Loading ...04.10.07
10 meningslösa saker om svensk pop på 60-talet som du kanske inte kände till!
Hej igen alla läsare av bloggen!!!
Efter en snabb inblick i fotbollens värld så är vi tillbaks på banan igen…d.v.s. i musikens förtrollade värld…
Oj, det lät väldigt överdramatiskt…
Bäst kanske att komma ner på jorden och direkt presentera kvällens ämne :
Då 10 små futila saker om Beatles som jag skrev om blev något av en succé, så jag tänkte fortsätta med en variant på ämnet… 10 meningslösa saker om svensk pop på 60-talet som du kanske inte kände till!!!
Inget dösnack, här kommer dom :
1) Streaplers från Göteborg hade - på den tiden som de var en “riktig rockgrupp” och inte ett dansband - en sångare som hette Gert Lengstrand. Även kallad “Little Gert”…
O.K., det kanske inte var helt okänt, men visste ni att samme Lengstrand var mannen som skrev texten till Charlotte Nilssons “Tusen och en natt” som vann Eurovision Song Contest 1999?
2) Hasse Östlund i Nomads har en pappa med samma namn som faktiskt spelade orgel i orginaluppsättningen av Hepstars! Efter Östlund s:rs avhopp från gruppen så blev efterträdaren alltså ingen mindre än …Benny Andersson!
Östlund den äldre försökte sig ett par år senare på en solokarriär under namnet Hazze Hep, dock utan någon större framgång…
Men…märk väl att Benny Andersson INTE är en av de som en gång startade Hepstars! Det gjorde för den delen inte Svenne Hedlund heller. (Janne Frisk skötte sången i början av gruppens karriär, vilket satte sina spår (!) här och där på den första LPn som hepparna gav ut.)
3) “Let’s Dance-Lasse” Brandeby borde egentligen ha haft väldigt mycket mera känsla för sväng i kroppen än vad han visade i TV i vintras. Han var nämligen på 60-talet med i pop-bandet The High Notes! Inte någon av våra mest ihågkommna grupper från den epoken kanske, men de var dock på sin tid en flitigt turnerande grupp både i Sverige och i utlandet. Skivmässigt så blev det dock inte mer än några singlar. Några på engelska, åtminstone en på svenska. Och…jag tror att Lasse B. redan hade slutat innan singlarna kom till.
Vad Lasse spelade? Saxofon, så klart!
4) Mera “namedropping”…
TV-mannen Robert Aschberg var ett tag sångare i popgruppen Envoys!
Envoys blev ett kort tag riksbekanta för sin låt “Almarna åt folket”, från 1971, inspelad med anledning av försöken att såga ner almarna i Kungsträdgården. Men detta var långt efter det att Robban hade slutat i bandet, så försök inte hitta hans röst nånstans långt ner i mixen! Den finns inte där…
Håret? Jodå, det var längre på den tiden…
5) Sångerskan Git Skiöld försökte sig på en internationell karriär under namnet Git Shield. Logiskt tycker kanske ni, men nu är det så att redan Git Skiöld var ett artistnamn! Hennes riktiga namn är nämligen Margareta Silfverskiöld! Artistnamn på artistnamnet alltså…något i det närmaste unikt…
Git Skiöld är för övrigt “still going strong”, numera enbart på jazzfronten. Annat var det på 60-talet då Git Shield släppte sin singel “Sin In Sweden” med en naken kurvig högerhöft på omslaget…Låten var en parodi på hur omvärlden såg på synden i Sverige, men det missuppfattades givetvis fullständigt…
6) Tommy Rander - f.d. sångare i göteborgsgruppen Shakers var under en 10-års period ordförande i speedwayklubben Kaparna!!!
Fullt ös i de mest skilda former verkar tilltala herr Rander…
7) Jan Malmsjö kom tvåa i svenska schlagerfestivalen 1969 med “Hej Clown”. Låten skriven av Benny Andersson och Lasse Berghagen.
Vann gjorde Tommy Körberg med “Judy Min Vän”.
Och…vad då? Jo…”Hej Clown” är på refrängen kusligt lik “Life On Mars” av David Bowie…och “Life On Mars” kom ett par år senare…
8) Den tredje trummisen i Tages, Lasse Svensson, hade en svåger som var målvakt i norska fotbollslandslaget…!
