldkvarn skiva och ger den toppbetyg. Är det inte dags snart förresten att recensera Nationalteaterns bortglömda mästerverk “Barn av vår tid”?
Olle said,
02.15.08 at 3:51 pm
Tack Micke för din fantastiska insats att höja Tages till skyarna som de så väl förtjänar. Studio, som jag minns det, togs emot av en enad kritikerkår som något fantastiskt. Tyvärr var Tages publik inte lika mottaglig. Eller säg så här, den svenska popen höll på att dö. De flesta popband ryckte in i lumpen eller la helt enkelt instrumenten på hyllan i brist på spelningar. Detta var runt 1968-69. De radikala började lyssna på progg och de mer komersiellt inriktade röstade fram Flamingokvintetten och annan smörja på Tio-i-Topp. Hep Stars, Shanes och Ola&Janglers m.fl. hakade på dansbandsvågen men Tages gick sin egen väg och föll med flaggan i topp eller med stövlarna på. “She’s a man” skrevs nästan två år innan Ray Davies skrev “Lola”, vars text och heta ämne hela världen hyllade.
Micke said,
02.15.08 at 4:40 pm
Tack Olle för dina ord!
Jo, det var verkligen bedrövligt när Flamingokvintetten kunde toppa Tio-I-Topp, Kvällstoppen och Svensktoppen samtidigt med samma låt när Tages inte ens kom in på listtornas nedre regioner.
Som jag tidigare skrev så var Hepstars tvåa med Speedy Gonzales samtidigt som Blonds (Tages) hamnade på sista plats med sin I Wake Up…
Jepp, Tages föll med flaggan i topp. Vad jag tycker om Hepstars utveckling i samma epok klargörs tydligt av min recension från i dag - 15 februari - av deras LP Songs We Sang 68.
Nicolaus said,
02.22.08 at 8:30 pm
Tages Studio måste ju faktiskt vara ett utav världens bästa album, och ändå så är albumet så okänt jämfört med alla andra album som är i dess klass. Och eftersom det heller aldrig riktigt lanserades utomlands som i England och U.S.A. ..varför lanserar man det inte nu på nytt?? Skulle inte det vara möjligt, bara en tanke ..
/N
Micke said,
02.22.08 at 9:23 pm
Visst, Nicolaus, du har alldeles rätt. Studio är en helt fantastisk skiva!
Men…lansera den på nytt…Tyvärr så har nog tiden sprungit ifrån både oss och Tages…Vi får glädja oss över det som har varit och sprida det vidare så gott vi kan till vänner och bekanta…
Göran Brandels said,
03.28.08 at 5:30 pm
Jag har en del gamla Bildjournalen och Idolnytt. Jag ska kolla om det finns någon recension av Studio från 1967. Jag återkommer.
Göran Brandels said,
03.29.08 at 3:42 pm
Här har jag hittat en recension i Bildjournalen 5 juli 1967
av Håkan Sandén.
TAGES: She’s Having A Baby Now/Sister’s Got A Boyfriend
(Pharlophone Singel)
Tages står verkligen inte still i utvecklingen. Deras “She’s Having A Baby Now” är musikaliskt av internationell standard och låten är dessutom textmässigt överlägsen allt larv om “du är den ende för mej” o s v. Handlar om en flicka som fått barn med en grabb “hon inte längre känner”. Kan vi hoppas på verklighetsskildrande svensk pop framöver? Intetsägande soulplagiatet “Sister’s Got A Boyfriend” kan helt förbigås i sammanhanget.
Göran Brandels said,
03.29.08 at 4:00 pm
Här har vi då recensionen av “Studio” från Bildjournalen 27 dec 1967
av Håkan Sandén.
Det är faktiskt riktigt skojigt att skriva om svensk toppop just nu. Som om TAGES “STUDIO” (Parlophone LP) t ex. Den är inte riktigt men nästan så bra som det myckna förpratet gjort gällande. Tages kan konsten att låna utan att apa efter. Visst hörs Beatles i “Studio”, men bara Tages nya grepp att utnyttja svensk folkton med spelmän och allt (mera sådant, tack!) särskiljer skivan.
Allting “sitter” så fint för Tages numera. Det verkar lätt för dem. Hade gruppen en instrumentalsolist av klass också! Men den bristen vägs i viss mån upp av att grabbarna skriver bra låtar. Dock tycker jag fortfarande att gamla, skandalöst Tio i Topp-floppande “She’s Having A Baby” är det bästa Tages gjort. Den är med på “Studio” och står sig fint bland allt nytt. Ett mycket snyggt omslag sätter extra piff på Tages “Studio”.
Micke said,
03.29.08 at 11:08 pm
Tack Göran!
Klart kul att få ta del av dom här små klippen!
Och små…det var precis vad dom var…tyvärr.
