Har ett lite kluvet förhållande till Lundell, det finns så mycket mediokert i hans enorma produktion och både när det gäller text och musik finns det de som är betydligt bättre. Men nånting har han uppenbarligen eftersom jag inte släppt honom… och av nån anledning brukar jag föredra de skivorna som de flesta fansen inte är så förtjusta i, som “Lazarus”.

Trevlig trettondag till er alla!

l976 Vargmånen snurrar än och Jack kommer ut. Braksuccé med all rätt.
Boken säljer skivan och tvärtom. Samma år Törst. Andra albumet och som sagt, ett starkt sådant.

En röd tråd löper bakom och gör det delvis än.
Vi nystar lite bakåt:
Robert Zimmerman läser den engelske poeten Dylan Thomas och blir Bob Dylan. Lundell lyssnar på Dylan, läser Jack Kerouac och skriver Jack.
Törst skiva nr 2 utges detta år i ett land där sossarna regerat i 44 år.
Där folkhemmet råder och har makten. Vänstern i alla former har dominerat
den tydliga politiska debatten. I september förlorar sossarna valet.
Ingen fattar hur detta var möjligt. En tids vacum råder.

Lundell är etablerad, debuterad och får en allt bredare publik.
Den svenska musikscenen var tydligt uppdelad och klart politisk.
Vänstersidan var dominerande och ofta propagandistisk. Ytterst på motsatta sidan var det glitter och glamour med ABBA som reste världen runt
och sjöng schlagers. (Att de gjorde det tekniskt förbannat bra, hörde liksom inte hit, inte då)
1977 året efter Törst, samlas musikrörelsen i en sista stor manifestation,
Tältprojektet. Svenskarnas egen historia som rock-opera med samlad kraft
och kvalitet rakt igenom.

Lundell nyskapar en ny väg en mer lågmäld nyanserad syn på omvärlden och vardagen. Han är politisk och vänster men visar inte publiken några plakat eller direkta uppmaningar. Han är poeten som beskriver sin samtid.
Eftertanke och visor om känslor i vardagen.
Efter allas vårt hektiska och kaotiska 60-tal beskriver han sin törst, törst på livet.
När USA har sänkt sin heder i botten efter kriget mot Vietnam måste han ändå realistiskt konstatera att han inte vill välja bort coca-colan och blåjeansen.
Hans väg bär uppför och vägen breddas, publiken växer.
Han når högt och ramlar ned flera gånger, men reser sig, som synes med helad ny energi.
Vid tiden för albumet Kär och galen med öppna L.blir han nationalromantisk
och kan anta den förhatliga titeln folkkär.
Han är sedan länge både en levande legend och en instution.
Han har nu gjort två sommarprogram.
Han beskriver sig ofta som ensam och tvivlande.
Han är kanske mest en människa helt enkelt, en sådan som kan tala om att han är det. Något av den styrkan torde vara svaret på att han hållit sig kvar på banan ännu fram till idag.
Sverige ser ju mycket annorlunda ut idag än hur det såg ut i mitten av 70-talet, eller hur ?!!!
TBG i Onådens regeringsår 2008.

Så får Micke mig att dyka in i arkivet och dra ut ett gulnat ex av Törst.
Det mitt vanliga lätta, men ändock motstånd, mot Lundell försvinner omedelbart.
En monoton ljudbild med symboliska, delvis obegripliga, texter. Detta motstånd brukar ge sig vid andra, tredje lyssningen.
Då brukar det klarna och det Lundellska landskapet öppna sig.

Men Törst går in direkt. Klart och rakt blandat.
Schlager, Pop, tung rock och visa i en perfekt mix.

Den musikaliska lyhördheten och mångsidigheten, förmågan att berätta en historia i texterna, där finns en likhet med Taube.
Passionen till livet och kärleken, hatkärleken till sin stad och tryggheten i det egna landet, den jord vi står på . Där en efterföljare till Taube.
Taubetravestin Öppna landskap är bara ett och ett övertydligt exempel på
detta.
Lundell författaren som har en passion för musik eller musikern som kan skriva hyllvis med romaner ? Senare också erkänd målare.
Beundransvärd begåvning och produktion.
Jag hoppas denna produktion fortsätter och att herr Lundell kan utveckla sin musik utifrån sig själv, förbi sina stora förebilder Dylan och Springsteen.
Kanske skulle Ulf Lundell, som vi, återlyssna på Törst och delvis därifrån gå vidare, en gång till. Spännande !
TBG, ännu i Nådens år 2007.