Va…? Hur då?
Jo, som kanske är bekant, Lasses syster är ju ingen mindre än Lill-Babs, som tidigare var gift med Kjell Kaspersen som mycket riktigt en gång i tiden var norsk landslagsmålvakt. Kristin Kaspersen, deras dotter är, som alla vet, en riksbekant programledare…
9) MAK Les Soeurs var ett tjej-popband från Göteborg…fastän tjejerna lärt känna varann i Stockholm som barn!
En av de söta små flickorna - Agneta Wigforss, hon av de tre som inte var en syster till någon i gruppen - gifte sig 1966 med…Freddie Skantze från Tages…!
10) Stubinerna hette ett popband från Stockholm som startade sin bana 1963. Inget märkvärdigt med det, popband fanns det gott om i Stockholm på den tiden…
Att sedermera Made In Sweden-, Blood Sweat & Tears-, Simon & Garfunkel- Steely Dan- (för att nämna några få…) gitarristen Georg “Jojje” Wadenius spelade i bandet är väl heller inte så där jättemärkvärdigt… Han var ju tvungen att börja nånstans, så varför inte börja i Stubinerna…? Så gott som något…
Det däremot mycket märkvärdiga är att gruppens enda skivsläpp är en LP! Jaha…? Men märk väl : alltså, inte en singel, inte en EP, inte ens en “vanlig” LP utan en 10″-are, ni vet de där LP-skivorna som är lite mindre än vanliga LP-skivor…!
Och inte nog med det - det MEST märkvärdiga i historien: Den gavs ut 1966 av det statliga rumänska (!) skivbolaget Electrecord!!! 9 poplåtar varav 3 Beatlescovers innehåller den, men inte en tillstymmelse till propaganda!!!
Vaddan nu detta?
Jo…turerna i smått har jag ingen aning om, men orsaken i stort skulle vara att gruppen vid den tiden var engagerad av en resebyrå som hade bl.a. Rumänien som ort på sin karta. Väl där tyckte någon att dom ju självklart skulle spela in en LP också…vilket de alltså gjorde…
Vad jag förstår så är det “Jojjes” debut på skiva. Då skivan bör vara totalt omöjlig att få tag i så bör den ju vara en ständig källa till förtrytelse för den samlare på “Jojje” som vill ha sin lilla “Jojje” komplett. Jag säger bara: lycka till…
Och så till sist en liten bonus…
Bröderna Waldersten i Bamboo från Huddinge och Tullinge - med den senare snudd på världsberömde Hollies-sångaren Michael Rickfors i uppställningen - har en lillebrorsa som fixade elen i min lite mindre butik på Långholmsgatan 13 innan jag slog upp dörrarna till den i januari 2001…
Den större öppnade jag dock i november 1996, om det nu var nån som ville veta!
Att Tages var överlägset bäst på 60-talet visste ju alla redan så det är ju inget att skriva om…
Allt för denna gång!
Vi hörs snart igen!!!
Micke
Popularity: 100% [?]
Loading ...
sven said,
04.11.07 at 9:29 am
Är det ett tecken på vilken nördnivå man befinner sig om man redan visste allt detta du skriver om Micke? Men du glömde en sak, och det är att Hans Edler som nuförtiden mest arrangerar rockgalor medverkade i WE4 som 1965 hade en mindre hit med låten Remember. Ja och så har han ju gjort mängder med barnskivor och annat, däribland Sveriges första datorprogrammerade skiva 1971.
Och Tages-Studio är en av Sveriges mest underskattade plattor. Är det inte dags snart förresten för en blogg om underskattade band/ plattor?
Micke said,
04.11.07 at 1:22 pm
Jo, Sven, jag tänkte faktiskt dra upp Hans Edler bland de tio!!!
Nu fick han inte plats i allra sista ögonblicket…
Och…känner man till allt detta sen tidigare så är nördfaktorn stooor…
Underskattade band…? Jo…det kommer nog en blogg om det så småningom…
Micke
sir doug said,
04.12.07 at 7:56 pm
intressant som vanligt, dessvärre har jag inget att bidra med. förutom att lena junoff kanske var förlovad med pj proby samt att han gillade hennes mammas köttbullar…det är väl meningsös kunskap om nåt
Micke said,
04.12.07 at 10:58 pm
Lena Junoff känner jag mycket väl till, och hennes förlovning med Proby…
Men köttbullarna visste jag inget om…
Tobbe said,
04.14.07 at 5:05 am
Såldes i butiken, fredag:
Hold Me live…med SHANES !
