01.12.08
Svenska LP-skivor #10 di Leva - På Ett Fat
Hej igen!
Jaha, bara att ta nya tag i vår resa genom LP-Sverige!
Sist var det Peter LeMarc, en skiva jag tyckte var lite lättviktig.
Nu drar vi i stället på med Thomas di Leva och dennes andra LP-skiva På Ett Fat, släppt 3 år efter den fösta fullängdaren Marginal-cirkus!
1) Säg Mig
En fullträff! För mig en av di Levas bästa låtar någonsin och i mina öron kanske även hans bästa sånginsats. Lyssna på sticket och njut!
2) Goddag På Er
Ytterligare en stark låt om ej i samma klass som inledningsspåret. Helt vrickad text, helt vrickad låtidé men givetvis på ett positivt sätt. Yxig gitarr, uppenbart av thomas själv, men det är bara charmigt.
3) Två På Skilda Håll
Lite mer av den di Leva som skulle komma. En mycket bra melodi och ett kraftfullt framförande, men…är det inte lite väl mycket Schlagerfestival om det hela?
4) Målaren
Tillbaka till det mer okonventionella. Intressant komposition men från min synvinkel en lite väl ointressant text. “Han målar…” Njaa…Till slut lite väl tjatigt.
5) Den Skeppsbrutne
Återigen en låt av högsta kvalitet, och di Leva är verkligen en alldeles utmärkt sångare, vilket han visar gång på gång!
6) Ibland
Ett stort kliv tillbaka. Trist låt med en trist titel som upprepas in absurdum.
7) Jag & Fred Astaire
Och tillbaka dit upp igen!
En av di Levas höjdare genom alla tider! Vilken låt, vilken text, men framför allt: vilken titel! Bara ett geni kan komma på något liknande! Tummen upp!!!
8) Fördämningen
Hmm…nej det här är inte mitt stuk. Segt, deppigt, mörkt, Man förstår att vi börjar närma oss slutet. En sån här låt kan bara hamna bland de sista på sida 2 på en LP.
9) Pilar Av Kärlek
En uppryckning gentemot låten innan. Faktum kvarstår dock att plattans höjdpunkter finns på sida 1 - med Fred Astaire-låten som undantag - för även det här känns segt och oinspirerat.
Summa summarum en riktigt bra platta även om det mattas av mot slutet.
Det som är bra är dock så pass bra att betyget blir så pass högt som:
FYRA av fem möjliga!!!
Popularity: 18% [?]



Bertil said,
01.12.08 at 4:52 am
Tro inte att intresset är ljumt. Jag läser allt med största intresse, och jag tror inte att jag är ensam.
Micke said,
01.12.08 at 12:22 pm
Tack!
Det värmer att få höra! Projektet med recensioner är ju rätt så ambitiöst, och om det inte väcker intresse så tappas lätt inspirationen. O.K., vi kör vidare!!!
lars forman said,
01.13.08 at 8:11 pm
Jag tycker att skivan innehåller di Levas bästa sånginsatser.
Röd Guling said,
01.29.08 at 6:49 am
Kul val av recensionsobjekt, det är inte varje dag som man läser något om den här gamla pärlan. (Det är inte varje dag man läser något som fokuserar på di Levas MUSIK förresten.) Jag håller med om helhetsbetyget men våra åsikter om låtarna går isär något. Det som kännetecknar den här plattan är väl den känslomässiga berg- och dalbanan där ungefär varannan låt är dämpad och eftertänksam och resten är glättigt och ibland på gränsen till banalt. Den unge di Leva börjar lämna plats åt vad som komma skall eller något sånt. Det skulle vara kul om du recenserade fler plattor med denna unika artist.
Peter Johansson said,
03.24.08 at 11:05 am
Di Leva är genial men inte min grej. Kul bild på konvolutet en mix av Fats Domino, Bill Haley och Michel Jacksson?
Hörde en gång en ny schysst låt med D. Bowie på radion men det var dileva… pretty scary!
Peter
Micke said,
03.24.08 at 1:30 pm
Di Leva är faktiskt kanon här i början, 20 år senare så är han mer eller mindre som en Monthy Python-sketch på sig själv, tyvärr. Självdistansen och humorn, som ju var legio i början på di Levas karriär, flög all världens väg nån gång i början på nittio-talet.
Göran said,
01.28.11 at 9:08 pm
Vad kul att du har recenserat en Di Leva vinyl, min absolut största favorit här i Sverige….ett geni!
Hans senaste skiva “Hoppets Röst från 2006 (coverplattan ej inräknad) är ett sorgligt bortglömt mästerverk en 5:a. Men han kommer säker få sin revansh i framtiden….det är bara det att han är inte “INNE” för tillfället.
Håller nästan helt med dig ang recensionen, undantaget “Pilar av Kärlek” en mycket bra låt.
Mer Di Leva åt folket :)
Micke said,
01.28.11 at 11:13 pm
Kul at läsa, Göran. Själv så tillhör jag den lilla skara som till och med gillar coverskivan. Jag hade hört så mycket muntligt negativt om just den CDn i förväg, (och omslaget är onekligen något av det värsta jag sett under det senaste halvseklet), men när jag satte på plattan för höra HUR pass dålig den var så blev jag minst sagt paff. Helt klart en av di Levas bättre skivor under andra halvan av hans karriär.
Är det månne det att han inte har skrivit låtarna själv som gör människor negativt inställda?
Göran said,
01.29.11 at 8:32 pm
Har aldrig gillat coverplattor men Di Levas är helt okej.
Satt en helg för några månader sen och lyssnade igenom alla hans skivor. Man häpnar att det är så oerhört bra och vitalt….”På ett fat”, “Pussel” låter fortfarande lika underbart skönt. Och då ska vi inte tala om alla skivor som kom sen….Mästerligt. Frågan är om det finns någon Svensk artist som har hållt en så hög nivå genom alla åren som Di Leva…..ytterst tveksamt!