1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

12.24.07

Svenska LP-skivor #1 av 365 Ulf Lundell – Törst

Posted in Min blogg at 6:17 e m

17659.jpg

Först ut av alla blir ingen mindre än Ulf Lundell och albumet Törst från 1976.
Och varför just Ulf Lundell av alla?
: jag tillhör dom som länge har töntstämplat och förlöjligat Lundell, dom som mer än gärna har använt uttryck som patetisk, löjlig och pinsam. Just det var väl också ett incitament till att ta just Törst som debutobjekt för projektet.
Vad är det som har fått Lundell att upprätthålla en karriär under drygt 30 år. Vad har fått honom att spotta ut i runda tal c.a 35 plattor (boxarna oräknade), dessutom plattor vilka i stort sett alla har sålt väldigt bra.
Har jag missat nåt? Hur låter egentligen hans plattor förutom de minst sagt sönderspelade Vargmåne samt Kär Och Galen? Kanske dags att kolla upp…
Vilket jag också började att göra.

Och, visst, första gången som jag spelade igenom Törst – en tidigare helt obekant skiva för mig – så var alla mina försvarsmurar uppe. Det lät precis lika trist och flåshurtigt som jag var rädd för att det skulle göra. För att vara rättvis så var jag dock givetvis tvungen att spela igenom den ett par gånger till. Och – som det så ofta blir – började en del bitar falla på plats.
Fler och fler för varje gång som jag spelade skivan…
För att göra en halvlång historia halvkort lägger jag korten på bordet direkt :
Törst är en förbannat bra skiva!
När jag slutat haka upp mig på de – trots allt inte så många – klichéer som finns så hörde jag bra låtar, suveräna texter, en engagerad sångare och ett ruggigt bra band. Därtill en bra mix av olika musikstilar.

Slutomdöme: En stark fyra (på en skala från ett till fem).

1) Törst
En låt som för mig egentligen borde vara allt det som jag INTE gillar med Lundell – det är seg, hopplös tråkrock som mest bara är som en bakgrund för texten.
MEN – han gör det väldigt, väldigt bra. Redan på platta nummer två låter Lundell som en ärrad rockveteran som inte har gjort i sitt liv annat än sjungit och spelat.
Texten är som vanligt helt lysande och känns helt aktuell. Den kunde i stort sett lika gärna varit skriven i dag.

2) Jag vill ha ett lejon
Reggae? Tja, med tanke på att inspelningen ägde rum 1975 får det väl i historiskt perspektiv anses vara OK. Plötsligt svänger dock låten om i sticket och låter med ens som en klassisk Ulf Lundell-låt.
Plattans svagaste låt dock.

3) Mitt i nattens djungel ställd
Okej, det finns en hel Dylan både i text och musik, men Uffe gör det på sitt eget sätt. Han har sina karakteristiska ackordsvändningar och sin helt egna frasering i sången som, om man lyssnar noga, egentligen inte alls påminner om Dylan.
Glöm inspirationskällorna och hör att det är en förbålt bra låt.

4) Birgitta hon dansar
Det här är en av mina absoluta favoriter på skivan…En udda och mycket bra komposition, snyggt arr. och ett sångframförande som kräver sin man, något som Uffe klarar med bravur.

5) USA
Och plattan blir bara bättre och bättre. En vemodig ballad, återigen med viss prägel av Dylan via en orgel som är som hämtad direkt från Like A Rolling Stone, men därutöver så är det Ulf Lundell själv för hela slanten. 4 minuter exorcism som lika gärna kunnat vara 7. Hade du inte kunnat skriva ett par verser till, Uffe? Du hade en klassiker på gång

6) Och går en stund på jorden
En av plattans lättviktare musikaliskt. En Lundell dock när han är sig själv…och då det räcker gott och väl!
Texten kan nog tyckas banal, men allt behöver väl inte vara nattsvart elände.

7) Cobra Rax
En hel del Dylan modell -66 ända till Mats Glenngårds fiolsolo nånstans i mitten. Texten som vanligt helt outstanding, inte heller lika mysig som på 6).
Hatten av för Glenngård! Ekvilibristiskt spel!

8) Våren närmar sig city
Återigen en ganska typisk Lundell-ballad. För ovanlighetens skull så är det för mig en ganska intetsägande text.

9) Söndag
Och så avslut med en välarrangerad ballad. Bra låt, bra text, bra framförd.

Vad tycks?

Popularity: 25% [?]