(såklart!)
Micke said,
04.14.07 at 12:20 pm
O.K., Tobbe, vem gör Hold Me bäst? Lennart Grahn eller P.J. Proby???
Lennart Wrigholm said,
04.14.07 at 1:33 pm
Nja, om Remember med We4 var en mindre hit kan ju diskuteras. Låten låg som bäst tvåa på Tio i topp, januari 1966, och stannade på listan i nästan två månader.
När första skivmässan i Hova arrangerades för en helsikes massa år sedan så var det faktiskt en tysk som betalade flera tusenlappar för We 4´s enda album. Det fanns med på auktionen och det var en helsikes massa pengar för en svensk beat-LP. I alla fall på den tiden.
Lasse Brandeby var saxofonist i The High Notes och medverkar på singelplattan The Hep Canary. Den inspelningen fick man göra eftersom man kom tvåa i SR´s popbandstävling 1964.
Om ni läser Hasse Sidéns bok 60-talspop i Göteborg (gavs ut i pocket häromåret) så får ni en mängd festliga historier om dennes bedrifter i popsverige på den tiden.
I övrigt kan instämmas i att Tages var Sveriges bästa popgrupp under ett antal år. Men ska man titta ur ett Göteborgskt perspektiv så var Jackpots helsikes bra också.
Micke said,
04.14.07 at 6:35 pm
Hej Lennart, och kul att du nämnde Jackpots!
Frågan är ju om inte Jackpots var t.o.m. snäppet vassare än Tages ur en rent teknisk synvinkel…Vad det gäller kreativitet, idéer, arrangemang, framåtsträvande o.s.v. så var Tages fullständigt överlägsna…Sorry, Jackpots, men jag återkommer till er inom kort! Att stå i skuggan av Tages betyder inte för den sakens skull att man inte var bra….ALLA stod i skuggan av Tages på den tiden…och ni var så förbålt bra att ni kanske t.o.m. hamnar i nästa krönika…
Tobbe said,
04.15.07 at 5:37 am
Hur var det sen i Stockholm 1969 ?
Se inlägg nr 38 under Beatleskrönikan !
Micke said,
04.17.07 at 12:29 pm
Tack Johan!
Roligt och smickrande!
Intressant överhuvudtaget med Pluras blogg…så personlig skulle jag aldrig kunna tänka mig att bli…och vem kunde jag tänka mig skulle vilja läsa om det…? Nej, Plura är och förblir en av hörnpelarna i svensk musik de sista 35 åren, trots ett antal trötta 80-talsplattor. Så han har nog mer av underhållande att berätta från det personliga och intima livet än de flesta av oss…Jag håller mig än så länge till det nördiga…
Micke said,
04.17.07 at 2:59 pm
Klart intressant iakttagelse Stjofön Big! Allt sånt upplever jag som tankar och idéer av högsta intresse!
Micke
Lennart Wrigholm said,
04.18.07 at 7:15 am
Eftersom Lennart Grahn kommer på tal. Det finns en fantastisk film liggande ute på youtube med Shanes. Förmodligen precis efter att Lennart blivit medlem. Det handlar om en svartvit promotionfilm till den excellenta låten I Don´t Want Your Love där Grahn blåser det giftigaste munspelet som någonsin producerats i vårt land.
Eftersom sagda singel också gavs ut i USA (med liten framgång) förmodar jag att den här filmen var tänkt som promotion. Det ser ut som om inspelningen är gjord på Nalen.
Lennart Grahn svarar också för komponerandet av Marshal Clayton. En låt som säkert var inspirerad av alla de westernböcker som gavs ut vid den här tiden. De brukade kosta 1.50:- och det finns säkert en hel del av de böckerna i Mickes lager. Fast vilken titel det var som inspirerade Grahn, det känner jag tyvärr inte till.
sven said,
04.18.07 at 5:30 pm
Att Plura varit en av hörnpelarna inom svensk musik de sista 35 åren måste va årets sista aprilskämt. För du menar väl inte allvar Micke?
