Loading ...02.01.08
Svenska LP-skivor #21 Rolf Wikström - Mitt Hjärta Är Ditt 1989
SKOMAKARE BLIV VID DIN LÄST, ELLER?
En av de mer uppmärksammade svenska LP-skivorna som gavs ut i slutet av 80-talet var Roffe Wikströms LP från 1989 med musikaliska tolkningar av Nils Ferlins poesi.
Trots livespelningar som ofta liknade mässor eller till och med väckelsemöten snarare än konserter (jag vet, jag var där!) så hände det inte mycket på skivförsäljningsfronten de första 12 åren för Roffe. Detta var något som länge förundrade likväl som bekymrade skivbolaget och den gode Rolf. Vändningen kom inte förrän just 1989 med genidraget att spela in en platta där han tolkade texter av Nils Ferlin. Borta var bluesen, in hade kommit något helt annat: en slags form av tung, dyster, välproducerad 80-talsrock. Alltihopa med texter tagna från Nils Ferlins poem. Sålde gjorde det den gången. 50 000 sålda ex. blev det den gången, vilket var ungefär 10 gånger mer än vad Wikströms plattor brukade sälja i.
Frågan är då givetvis: är Mitt Hjärta Är Ditt 10 gånger bättre än Wikströms övriga skivor?
Delar av svaret kommer här:
1) En Liten Konstnär
Helt O.K. inledning. Roffe verkar dock hålla igen. Hyfsad produktion, men det lyfter inte riktigt. Kompet är snyggt men stelt.
2) Mitt Hjärta Är Ditt
Bättre här! Läckert komp, fint gitarrspel och en bra körinsats av Anna-Lotta Larsson. Roffe verkar dock fortfarande hålla igen.
Dock utan tvekan en av plattans höjdpunkter.
3) Jag Kunde Ju Vara
Creedence i 80-talstappning är vad kompet snarast låter som, dvs inte så värst upphetsande. Sången är dock alldeles utmärkt här. Här känns den starke, uttrycksfulle Roffe igen.
4) Nattkvarter
Lite väl överdramatiskt kanske, men en fin tolkning av en stark text.
5) Stjärnorna Kvittar Det Lika
Nej, här börjar det låta lojt och oinspirerat. Läser du direkt från papperet här, Roffe?
6) En Skål I Bröder
Tyvärr, det här grabbar inte riktigt tag i mig. Oengagerande, inget naturligt flyt helt enkelt.
7) Ett Brev
Hyfsat framfört, och musik och text som ganska bra harmoniserar med texten. Klart godkänt, men…varför så blodfattigt komp?
Förstå Roffe, du är en av mina gamla idoler. För mig så var du en vulkan av känslor och utspel. Det här låter väldigt avslaget för att vara bluesman Wikström.
8) Fåfänglighet
Nej, bara segt och inspirerat. Ledsen, det blir tummen ner.
9) Faktum är nog
Snälla Roffe, kunde du inte lagt in lite mer av engagemang i sången. Det låter stundtals som om du har alldeles för storrespekt för Ferlin. Ofta blir resultatet tvärtom att du misskrediterar Nils. Det här tillhör dock de absoluta höjdpunkterna på plattan, utan tvekan.
10) Ett Ankhuvud
Här börjar det tända till ordentligt. Bra flyt på bandet, text som faller in i musiken på ett högst naturligt sätt. Bra gitarrspel, förmodligen plattans trumfkort utan att för det vara mer än högst ordinärt.
11) Får Jag Lämna Några Blommor
Bitvis acceptabel, bitvis helt uruselt!
Låter inledningsvis som Pink Floyd. Efter det så kommer en, som det verkar, TOTALT ointresserad Rolf Wikström in och mumlar fram en slakt av ett av de finaste poem som någonsin skrivits på det svenska språket! Ofattbart! Sången har absolut ingenting att göra med Ferlins poem! Helt vedervärdigt! Kulturmord!
(Seriöst, Roffe var hade du ditt hjärta när du spelade in den här smörjan?)
Efter sångpartiet blir det ännu mera Pink Floyd med en hemsk domedagsvirveltrumma. För säkerhets skull refrängen en gång till och sen ett långt outtro där det lyfter lite, men inte mycket…
Visst, självklart, man kan tänka i nya banor, men är det ändå inte en grundförutsättning att det blir om inte bättre så åtminstone BRA?
Den här låten kan vara något av det värsta som jag någonsin hört på skiva. Borde absolut inte varit med på skivan. Sex minuters tystnad hade varit att föredra.
Summa summarum en skiva som pendlar mellan det hyfsade och det urusla. Det mesta är kompetent och välspelat men, tyvärr, alldeles alldeles för tråkigt. Varför inte åtminstone LITE energi i musiken? Vart tog Albert King och Otis Rush vägen? Var det så här du ville ha det, Roffe? Det här kunde ju ha varit så oerhört mycket bättre!!!
Slutbetyg: En tveksam TVÅA av fem möjliga!!!
Popularity: 22% [?]
Loading ...
Tobbe said,
02.02.08 at 3:54 am
Helt enkelt otroligt dåligt !
En bluesartist tolkar en av våra största diktare.
Att klämma visa ur blues kan ju vara helt lyckat.
(Det gjorde ju Cornelis och många fler)
Omslaget är pretantiöst tjusigt.