8 Comments »

  1. sir doug said,

    12.24.07 at 8:32 e m

    ja du…jag har länge haft ett musikaliskt förhålland till uffe, de senaste plattorna har jag dock förträngt, sista riktigt bra skivan är i mina ögon måne över haväng…törst är före min tid, jag växte upp med öppna landskap, eggen och framförallt det goda livet och murarna…törst låter för mycket dylan/springsteen, men framförallt för mycket svenskt 70-tal…den innehåller våren och går en stund som är snorbra, men som skåning har jag alltid haft svårt för lundells uttal av rävar i den avslutande söndag: där revar parar sig…betyg 2 skulle törst få av mig…

  2. Mcke said,

    12.25.07 at 4:13 e m

    Jaha, där ser man…Ett Lundell-freak ger en 2:a och jag, en gammal Lundell-fiende ger betyg 4. Ur led är tiden eller upp och ner eller hur det nu var…

  3. lars forsman said,

    12.25.07 at 8:50 e m

    Har antagligen inte hört skivan sän 80. Känner mig inte kapabel till, att ens kommentera.

  4. Tobbe said,

    12.31.07 at 5:56 f m

    Lundell, en efterföljare till Evert Taube !

    Så får Micke mig att dyka in i arkivet och dra ut ett gulnat ex av Törst.
    Det mitt vanliga lätta, men ändock motstånd, mot Lundell försvinner omedelbart.
    En monoton ljudbild med symboliska, delvis obegripliga, texter. Detta motstånd brukar ge sig vid andra, tredje lyssningen.
    Då brukar det klarna och det Lundellska landskapet öppna sig.

    Men Törst går in direkt. Klart och rakt blandat.
    Schlager, Pop, tung rock och visa i en perfekt mix.

    Den musikaliska lyhördheten och mångsidigheten, förmågan att berätta en historia i texterna, där finns en likhet med Taube.
    Passionen till livet och kärleken, hatkärleken till sin stad och tryggheten i det egna landet, den jord vi står på . Där en efterföljare till Taube.
    Taubetravestin Öppna landskap är bara ett och ett övertydligt exempel på
    detta.
    Lundell författaren som har en passion för musik eller musikern som kan skriva hyllvis med romaner ? Senare också erkänd målare.
    Beundransvärd begåvning och produktion.
    Jag hoppas denna produktion fortsätter och att herr Lundell kan utveckla sin musik utifrån sig själv, förbi sina stora förebilder Dylan och Springsteen.
    Kanske skulle Ulf Lundell, som vi, återlyssna på Törst och delvis därifrån gå vidare, en gång till. Spännande !
    TBG, ännu i Nådens år 2007.

  5. Tobbe said,

    01.04.08 at 8:06 f m

    Lundell, ett varv till.
    TÖRSTEN I TIDEN

    l976 Vargmånen snurrar än och Jack kommer ut. Braksuccé med all rätt.
    Boken säljer skivan och tvärtom. Samma år Törst. Andra albumet och som sagt, ett starkt sådant.

    En röd tråd löper bakom och gör det delvis än.
    Vi nystar lite bakåt:
    Robert Zimmerman läser den engelske poeten Dylan Thomas och blir Bob Dylan. Lundell lyssnar på Dylan, läser Jack Kerouac och skriver Jack.
    Törst skiva nr 2 utges detta år i ett land där sossarna regerat i 44 år.
    Där folkhemmet råder och har makten. Vänstern i alla former har dominerat
    den tydliga politiska debatten. I september förlorar sossarna valet.
    Ingen fattar hur detta var möjligt. En tids vacum råder.

    Lundell är etablerad, debuterad och får en allt bredare publik.
    Den svenska musikscenen var tydligt uppdelad och klart politisk.
    Vänstersidan var dominerande och ofta propagandistisk. Ytterst på motsatta sidan var det glitter och glamour med ABBA som reste världen runt
    och sjöng schlagers. (Att de gjorde det tekniskt förbannat bra, hörde liksom inte hit, inte då)
    1977 året efter Törst, samlas musikrörelsen i en sista stor manifestation,
    Tältprojektet. Svenskarnas egen historia som rock-opera med samlad kraft
    och kvalitet rakt igenom.