Micke said,
04.18.07 at 9:07 pm
Men, Sven, tänk efter nu och glöm allt vad du själv tycker! Pluras lilla grupp Eldkvarn har spelat in skivor och turnerat utan avbrott i 35 år! Den enda motsvrigheten som jag kan komma på är Ulf Lundell. Nån som har en annan uppfattning?
Visst det finns artister som har hållit på ungefär lika länge, som Tomas Ledin, men de har då nästan alltid haft nån längre period av inaktivitet…
Nå, vad säger du, Sven?
sven said,
04.19.07 at 1:58 pm
Javisst har Eldkvarn turnerat och spelat in skivor i nästan 35 år, men hur många har brytt sig utanför den lilla skaran av människor som bryr sig om dem?. En bra värdemätare på en grupps populäritet är begvärdet på deras skivor, och begagnat värdet på Eldkvarns skivor är väl högst 5 spänn eller hur Micke? och Eldkvarns betydelse för svensk rockmusik är väl ungefär lika stor som Justin Timberlakes betydelse för Death Metal. Jag har aldrig riktigt förstått varför en del människor år ut och år in pratar om artister som t.ex. Lundell, Eldkvarn, Dylan eftersom det är medelmåttiga artister vars betydelse för rockmusiken är lika med noll.
Lennart Wrigholm said,
04.19.07 at 2:08 pm
The Marshals, ja! De grabbarna fick vi aldrig se nere på mina västgötska breddgrader under 60-talet. Men Shanes lyckades jag se ett par gånger. Den första gången ute på en liten festplats mitt i skogen. Detta när Staffan Berggren fortfarande var med i gänget.
Andra gången var när Kit Sundqvist precis kommit med och då spelade man helkväll i S2-salen i Karlsborg. En spelning som pressade repertoaren till bristningsgränsen. Det är inte lätt att fylla fyra timmars speltid när varje låt inte är mer än runt tre minuter lång.
Tommy Rander och Shakers var också ett giftigt gäng. Men de var ganska kända för att partaja ganska hårt. När de medverkade på en popgala i Götasalen här i Skövde hade det uppenbarligen åkt ner en hel del. Mitt i första låten gick strömmen i lokalen. När arrangörerna lyckats fixa till proppskåpet och belysningen kom tillbaka stod en dimmig Rander och höll sej uppe med hjälp av mikrofonstativet. “Schka vi ta låten en gång till!” var hans enda kommentar och sedan brakade det loss igen.
Rander kunde sedermera dock tacka spriten för ett journalistiskt scoop. Shakers turnerade ihop med Rolling Stones under deras sista besök i Sverige under 60-talet.
Då fick Stones låna såväl Shakers turnébil (en Chevrolet Apache) och sånganläggning. Shakers hemmabygge var åskilliga gånger bättre än det MAX-elände som Stones släpade med sej.
Det var bara det att när Shakers väl fick tillbaka bilen så hade två flaskor vodka försvunnit. De hade uppenbarligen runnit ner i Stones törstiga strupar.
Åt detta fanns inget att göra. Stonesmedlemmarna hade redan lämnat landet.
1972 frilansade Rander som musikjournalist åt Aftonbladet. Rolling Stones skulle precis dra igång sin stora Europaturné och Rander hade åkt till London för att om möjligt få en interju med någon av dem.
När han ringde upp Rolling Stone Records kontor så blev han bara avsnäst att han vackert fick göra som alla andra och gå på den utannonserade presskonferensen.
Då blev Rander förbannad och sa till tjejen på kontoret, då kan du hälsa Jagger att jag vill ha tillbaka vodkan han snodde för mej
Damen i fråga gapskrattade när Rander sedan drog sin historia och sa att det skulle hon med förtjusning vidarebefodra till Mick.
Det dröjde bara tjugo minuter innan telefonen på Randers hotellrum ringde. I andra ändan fanns Mick Jagger som undrade om inte Tommy hade lust att titta över till hans hotell så kunde de ju prata en stund.
Mycket hann avhandlas under den pratstunden men någon vodka nämdes aldrig. Men Rander fick ihop så mycket att det räckte till två helsidor i Aftonbladet vilket betalades synnerligen bra.
