Comments on: Svenska LP-skivor #10 di Leva – På Ett Fat

By: Göran

Göran — Sat, 29 Jan 2011 18:32:17 +0000

Har aldrig gillat coverplattor men Di Levas är helt okej.
Satt en helg för några månader sen och lyssnade igenom alla hans skivor. Man häpnar att det är så oerhört bra och vitalt….”På ett fat”, “Pussel” låter fortfarande lika underbart skönt. Och då ska vi inte tala om alla skivor som kom sen….Mästerligt. Frågan är om det finns någon Svensk artist som har hållt en så hög nivå genom alla åren som Di Leva…..ytterst tveksamt!

By: Micke

Micke — Fri, 28 Jan 2011 21:13:51 +0000

Kul at läsa, Göran. Själv så tillhör jag den lilla skara som till och med gillar coverskivan. Jag hade hört så mycket muntligt negativt om just den CDn i förväg, (och omslaget är onekligen något av det värsta jag sett under det senaste halvseklet), men när jag satte på plattan för höra HUR pass dålig den var så blev jag minst sagt paff. Helt klart en av di Levas bättre skivor under andra halvan av hans karriär.
Är det månne det att han inte har skrivit låtarna själv som gör människor negativt inställda?

By: Göran

Göran — Fri, 28 Jan 2011 19:08:19 +0000

Vad kul att du har recenserat en Di Leva vinyl, min absolut största favorit här i Sverige….ett geni!
Hans senaste skiva “Hoppets Röst från 2006 (coverplattan ej inräknad) är ett sorgligt bortglömt mästerverk en 5:a. Men han kommer säker få sin revansh i framtiden….det är bara det att han är inte “INNE” för tillfället.
Håller nästan helt med dig ang recensionen, undantaget “Pilar av Kärlek” en mycket bra låt.
Mer Di Leva åt folket :)

By: Micke

Micke — Mon, 24 Mar 2008 11:30:40 +0000

Di Leva är faktiskt kanon här i början, 20 år senare så är han mer eller mindre som en Monthy Python-sketch på sig själv, tyvärr. Självdistansen och humorn, som ju var legio i början på di Levas karriär, flög all världens väg nån gång i början på nittio-talet.

By: Peter Johansson

Peter Johansson — Mon, 24 Mar 2008 09:05:03 +0000

Di Leva är genial men inte min grej. Kul bild på konvolutet en mix av Fats Domino, Bill Haley och Michel Jacksson?
Hörde en gång en ny schysst låt med D. Bowie på radion men det var dileva… pretty scary!
Peter

By: Röd Guling

Röd Guling — Tue, 29 Jan 2008 04:49:22 +0000

Kul val av recensionsobjekt, det är inte varje dag som man läser något om den här gamla pärlan. (Det är inte varje dag man läser något som fokuserar på di Levas MUSIK förresten.) Jag håller med om helhetsbetyget men våra åsikter om låtarna går isär något. Det som kännetecknar den här plattan är väl den känslomässiga berg- och dalbanan där ungefär varannan låt är dämpad och eftertänksam och resten är glättigt och ibland på gränsen till banalt. Den unge di Leva börjar lämna plats åt vad som komma skall eller något sånt. Det skulle vara kul om du recenserade fler plattor med denna unika artist.

By: lars forman

lars forman — Sun, 13 Jan 2008 18:11:48 +0000

Jag tycker att skivan innehåller di Levas bästa sånginsatser.

By: Micke

Micke — Sat, 12 Jan 2008 10:22:25 +0000

Tack!
Det värmer att få höra! Projektet med recensioner är ju rätt så ambitiöst, och om det inte väcker intresse så tappas lätt inspirationen. O.K., vi kör vidare!!!

By: Bertil

Bertil — Sat, 12 Jan 2008 02:52:14 +0000

Tro inte att intresset är ljumt. Jag läser allt med största intresse, och jag tror inte att jag är ensam.