Men….
När nålen gått en stund i vinylen blir det bara en pinsam och smärtsam upplevelse.
Ferlins dikt är visa, blues i bara orden men Wikström
sjunger detta helt utan inlevelse utan förståelse.
Som om vore det helt ytlig schlager.
Detta till ett komp som låter som dans på Skövde stadshotell.
Detta är inte en tolkning av Ferlin det är en sågning av Ferlin.
Släng denna. Det finns så många andra BRA Ferlinplattor.
Micke said,
02.03.08 at 6:56 pm
Tack Tobbe för ditt stöd!
Jo, bitvis är ju faktiskt Roffe Wikströms Ferlin-skiva gräslig. Det är helt ofattbart att den kunnat sälja så pass mycket som den gjort, det har ju ändå gjorts väldigt många Ferlin-tolkningar tidigare som varit så oändligt mycket bättre.
Ingen skugga över Roffe, han har gjort så pass mycket bra grejer både tidigare och senare i sin karriär. Alla har rätt att under drygt 30 år göra en dålig skiva. Märkligt bara att just den kom att sälja så oerhört mycket mer än de övriga…
Stjofön Presley said,
02.04.08 at 8:17 pm
Måste tyvärr ge er rätt beträffande plattan. Det låter faktiskt dansband över den. Dansband med musiker direkt från någon musikhögskola, där man lärt sig vikten av att pricka in synkoperna rätt. Men utan känsla. Mekaniskt.
Hade den gode Roffe haft annat band i ryggen är jag helt övertygad om att resultatet blivit annorlunda och bättre. Och den som kom med idén att ha Anna-Lotta Larsson gnolande i bakgrunden på Mitt hjärta är ditt, den skulle sättas på observation av växthastigheten hos gräs, vanliga gräsmattevarianten!
Roffe Wikström said,
04.24.08 at 5:34 am
Såg denna recension/blogg för en stund sen. Kul!
Jag är mest förvånad över att du, Micke, inte såg att jag för första gången i karriären använde en annan producent än mej själv på detta det första av mina två Ferlinalbum. Ingen skugga må falla över Tony Thorén men resultatet blev ett helt annat än vad mina initiala intentioner var. Om ni hör den version av “En valsmelodi” jag spelade in på LPn Bortom synd och skam från -84 hör ni en viss skillnad. Den låt som jag själv mest ser som ett misslyckande är “Får jag lämna…” Jag ville att den skulle vara avklädd blues, nu blev det ett sammelsurium av dåligt genomförda musikstilar, En av de saker vi bestämt oss för att göra var att tona ner sången, göra den mindre påträngande och “rosslig”, I övrigt var vi på ett civiliserat sätt osams om det mesta. Eftersom Tony verkade så bergsäker på sin uppfattning och entusiastisk över resultatet, vilket alla andra också verkade vara utom jag, gav jag efter. När min doter Sofia, då 14, hörde resultatet av våra ansträngningar sa hon sötsurt; -Pappa, du är inte blues längre, du är pop. Det ligger mycket i det. Att den sålde så mycket säger hur mycket bättre Tony kände gemene mans smak än jag. Peter LeMarc hade också en väldigt viktig roll för slutresultatet. Men många människor älskar verkligen plattan. Jag stöter på dom hela tiden. Många tycker t.o.m. att det är den bästa svenska plattan någonsin. Visar återigen att skönhet finns i betraktarens öga. Men som sagt, den hamnade långt från mina ursprungliga intentioner.
Micke said,
04.24.08 at 11:43 am
Stort tack Roffe för ett väldigt fint, sakligt och informativt inlägg!
Jo, det verkar ju, läst mellan raderna, som om vi är överens om det mesta, ingen orsak att älta detaljerna igen med andra ord. Det var ju självklart kul att skivan sålde bra och att på så sätt en hel del nya människor kom att upptäcka din övriga musik, MEN, faktum kvarstår, du är överlägset bäst när du är bluesmannen Roffe Wikström.
Bara för det så kommer det en ny anekdot inom kort som ska handla om en konversation som jag hade med ett gäng musiker 1976 efter att ha hört dig för allra första gången. Jag var LYRISK, det ska du veta!
Återigen, tack Roffe, kul att höra ifrån dig och för att du inte blev överdrivet arg för min lilla sågning!
Roger Lundkvist said,
05.22.08 at 2:17 pm
Har fått tag i skivan “Blås ut mitt månljus”. Förutom innerpåsen med texterna ligger också ett stort svart blad med bild av Roffe sam texter till:
En ensam främling, Du bad on eld, Förlåt mig, Om jag blev blind samt en lång text ; Nattljus. Hittar inga Roffe-skivor på nätet med dom texterna. Undrar nu om detta blad ska höra till skivan, eller är det någon skiva jag missat? Eller är det något som “blivit över” som han tog med i denna LP? Varför ligger den annars i denna LP? Längst ner i högra hörnet på detta blad står med små bokstäver: AM 42.
Snälla kan någon stilla min oro över detta problem?
PerOla said,
05.25.08 at 1:25 am
Jag är säker på att titellåten från början hette “Blåsut i månljus” (tunnelbanestation på linje 18) för det minns jag från en spelning innan skivan kom, men vad gäller titlarna på det stora svarta bladet vet jag inte, tyvärr.