Ja, den spriten, den spriten! Det är som gamle Ola Håkansson sa en gång när han fick frågan om det inte hade varit mycket droger i omlopp under 60-talet.
“Har jag aldrig hört talas om” replikerade Ola. “Men om man skulle kunna hälla tillbaka all sprit som vi pimplade i oss under åratals turnerande så skulle man säkert kunna fylla en och annan tankbil!”
Micke said,
04.19.07 at 7:43 pm
NEJ Sven! Ditt exempel är inte alls en bra värdemätare på en grupps värde hos publiken! En grupp vars skivor dyker upp ofta och då alltid är billiga har då troligtvis sålt väldigt bra under en längre tid…och det är väl då inte den gruppens fel att det dräller av deras plattor i secondhand-butiker sisådär 20 år senare!
Dylan….ja om inte annat så har han skrivit ett otal hits till andra artister i i stort sett vilken genre som helst….och då har man väl betytt nåt för utvecklingen, eller…?
sven said,
04.19.07 at 8:49 pm
Men Micke, nu är du helt ute och cyklar. Om det nu är som du säger så måste det alltså innebära att varenda artist vars skivor det dräller av i din och alla andra skivaffärers reabackar är riktiga mästerverk?
sir doug said,
04.20.07 at 4:21 pm
sven, if I ever read one more comment from you its gonna be too soon…
sven said,
04.20.07 at 11:25 pm
Sir Doug, jag säjer som Manuel i Fawlty Towers: que??
Tobbe said,
04.21.07 at 4:37 am
ang. Youtube.
Det var roligt att se Shanes in action 1965. (Jag tycker också det ser ut som det är filmat på Nalen).
Lennart Wrigholm said,
04.21.07 at 9:38 pm
Roligt att någon kollade upp det gamla Shanes-klippet. Kolla upp Tages så hittar ni ännu fler!
Galento said,
04.22.07 at 10:44 am
http://www.youtube.com/watch?v=0Rt4VSKvU8Q
också 60-tal
mvh
Galento
Micke said,
04.25.07 at 11:04 pm
Stort grattis, Alexander och Tugsoo!!!
Det vackra med livet är att det rätt vad det är tar en ny sväng!
Vi ses inom kort!
Grattis igen!
Micke
Inger said,
04.25.07 at 11:54 pm
Hallå Micke !
Vill bara spontant uttrycka glädje över att jag var med och fick lyssna och uppleva musiken på 60-talet.Jag lyssnade jämt på Tio i Topp och lyssnade på skivor hos kompisar.Disco på ungdomsgården var också ett måste varje Fredag när jag var 13-14 år.Wow !Musiken var livet. Lyssnade också mycket på min a inspelade band på Grundigbandspelaren.Där fanns allt från popvärlden då.Häromdagen besökte jag mina gamla barndomskvarter i Råcksta och många minnen dyker upp ,gamla kompisar ,Rickards skivbar i Vällingby där man nån gång hade pengar att kunna köpa en skiva .
ojkooj said,
04.27.07 at 2:31 pm
Kanske inte gör sig här men jag gjorde en jämförelse mellan Elvis P och David Bowie.
David Bowie vann. 10 - 1 faktiskt. Det elfte settet spelades trots att det redan var avgjort. Publiken gillade båda artisterna men vem som var Kungen var aldrig någon diskusion egentligen.
Konstnärligt, artistiskt och generellt.
Olle said,
04.27.07 at 3:03 pm
Hej Micke!
Det där inslaget med Shanes är mycket riktigt från Nalen som Lennart Wrigholm gissade. Jag har en VHS med Streaplers, Mascots, Sven-Ingvars (jo,då), Tages och inslaget med Shanes. VHS:n heter “Live från Nalen” eller något i den stilen. Fast så mycket live är det inte. Gert Lengstrand, eller “Little Gert” sjunger Rockin’ Robin.
Gert blev med tiden flintskallig och rund om magen och dessutom promoter (fast kanske inte i den ordningen). Han gjorde årtiondets självmål någon gång runt 1969 på Hotell Opalen i Göteborg när han tackade nej till ett för honom okänt engelskt band som sökte spelningar i Sverige. Killarna var allmänt slafsiga och sångaren hade inte kammat sig på en vecka, tyckte Litte Gert och tackade nej till erbjudandet. Bandet hette Faces och den okammade sångaren Rod Stewart.
