06.05.07

10 odödliga hits och deras bortglömda framförare!

Posted in Min blogg at 11:53 pm

En tanke slog mig häromdan : tänk vad en del hitlåtar från förr har etsat sig in i en hel generations hjärnor, låtar som alla känner till, låtar som de flesta kan nynna på, låtar som automatiskt fungerar som en tidsmaskin tillbaks i tiden för alla som var med då…MEN där artisterna bakom i dag är totalt okända! Helt enkelt för att det inte blev någon uppföljare och att de inom någon månad helt försvann från rampljuset.
I en del av de här fallen så gjorde artisten eller gruppen i fråga ofta åtminstone ett par försök att upprepa den första succén, men helt utan, eller med minimal framgång. Summan av kardemumman blev att artisten – eller gruppen – helt enkelt bara la av med musik för att satsa på en civil karriär, men såklart med ett minne för livet i bagaget.
I en del fall så kom den första hiten som en blixt från klar himmel – ingen, allra minst artisterna själva hade förväntat sig nånting överhuvudtaget, vilket fick till följd att en återgång till ett normalt liv efter ett halvår i rampljuset kändes som en naturlig återgång till det normala.
I en del fall så var artisten bara en psedonym för en annan redan befintlig artist, så uppföljning var kanske inte ens aktuellt.
För ytterligare andra så kanske en väsentlig ingrediens saknades:
Talang.En flax-hit kunde bara inte upprepas, hur hårt de än försökte. Kanske en bra manager, eller ett bra skivbolag saknades.
Eller så kanske det bara var fråga om otur. Den där rätt DJn kanske la promo-skivan i fel låda i sin hylla, och där låg den tills det blev försent…
Ingen kan väl säga med bestämdhet VARFÖR en låt blir en hit medans en annan, som i mångas öron är minst lika bra, floppar.
Under här så har jag gjort en lista på 10 låtar som kom, lämnade stora spår, men vilkas artister blev dömda till livstids förvisning till bortglömdhetens djupa, dimmiga träsk…
Här är dom :

1) Leapy Lee
“Little Arrows” 1968

2) Whistling Jack Smith
“I Was Kaiser Bill’s Batman” 1967

3) Billy Swan
“I Can Help” 1974

4) Anita Ward
“Ring My Bell” 1979

5) Carl Douglas
“Kung Fu Fighting” 1974

6) Napoleon XIV
“They’re Coming To Take Me Away, Ha-haa!” 1966

7) Scott McKenzie
If You’re Going To San Fransisco” 1967

8) Hot Butter
“Popcorn” 1971

9) Zager & Evans
“In The Year 2525” 1969

10) The Flower Pot Men
“Let’s Go To San Fransisco” 1967

Som en – sedvanlig – bonus så lägger jag till Peter Sarstedt med låten “Where Do You Go To My Lovely”…
Visste ni förresten att Peter Sarstedt är bror till Clive Sands, f.d. sångare i det engelska bandet Dee-Jays som dock uteslutande hade sin bas i Sverige. Peter Sarstedt var tom ett tag chafför åt gruppen!
Och…bloggens egen bloggmaster – Mia, tillfälligt hemma mellan Australienvistelserna – arbetade faktiskt som ljudtekniker på en turné i England 2001, där en av artisterna i paketet var just Peter Satstedt. Mycket trevlig var Mias omdöme.

Givetvis så finns det en uppsjö av andra låtar som skulle ha platsat på listan! Poängen var att få er att tänka efter : Vem var den där Napoleon XIV egentligen?
Självklart så sitter jag inne med alla svaren på frågorna om vem som var vem och vad han gör i dag, fattas bara! Så om någon har nån fundering kring nån bortglömd artist så fråga på!!!

OCH! Kom nu inte och säg att “Jamen vadå? Dom ju gjorde ju massor med bra plattor efteråt, ju!” Poängen är att de inte fick nån mer hit och glömdes bort och försvann!

Som avslutning så nämner jag 3 låtar där artisterna själva faktiskt var mycket starkare än sina respektive hits, en slags inverterad lista gentemot den där uppe. Likheten är att det även här var de endaste hitsen som artisterna någonsin hade:

1) Lee Marvin
“Wanderin’ Star” 1970

2) Clint Eastwood
“I Talk To The Trees” 1970

3) Lorne Greene ( Ben Cartwright)
“Ringo” 1964

Vad tycks? Var det nåt av värde?
Vi hörs snart!
Micke

Popularity: 28% [?]