Och att lyssna på Studio och tycka att det är synd att dom inte har nån duktig instrumentalist är ju snudd på kriminellt. Att sen påpeka att det egentligen inte gör nåt för att dom skriver så bra låtar är ju inte mycket till upprättelse.
Nåja, Håkan Sandén hade ju åtminstone begripit vilken skandal det var att She’s Having…inte kom upp på Tio-i-Topp.
Recensionen av Contrast däremot verkade ju bara förvirrad. Vad pratade han om? Först osammanhängade fraser och sen typ: inget att orda om för “det här är pop som sannerligen säljer sig själv”!
Helt sanslöst!
Ulf said,
07.05.08 at 8:16 pm
Som kompositör-textförfattare till She’s A Man såg jag någonstans Zome/Akon. Jag tror det klargjorts på denna webbplats att Anders Henriksson dolde sig bakom Akon. Men vem dolde sig bakom Zome? Ngn som vet?
Göran Brandels said,
07.09.08 at 4:56 pm
Hejsan igen!
Det stämmer att Henkan kallade sig för F.Akon. Han hade ibland medkompositörer. F.Zome var Bengt Palmers och F.Thokon var Thorstein Bergman. De gjorde bl.a. låtar till Tages, Shanes, Tom & Mick & Maniacs, Jormas, Annaabee-Nox, John Julian & Curt-Görans och Darlng.
Bo said,
09.25.08 at 3:44 pm
Hej!
Det är ingen överdrift då du beskriver Tages och kanske då också Tages Album Studio som ett skivalbum som är något av det bästa som gjorts.
Det krävs bara att man lyssnar ett antal gånger så förstår man det.
Det gör ett stort intryck! Framför allt var texterna ytterst moderna, det som ibland var förbjudet att skriva om blev ändå en verklighet i She´s having a baby, Like A Woman, Pick up the bus a.s.o.
Tages musikhistoria är inte bara unikt för Sverige. Det är fantastiskt.
Redan i övergången 60 - 70 tal var de så stora att de lätt kunde göra en satsning på USA och den stora marknaden med musiken i centrum.
Blond skivalbum Lilac years är bara en fortsättning på Tages som ledande
inom svensk musik. Alla ville väl bli som de. Tack vare producenter som Henkan, så växte Tages och Blond till världsklass. Det går inte att ändra på det. Finns inte dessa 2 Stora skivalbum i ens skivsamling då är man mycket fattig på den bästa musiken.
Hälsn./ Bo
Olle said,
09.26.08 at 10:51 am
Det är bara att instämma med vad Bo skriver.
Hälsningar
Olle
Nico said,
10.20.08 at 6:30 pm
Är det någon som vet hur man ska få tag på Tages egen film om albumet studio, den så kallade “Dalamania” filmen.
Kenneth said,
12.17.08 at 4:15 am
Heia!
Skulle gjerne hatt tak i Studio-skiva til Tages! Har du mulighet til å sende den til Norge?
Mvh
Kenneth Flatnes
Olle said,
12.18.08 at 3:52 pm
Hej Kenneth!
Den går att köpa på cdon.com.
Hälsnngar
Olle
Kenneth said,
12.18.08 at 7:45 pm
Takk, men der finner jeg bare “A-sidor och B-Sidor”..
Olle said,
12.19.08 at 10:17 am
Den har funnits på cd.on tidigare. Brukar också finnas i välsorterade skivbutiker - åtminstone i Sverige. Om jag hittar ett exemplar vill du att jag köper ett ex. och skickar till dig? Jag påtar mig gärna rollen som ambassadör för svensk pops bästa grupp någonsin.
Hälsningar
Olle
Kenneth said,
12.20.08 at 3:48 am
Det hadde vært fantastisk snilt av deg! Har sett etter platen på internett uten å funnet den noe sted. E-mailen min er keflatnes@hotmail.com
Bosse said,
01.21.09 at 7:08 pm
Jag har hört om filmen Dalamania. Det är alltså en spelfilm med alla i Tages och där alla låtar från Studio är med … samt “There’s a blind man playing fiddle in the street.” som inte är med på Studio. Som jag fattat det så är det SVT som har den och den finns alltså inte att köpa (som alltid).
Göran Brandels said,
03.25.09 at 3:23 pm
Jag läser att ni letar efter TV-programmet Dalamania från 1968. Maila mig så kanske jag har en lösning: samlartages@hotmail.com
Martin Karlsson said,
05.09.10 at 12:38 pm
Som representant från den yngre generationen måste jag också stämma in i hyllningskören. Studio som album slår allt annat i svensk 60-talspop.
Hur stor är sannolikheten att man springer på LPn i normalskick i en vinylaffär och vad får man vara beredd att punga ut för den?
Precis som du skriver i recensionen så är det smått makalöst att konstatera den enorma musikaliska utvecklingen bandet genomgår under sina år i rampljuset. Det lämnar lite åt fantasin vad som hade kunnat komma. Studio är pop när den är som allra bäst.