Att Lengstrand år 1969 inte kände till killarna i Faces, som ju var stommen i alla modsbands urmoder Small Faces, är väl om något ett bevis på att Streaplers aldrig hade något annat intresse än att kånka runt i Folkparkerna på 60-talet.
Little Gert är dock förlåten. Det var han som hittade Tiny Goddess åt Jackpots, en av de vackraste popslingor som snickrats ihop. Han hittade den på Nirvanas repertoar. Nej, inte grungebandet som skulle slå igenom tjugo år senare utan ett engelskt band med samma namn som gjorde några popsmycken i slutet av 60-talet. Hade glädjen att se Jackpots framföra Tiny Goddess live på Rondo i Göteborg i september förra året. På samma gala uppträdde f.ö.Shakers med en för dagen nykter Tommy Rander bakom mikrofonen och förstärkning i form av Björn Linder som ju lirade i Blond under slutet av deras alltför korta karriär.
Olle said,
05.03.07 at 1:34 pm
Hasse Edler - var inte det mannen bakom “Bordellmammas visor” på 70-talet…?
Micke said,
05.03.07 at 8:23 pm
Nej, Olle, det är Johnny Bode som du tänker på!
Olle said,
05.04.07 at 10:38 am
Micke, jag ger mig. Var helt säker på att Hasse Edler var involverad i den skivan men inget från mina efterforskningar på nätet tyder på det. En sak vet jag i alla fall; småbröderna till Tommy Blom, Göran Lagerberg och Anders Töpel (Percy, Ulf och Björn) hade ett band som hette Milestones som levde i den djupaste skugga av de äldre brorsornas mer välkända popgrupp..
Nico said,
10.08.08 at 9:02 pm
Är det någon som vet hur man ska få tag på the Shakers material och hur mycket musik de gjort. Hur många singlar släpptes? Det jag har hört av deras musik (som på senare tid släppts med olika samlingsskivor som “Who will Buy these wonderfull Evils” eller amerikanska “pebbles”) har varit mycket bra och mycket experimentell musik, eller rättare sagt psychedelisk. Är resten av deras musik också så?
Olle said,
10.09.08 at 1:10 pm
Nico, är det verkligen göteborgska Shakers du menar. Spelade de in skivor med psykedeliska inslag? Det var i varje fall inte kännetecknande för deras tidigaste alster. Jag tror att du kan hitta gruppens diskografi i utmärka boken “60-tals pop i Göteborg” skriven av legendariske Hans Sidén.
Nico said,
10.09.08 at 7:58 pm
Tack för tipset!
Jo visst är det den Göteborska 60-tals gruppen Shakers som jag menar, om jag inte har missuppfattat allt. De ända två låtar som jag har är i alla fall på två olika nypresskivor varav den ena låten heter “Who will buy these wonderful eyes” (de döpte samlingsskivan efter den låten) och den andra heter “tracks remain” (på en amerikansk nypress med udda psychband från Skandinavien). Det står också på den amerikanska att de gjorde låtar som “all I want is my baby” och bl.a. the birds covers “But they were at their best with experimental productions like and the song included here “, så står det. Och jag måste faktiskt säga att dessa låtar är riktigt bra, framförallt “Tracks remain”. Måste verkligen höras!
Olle said,
10.10.08 at 4:18 pm
Jag känner inte till låtarna du nämner.Får kolla upp dem. “All I want…” var en tio-i-topp hit med Shakers, sommaren -66 tror jag. De låg året innan på samma lista med “Too much monkey business” som fick ersätta “New Orleans” som var tänkt från början som singel. Skivbolaget ville inte att bandet skulle spela in just den här låten. Istället gjorde Nameloosers från Malmö det och fick en hit. Shakers var mäkta förgrymmade på skivbolaget. Det låg en tanke bakom titeln på den låt man valde att spela in i stället.
Nameloosers hette förresten Beatchers innan man förlorade en namntvist med ett göteborgsband som hette likadant. Jaha, så där kan man hålla på…
Nico said,
10.11.08 at 2:27 pm
Jo , och det är synd att det finns så lite utgivet av de svenska banden, och även om man exempelvis i Tages fall har givit ut all musik så finns inte hela album att köpa förutom Studio. Sedan alla dessa mindre svenska banden under 60-talet gjorde en massa bra musik men släppte nästan bara singlar och då har man inte orkat göra samlingsskivor med dessa grupper. Vilket betyder att det ända sättet att få tag på deras musik är genom att köpa de gamla singlarna som dessutom är riktigt dyra och mycket svåra att hitta. Finns en shakers på tradera nu, den lär bli dyr, “MOVE OUT OF MY MIND/HIGH HEEL SNEAKERS” vet ej om den är bra men man kanske får chansa ..
Olle said,
10.13.08 at 3:01 pm
Jag kollade i boken 60-talspop från Göteborg men den visade ingen diskografi. Gör man däremot en sökning på Platina Records kan man åtminstone se vilka singlar detta bolag gav ut med Shakers. Varken “Too much…” eller “All I want…” finns med så dessa släpptes väl på andra bolag kan man förmoda.
Nico said,
10.13.08 at 4:11 pm
oj, oj ,oj ! Tittade på platina jag också och fick syn på “All I want” på en b-sida på en singel. D.v.s. det är inte den som släpptes 1966 vilken förstås var på en a-sida utan detta var en senare version av låten som man gjorde 1967 som enligt en japansk sida jag tittade på ska vara en mycket bättre version och ha ett mycket mer elektroniskt sound! Bara med de låtar som man ser på platina så är det ju en hel del musik som gruppen släppt en gång i tiden.
Stjofön Presley said,
10.13.08 at 5:09 pm
Shakers hade, lagom till All I want… införskaffat ett litet behändigt klaviaturinstrument som spelade basslingan - vilket i och för sig måste ha varit en lätt match till och med för en enahanda enhänt och enbent blådåre. Minns inte vad instrumentet kallades, men tror det dök upp ungefär samtidigt som Tubonen, “The Tubone”, som den hade kunnat kallats. Ja, då förutsatt att den fått något genombrott. Tubonen kom, bräkte och gick upp i rök. Men helt säkert finns det någon grupp eller soloartist som spelat in ett helt album med denna historiska parentes!
Apropå Shakers är det svårt att glömma deras version av Monkey business. Engelskan skulle till och med fått en fransos att lyfta på ögonen.( Hå-hå-hå!, skrattade han rått, förvandlade 45:an till en frisbee och kastade den rätt ut mot den rykande soptippen där den förvandlades till flytande materia innan den ens tagit mark.)
Peter Johansson said,
10.13.08 at 8:34 pm
Too much monkey business…en svensk punkklassiker!
Nästan i klass med Farmer John;)
Slaphand said,
01.17.09 at 5:21 pm
Hazze östlund hade en musikaffär på Kapellgatan i Solna där Benny Andersson (då i Elverkets spelmanslag) gick och suktade på en Woxorgel som Hazze hade.Första kontakten med Hep Stars???
Appropå droger på 60-talet, så undrar jag vilka fler band som lirade på div. klubbar bla. Club Nette (Gåsgränd) och Club Hullygully (Söder Mälarstrand en gisten sk. båt) där Berry and the Dollars lirade, man har liksomt glömt….
Det räckte med att lira där i dimman. så blev man “hög som ett hus”.
Kom ihåg att Tommy Rander var en jävul på gura, vänsterhänt tror jag.
PS! har haft butik på Verkstadsgatan…….
Undra om det inte var vi/Berry som hittade Farmer John!!!!????
Glömmer aldrig måndagkvällarna på Jumpen….
Nico said,
02.01.09 at 7:35 pm
Tillbaka med nyheten för alla som inte vet. Tommy Rander har nu sett till att ge ut allt som the shakers någonsin gjort på en dubbel-cd. Bandet har dessutom återbildats och åker runt och turnerar. Skivan innehåller dessutom två singlar som av någon anledning aldrig kom ut. Den finns att köpa här: http://www.tommyrander.se/CDskivor.htm
På Tommys egen hemsida.
svante said,
05.06.10 at 8:12 am
Jaha
Inget nytt under solen tycker jag.förutom köttbullarna. Vad har folk imot Hasse Sidén. Han om någon är mr rock om någon.
när dom andra börjar bli gamnla eller byter stil.
Kul läsning i allfall. blir glad när jaa hittar någon med samma intresse.