    Lundell nyskapar en ny väg en mer lågmäld nyanserad syn på omvärlden och vardagen. Han är politisk och vänster men visar inte publiken några plakat eller direkta uppmaningar. Han är poeten som beskriver sin samtid.
    Eftertanke och visor om känslor i vardagen.
    Efter allas vårt hektiska och kaotiska 60-tal beskriver han sin törst, törst på livet.
    När USA har sänkt sin heder i botten efter kriget mot Vietnam måste han ändå realistiskt konstatera att han inte vill välja bort coca-colan och blåjeansen.
    Hans väg bär uppför och vägen breddas, publiken växer.
    Han når högt och ramlar ned flera gånger, men reser sig, som synes med helad ny energi.
    Vid tiden för albumet Kär och galen med öppna L.blir han nationalromantisk
    och kan anta den förhatliga titeln folkkär.
    Han är sedan länge både en levande legend och en instution.
    Han har nu gjort två sommarprogram.
    Han beskriver sig ofta som ensam och tvivlande.
    Han är kanske mest en människa helt enkelt, en sådan som kan tala om att han är det. Något av den styrkan torde vara svaret på att han hållit sig kvar på banan ännu fram till idag.
    Sverige ser ju mycket annorlunda ut idag än hur det såg ut i mitten av 70-talet, eller hur ?!!!
    TBG i Onådens regeringsår 2008.

  6. veronica said,

    01.04.08 at 8:35 f m

    hej sir doug
    hur gammal e du ?
    asså omg vrf ska alla männsikor som du hålla på att kommentera allt och alla hela jävla tiden lixom .och du asså micke som jag känner har inte gjort denhär bloggen för att du ska ha den för att skriva taskiga och helt onödiga kommentarer till andras svar ….som tillexempel att stockholmare har ett eget språk ……..lixom asså du kommer från skåne va ?
    ni har ju en egen diallekt och vi stockholmare har våran .och du hoppas du kan säga R rätt då .om du undrar hur gammal jag e så kan jag säga såhär jag e för yng för dig iallfall och snyggare än du iallfall .men asså jag tycker synd om micke som ska behöva läsa sånthär skit elr vad tycker du sj ? .men asså jag kan bara säga såhär .men asså nu undrar du säker vem jag e och allt men istället för att du ska hålla på att tänka på sånt lixom så kan jag sj berätta de så att de inte blir några missuppfattingar här lixom .jag e dotter till en person som nu e min pappa och han känner micke sen långt tillbacka .de e typ kompisar .men du asså om du nu har en sååån bra dialekt och e 100 % PERFECT bevisa de da .för asså här ska jag ge dig ett tips .klaga inte på andra och försök va positiv och sluta att förstöra mickes blogg ok ? ha de bra sir doug haha och du om jag nu ska va lika barnslig och helt jag vet inte vad .nu ska vi se barnslig tar vi så så e e ditt namn sir doug .vad e de för namn om man kan undra här .tror du att du e sir elr nåt ? att du e ”bossen ” elr nåt sånt .??????????men asså du typ asså hur gammal e du ? asså man skulle kunna tro att du e en 20 åring som inte har nåt liv och som bara vill slå på datorn öppna internet och hålla på att jävlas och snacka skit lixom .hej då siiiiiiir doooouuug nu ska jag ge dig ett vädligt bra tips .tjafsa inte med mig elr skriv helt onödiga saker ok ???? för sånt behövs inte .och om jag ser nåt igen då kan du hälsa hem lilla siir doug .ha en bra dag om du kan :P hej då puss

  7. Tobbe said,

    01.06.08 at 3:22 f m

    Lundell-Epilog
    Sagt e sagt och mycket finns alltid att tillägga….men.
    Heder åt Anonymous som tydligt förklarat och sagt det viktigaste i ämnet
    Lundell, tycker jag.

    Trevlig trettondag till er alla!

  8. Spiring said,

    09.29.09 at 9:57 f m

    Nesligt förtalad skiva bland Lundell-fansen. Själv älskar jag den, det är till och med min Lundell-favorit jämte ”Längre inåt landet”. Finn Sjöbergs musikaliska ledning passar mig betydligt bättre än Andersson-Lundell-Lindboms Springsteenpastischer, även om de som sagt fick till det ordentligt på ”Längre inåt landet”.

    Har ett lite kluvet förhållande till Lundell, det finns så mycket mediokert i hans enorma produktion och både när det gäller text och musik finns det de som är betydligt bättre. Men nånting har han uppenbarligen eftersom jag inte släppt honom… och av nån anledning brukar jag föredra de skivorna som de flesta fansen inte är så förtjusta i, som ”Lazarus”.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *