04.27.07

10 meningslösa saker om Elvis som du kanske inte kände till…

Posted in Min blogg at 5:43 pm

Hej! Väldigt länge sen sist, jag vet…
Det har varit mycket runt omkring den sista tiden. Jag hoppas verkligen att jag får större möjlighet att fokusera mig på skrivandet den närmaste tiden och därigenom också möjligheten att revanschera mig för de gågna två veckornas uteblivna krönikor!
Här kommer en till slut ändå! Som ni märker så är det en variant på några tidigare krönikor. Bli nu inte uttråkade bara! Mer variation kommer, jag lovar!
För en del av er – ni som kan det mesta om Elvis P. – så är det kommande kanske en räcka av insparkade dörrar. Men, för en majoritet av er, så är nog det mesta okänt. Förhoppningsvis kan det dessutom vara nåt som känns kul att läsa.

Nu sätter vi igång!

1) Elvis blev erbjuden ena huvudrollen i Barbara Streisands A Star Is Born, men hindrades av sin manager Tom Parker…tragiskt nog…Denne ville ha alldeles för mycket pengar och att Elvis namn skulle stå högst upp på rollistan…!
Man häpnar…1976 så var Elvis karriär i stort sett helt av banan! En halv-hit (“Promised Land”) efter “Burning Love” från 1972, därutöver intet, och enbart totala LP-floppar efter “Aloha From Hawai” 1973 (som ju faktiskt en vecka toppade USA-listan). Elvis hade inte gjort en spelfilm sen 1969 (Change Of Habit), så vad fanns att förlora? Inget! Vad fanns att vinna? En ny karriär! Här kom äntligen, efter 20 år, chansen att visa att han var det ämne till skådespelare som han verkligen var.
Enligt uppgift så var Elvis helt förkrossad när han fick reda på att han missat chansen, vilket han först trodde berodde på att Barbra Streisand hade ångrat sig. När han sedan – långt senare – fick reda på att orsaken var överstens spel bakom ryggen så blev han helt ursinnig. Då Elvis pappa Vernon försökte ta översten i försvar så hade Elvis enligt ögonvittnen nästan gett sin egen farsa en högerkrok…

2) Elvis 70-tal förknippas väldigt ofta med Las Vegas, där Elvis också uppträdde ett otal gånger. MEN, sin debut i spelstaden gjorde vår Elvis redan 1956…och då blev det mer eller mindre ett stort magplask! Inte så värst många av de medelålders människor som var i ökenstaden för att spela bort sina besparingar hade ens en susning om vem den tanige 21-åringen med akustisk gitarr var, ännu färre var de som uppskattade det som de hörde…
Rock ‘n roll var blott i sin linda, ett drygt decennium senare skulle responsen lite annorlunda…

3) Elvis korpsvarta hår var…färgat! Från 1957 och framåt så hade Elvis sitt hår färgat…med ett litet undantag : i filmen “Follow That Dream” från 1962 kan man se Elvis naturligt blonda hår…

4) Överste Tom Parker ja… Som alla vet så var denne Elvis manager under i stort sett hela Elvis karriär. En del av er känner kanske till att en man vid namn Bob Neal arbetade som Elvis manager under tiden före Parker, men få av er vet nog att Elvis allra första manager faktiskt var…hans gitarrist Scotty Moore…

5) Att aktrisen Shelley Fabares under åren 65-67 var “co-starring” i inte mindre än TRE Elvis-filmer – Girl Happy, Spinout och Clambake – kanske inte är känt för så många…Ännu mer okänt är nog att hon faktiskt ett par år innan dess – 1962 – legat etta på USA-listan med låten “Johnny Angel”! Tänk vad en del kan åtstadkomma under ett par år för att sen bara glida in i den tjocka dimman kallad för bortglömdheten…

6) Nio månader brukar man säga om en graviditet, eller hur? Det skulle kunna vara ett tecken på Elvis känsla för etik och moral då Elvis och Priscillas dotter föddes den första februari 1968…! På dagen NIO månader efter bröllopet!
Mao, 1 maj 2007 skulle ha kunnat vara Elvis 40-åriga bröllopsdag…

7) Elvis vild på scen i sin ungdom? Jovisst, det var väl det som han blev som mest uppmärksammad för i början av sin karriär. Men han var ingalunda ensam…Elvis förste basist – Bill Black – blev tillsagd att dämpa sina rörelser på scenen då han tog för mycket uppmärksamhet från stjärnan själv! Och Bill som bara såg ut som en snäll gammal farbror!
I de lugnaste vattnen…

8) Att Elvis förste gitarrist – tillika förste manager, se punkt 4 – hette Scotty Moore är väl relativt välbekant…eller hur? En allmännt spridd missuppfattning är att Scotty Moore efter Elvis övergång från Sun Records till RCA mer eller mindre försvann ut ur bilden, eller att denne kanske var med 50-talet ut men inget mera…
FEL! Scotty Moore – en av rockens absolut mest inflytelserika musiker, fråga bara John Fogerty, Keith Richards och George Harrison – var med hela vägen ända fram till Elvis TV-Special 1968! Rakt genom soundtracks, TV-inspelningar, studioinspelningar och liveframträdanden!
När Elvis samlade ihop sina trupper för sin live-comeback 1969 så var dock inte Scotty rekryterad…till dennes stora förtret!
Scotty Moore slutade kort därefter att spela gitarr överhuvudtaget.
Han sa i en intervju på 80-talet att han inte tagit ett gitarrackord på 15 år! Om det är sant eller inte är väl tveksamt, gitarren bör väl ha kommit fram nån gång, kan man misstänka.
Till slut så gjorde även denne herre comeback någon gång runt -92, -93.
Som Sean Connerys comeback som Bond var titulerad : “Never Say Never Again”…

9) Elvis opolitisk? Jodå, Elvis ansträngde sig ordentligt för att inte utrycka nån som helst politisk åsikt. Tillfrågad så uttrycket han klart och tydligt att han var en underhållare och inte någon talesman för… ja, nånting. MEN, i en av hans allra mest bortglömda låtar, “He’s your uncle, not your dad” från den i Elvis filmografi 27:e filmen “Speedway”, så sjunger denne frasen “Just Be Thankful You Don’t Live In Leningrad!”. Ska vi kalla det för en antydan till ett – åtminstone – politiskt avståndstagande…?

10) Jo, Elvis är död. Vad än många som tror sig vet bättre än vill säga så är han död. Förmodligen på grund av en kombination av olika faktorer som då och då kan få en blott 42-årig människa att helt plötsligt inte längre vara bland de levandes skara.
MEN, visste ni att det ett tag var en helt seriös teori att Elvis faktiskt blev mördad, och i så fall med överdosering av en eller fler av de mediciner som Elvis regelbundet intog.
Jo, det är faktiskt sant!
Misstänkta? Jo, de få personer som skulle kunna dra nytta av kungens död, dvs Dr. Nick, hans livmedikus som var skyldig Elvis en enorm summa pengar som denne hade stora svårigheter med att betala tillbaka, och överste Parker som Elvis vid det laget mer eller mindre redan sparkat. Det lät åtminstone så på Elvis när han pratade med sina närmaste vänner alldeles före sin död.
Obduktionen – som kom till mer eller mindre på grund av mordmisstankarna – bör nog inte ha styrkt någon misstanke mot någon, annars så skulle vi garanterat ha hört mer ifrån ärendet i fråga…
Faktum kvarstår dock att Elvis var fullproppad med mediciner vid tiden för sin död…Självförvållat eller inte…
Om drygt 20 år så släpps sekretessen på obduktionen. Den som lever får läsa. Åh, måtte jag vara kvar här på jorden till dess…

Och som en bonus : Min f.d. flickväns – Berits alltså – föräldrar var från Holland. En gång så hälsade vi på hos hennes moster och mosterns man i den lilla staden Breda.
Jaha.
Och vad är det för speciellt med det då?
Jo, Elvis ökände manager, överste Parker, föddes och växte upp i just Breda i Holland! Och där har jag varit….Det ni!

Att jag sen har träffat Elvis “Uncle” Vester är ju inte heller så tokigt…

Det var allt för den här gången!
På återseende snart!
Micke

Popularity: 24% [?]

04.10.07

10 meningslösa saker om svensk pop på 60-talet som du kanske inte kände till!

Posted in Min blogg at 11:28 pm

Hej igen alla läsare av bloggen!!!

Efter en snabb inblick i fotbollens värld så är vi tillbaks på banan igen…d.v.s. i musikens förtrollade värld…
Oj, det lät väldigt överdramatiskt…
Bäst kanske att komma ner på jorden och direkt presentera kvällens ämne :
Då 10 små futila saker om Beatles som jag skrev om blev något av en succé, så jag tänkte fortsätta med en variant på ämnet… 10 meningslösa saker om svensk pop på 60-talet som du kanske inte kände till!!!
Inget dösnack, här kommer dom :

1) Streaplers från Göteborg hade – på den tiden som de var en “riktig rockgrupp” och inte ett dansband – en sångare som hette Gert Lengstrand. Även kallad “Little Gert”…
O.K., det kanske inte var helt okänt, men visste ni att samme Lengstrand var mannen som skrev texten till Charlotte Nilssons “Tusen och en natt” som vann Eurovision Song Contest 1999?

2) Hasse Östlund i Nomads har en pappa med samma namn som faktiskt spelade orgel i orginaluppsättningen av Hepstars! Efter Östlund s:rs avhopp från gruppen så blev efterträdaren alltså ingen mindre än …Benny Andersson!
Östlund den äldre försökte sig ett par år senare på en solokarriär under namnet Hazze Hep, dock utan någon större framgång…
Men…märk väl att Benny Andersson INTE är en av de som en gång startade Hepstars! Det gjorde för den delen inte Svenne Hedlund heller. (Janne Frisk skötte sången i början av gruppens karriär, vilket satte sina spår (!) här och där på den första LPn som hepparna gav ut.)

3) “Let’s Dance-Lasse” Brandeby borde egentligen ha haft väldigt mycket mera känsla för sväng i kroppen än vad han visade i TV i vintras. Han var nämligen på 60-talet med i pop-bandet The High Notes! Inte någon av våra mest ihågkommna grupper från den epoken kanske, men de var dock på sin tid en flitigt turnerande grupp både i Sverige och i utlandet. Skivmässigt så blev det dock inte mer än några singlar. Några på engelska, åtminstone en på svenska. Och…jag tror att Lasse B. redan hade slutat innan singlarna kom till.
Vad Lasse spelade? Saxofon, så klart!

4) Mera “namedropping”…
TV-mannen Robert Aschberg var ett tag sångare i popgruppen Envoys!
Envoys blev ett kort tag riksbekanta för sin låt “Almarna åt folket”, från 1971, inspelad med anledning av försöken att såga ner almarna i Kungsträdgården. Men detta var långt efter det att Robban hade slutat i bandet, så försök inte hitta hans röst nånstans långt ner i mixen! Den finns inte där…
Håret? Jodå, det var längre på den tiden…

5) Sångerskan Git Skiöld försökte sig på en internationell karriär under namnet Git Shield. Logiskt tycker kanske ni, men nu är det så att redan Git Skiöld var ett artistnamn! Hennes riktiga namn är nämligen Margareta Silfverskiöld! Artistnamn på artistnamnet alltså…något i det närmaste unikt…
Git Skiöld är för övrigt “still going strong”, numera enbart på jazzfronten. Annat var det på 60-talet då Git Shield släppte sin singel “Sin In Sweden” med en naken kurvig högerhöft på omslaget…Låten var en parodi på hur omvärlden såg på synden i Sverige, men det missuppfattades givetvis fullständigt…

6) Tommy Rander – f.d. sångare i göteborgsgruppen Shakers var under en 10-års period ordförande i speedwayklubben Kaparna!!!
Fullt ös i de mest skilda former verkar tilltala herr Rander…

7) Jan Malmsjö kom tvåa i svenska schlagerfestivalen 1969 med “Hej Clown”. Låten skriven av Benny Andersson och Lasse Berghagen.
Vann gjorde Tommy Körberg med “Judy Min Vän”.
Och…vad då? Jo…”Hej Clown” är på refrängen kusligt lik “Life On Mars” av David Bowie…och “Life On Mars” kom ett par år senare…

8) Den tredje trummisen i Tages, Lasse Svensson, hade en svåger som var målvakt i norska fotbollslandslaget…!
Va…? Hur då?
Jo, som kanske är bekant, Lasses syster är ju ingen mindre än Lill-Babs, som tidigare var gift med Kjell Kaspersen som mycket riktigt en gång i tiden var norsk landslagsmålvakt. Kristin Kaspersen, deras dotter är, som alla vet, en riksbekant programledare…

9) MAK Les Soeurs var ett tjej-popband från Göteborg…fastän tjejerna lärt känna varann i Stockholm som barn!
En av de söta små flickorna – Agneta Wigforss, hon av de tre som inte var en syster till någon i gruppen – gifte sig 1966 med…Freddie Skantze från Tages…!

10) Stubinerna hette ett popband från Stockholm som startade sin bana 1963. Inget märkvärdigt med det, popband fanns det gott om i Stockholm på den tiden…
Att sedermera Made In Sweden-, Blood Sweat & Tears-, Simon & Garfunkel- Steely Dan- (för att nämna några få…) gitarristen Georg “Jojje” Wadenius spelade i bandet är väl heller inte så där jättemärkvärdigt… Han var ju tvungen att börja nånstans, så varför inte börja i Stubinerna…? Så gott som något…
Det däremot mycket märkvärdiga är att gruppens enda skivsläpp är en LP! Jaha…? Men märk väl : alltså, inte en singel, inte en EP, inte ens en “vanlig” LP utan en 10″-are, ni vet de där LP-skivorna som är lite mindre än vanliga LP-skivor…!
Och inte nog med det – det MEST märkvärdiga i historien: Den gavs ut 1966 av det statliga rumänska (!) skivbolaget Electrecord!!! 9 poplåtar varav 3 Beatlescovers innehåller den, men inte en tillstymmelse till propaganda!!!
Vaddan nu detta?
Jo…turerna i smått har jag ingen aning om, men orsaken i stort skulle vara att gruppen vid den tiden var engagerad av en resebyrå som hade bl.a. Rumänien som ort på sin karta. Väl där tyckte någon att dom ju självklart skulle spela in en LP också…vilket de alltså gjorde…
Vad jag förstår så är det “Jojjes” debut på skiva. Då skivan bör vara totalt omöjlig att få tag i så bör den ju vara en ständig källa till förtrytelse för den samlare på “Jojje” som vill ha sin lilla “Jojje” komplett. Jag säger bara: lycka till…

Och så till sist en liten bonus…
Bröderna Waldersten i Bamboo från Huddinge och Tullinge – med den senare snudd på världsberömde Hollies-sångaren Michael Rickfors i uppställningen – har en lillebrorsa som fixade elen i min lite mindre butik på Långholmsgatan 13 innan jag slog upp dörrarna till den i januari 2001…
Den större öppnade jag dock i november 1996, om det nu var nån som ville veta!

Att Tages var överlägset bäst på 60-talet visste ju alla redan så det är ju inget att skriva om…

Allt för denna gång!
Vi hörs snart igen!!!
Micke

Popularity: 77% [?]

04.06.07

Brommapojkarna gjorde en Holmsund!!! Kommer dom att göra en Assyriska – Enköping – Ljungskile – Oddevold också???

Posted in Min blogg at 11:11 pm

Jepp!
Brommapojkarna gjorde ingenting annat än en Holmsund! D.v.s. de
gjorde mål i sin allsvenska premiärmatch efter bara ett par sekunder mot ett etablerat allsvenskt lag!
Precis som IFK Holmsund 15 april 1967! 72 sekunder tog det den här gången. Jämfört med Holmsunds 26 sekunder så känns det nästan som en evighet, men jag ger det hela ändå namnet “Att göra en Holmsund!”

Få se nu bara hur fortsättningen kommer att bli för BP…Spåren förskräcker ju onekligen.
Gör dom…? Hur då då?
Jo, se på Assyriska, Enköping, Ljungskile och Oddevold!
Jaha…vadå…? Vilka är det?
Jo, det rör sig alltså om de fyra lag som de senaste 10 åren tagit klivet upp till allsvenskan för den allra första gången, efter tålmodigt harvande i divisionen under allsvenskan. Dessa fyra lag, när de väl blivit allsvenskar så har de varit det på ett minst sagt imponerande sätt – i inledningen. Inte hela loppet ut…Det har blivit respass direkt, och i tre av fallen så har raset fortsatt till året därpå…med respass ur den andra divisionen också…

Framför allt Oddevold som ett par omgångar in tom ledde serien, imponerade enormt i sin start. Bl.a så slog de Trelleborg med hela 3-0- i sin premiärmatch!
Hur det gick sen vet vi alla : ut, marsch pannkaka, med huvudet före, och för att sen när rutschkanan väl börjat att luta fortsätta färden rakt in i tredje divisionen (kallad div. 1 av någon urbota korkad anledning…). Oddevold har aldrig riktigt kommit över den chocken utan har fortsatt att harva i lägre divisioner, tyvärr…

Enköping startade hyfsat 2003, slog bland annat Hälsingborg på bortaplan med 0-4 (!!!), för att till sist sluta som jumbo. Och, javisst, precis som i fallet Oddevold, så åkte Enköping ur även den andra divisionen året därpå! Det var väl lika bra att fortsätta när man väl börjat rasa…

Ljungskile – eller Panos Ljungskile som de tyvärr bytte namn till alldeles innan seriestarten – spelade ju faktiskt bra nästan hela vägen. Laget hade in i det sista chansen att hänga kvar eller åtminstone kvala, så de ligger inte riktigt i paritet med de övriga…Laget väntade även i tre år från att man åkt ur Allsvenskan med att ta sig från den andra divisionen ner till den tredje…
Men ändå…sejouren blev bara ett-årig trots ett stundtals bra spel framför allt på sin hemmaarena…Och ett par år senare så var de nere i den tredje divisionen…

Senaste exemplet på upp som en sol och ner som en pannkaka är ju Assyriska, 2005, som verkligen kollapsade på hösten (0-7 mot Kalmar hemma som ex….) efter en mycket fin vår (3-0 mot Göteborg på bortaplan!!!), för att sen åka ur Superettan förra året…Märkligt nog efter en kollaps mycket liknande den som laget hade visat upp i allsvenskan året innan…Assyriska låg länge 2006 med i toppen på Superettan för att på hösten tappa i stort sett allt, för att till sist förlora i kvalet mot Bunkeflo…Dessutom på ett allt annat än vackert sätt…

Jag minns även IFK Luleå som startade sin enda allsvenska sejour 1971 med att först slå Örgryte med 3-2 och sen spela oavgjort 2-2 mot Öster…för att därefter på resterande 20 matcher bara ta några ströpoäng och följdaktligen åka ur på direkten.
Och arma Holmsund…efter sitt ledningsmål mot Gais 1967 efter 26 sekunder så blev det just inte mer än så. Slutade sist efter en av allsvenska historiens sämsta höstsäsonger…

Frågan blir då given för alla med lite fotbollshistoria i huvudet :
Ska Brommapojkarna upprepa mönstret från sina föregångare? Kommer de att fortsätta att spela bra i 5-6 matcher till för att sen – när skadorna börjar komma och nybörjarentusiasmen visar tecken på att avta – börja tappa, för att till hösten rasa ihop som ett korthus?
Ska vi då redan nu sätta pengar på att BP 2008 åker ur Superettan?
Nja…så illa behöver det nu inte gå, aktierna för laget har ju stärkts med beslutet om att införa en sextonlags-allsvenska till nästa år, med konsekvensen att bara ett lag åker ur…Onekligen ett plus i bottenstriden för de inblandade!

Som avslutning så vill jag ge en känga till alla de som sätter namn på de olika fotbollsserierna!
Nu när jag har skrivit lite historik här så har jag blivit så illa tvungen att skriva “andra divisionen” och “tredje divisionen”…av den anledningen att ett uttryck som div. 1 södra 2001 är något helt annat samma uttryck 2007! Vem hittade på det fullständigt idiotiska att kalla den “tredje divisionen” för division 1???
Likadant i hockey, med andra ord lika vansinnigt.
Hur ska man nu kunna jämföra klubbars öden från år till år?
Hur ofta tror ni inte följande dialog utspelar sig :
“Vi spelade i trean på 80-talet!”
“Jaha…vad motsvarar det i dag då?”
“Du…jag har ingen aning…?
Samma tokerier i England. First Division är tredje divisionen. Nån som förstår varför?
Vi hörs snart igen!
Micke

Popularity: 31% [?]

04.05.07

Frekventa men krångliga frågor i en skivbörs..med åtföljande försök till diplomatiska svar…

Posted in Min blogg at 10:38 pm

Hej!

Alldeles för länge sen sist!
Det ska bli skärpning, jag lovar!

Nåväl, Micke Englund, det är jag det, och jobbar i en skivbörs uppkallad efter mig själv, det gör jag! (Kaxigt så det förslår kanske en del tycker, men det var INTE min idé, bara så ni vet det! Mitt förslag var Long Island Records…och det är vi väl glada för att vi slapp behöva stå ut med…)

På allmän begäran så kommer i dag en liten krönika om vardagen i mitt yrke.
“Hur är det att jobba i en skivbörs?” är det många som frågar mig, och att ge ett enkelt svar på det är ju inte så där helt enkelt i en handvändning…
Att ha en skivbörs är ju för det mesta en ganska så trevlig sysselsättning. Inte tu tal om det. Jag är helt ärlig.
Då och då så kan det dock vara lite jobbigt, och ibland kanske till och med riktigt jobbigt…
Andra gånger så vet man helt enkelt varken ut eller in…
Som, exempelvis, när det när det kommer in en kund och frågar en någonting som det helt enkelt inte går att hiita ett snabbt entydigt svar på, något som denne dock uppenbarligen förväntar sig att få. Snabbt och koncist! Pang bom! Inga krusiduller! Ett rakt och entydigt svar, tack!!!
Vad kan det röra sig om för frågor då?
Jo, här kommer ett litet axplock!
Försök att tänka er in i hur det skulle vara om ni själva stod där bakom disken och det travar in en människa med full medvind i ryggen, med ett orubbligt självförtroende och sen ställer er dessa frågor!
Scenariot kan börja :

En man kommer in genom dörren. Han är runt 40 år gammal. Har arian av en som inte ofta går in i den här typen av affär, men verkar inte det minsta bortkommen för det, snarare tvärtom. Han går fram till disken. Söker min blick och får den. Vill uppenbarligen fråga något och gör det, på ett kraftfullt och välartikulerat sätt.
1) “Beatles?”
Just det, han säger bara ett ord, inget annat…Min försiktiga
reaktion blir då ungefär så här : Vad nu då? Var det här en fråga, ett påstående eller ett konstaterande av någonting?
“Förlåt?” klämmer jag fram, i brist på något bättre att säga…”Jag tror inte att jag förstod riktigt…”
“Beatles?”
Hm…är det så att jag har missuppfattat något? Vad vill han komma fram till? Vad är det underliggande budskapet?
“Öh, va? Vad är det som du vill veta?” försöker jag, lite trevande. “Är det en fråga så vänligen förklara dig lite bättre!”
Mannen tittar då på mig som om han tycker att det är lite lustigt att jag inte är kapabel till att läsa hans tankar.
“Ja, Beatles? kommer det näst intill lite otåligt. “Kan det vara nåt?”
“Hmmm, alltså, i vilket avseende då?” svarar jag undrande…
“Ja, alltså, köper du Beatles? Gör du det? Ja eller nej? Är det svårt att svara på en så pass enkel fråga?”
“Jaha! Det är så du menar! Det är så att du vill sälja Beatlesprylar?”, frågar jag på ett övertydligt sätt, för att riktigt ordentligt markera att jag tycker att han borde försökt uttryckt den saken lite tydligare redan från början.
“Ja! Precis!” Fortfarande samma självklarhet i hans ton…
“Men vad är det du har då som du vill göra dig av med?” fortsätter jag för att försöka få in det hela på ett vettigt spår.
“Ja vad betalar du då?”
Jaaa…, tänker jag, HUR ska jag kunna svara på det om han inte berättar vad det är som han har? Nytt försök :
“Tja, det beror ju på vad det är som du har.” försöker jag. “Vad är det du har hemma som du vill sälja?”
“Ja, jo…det är svårt att komma i håg så här i huvudet. Men det är alltså kanonskick på rubbet!!! Ja, det mesta i alla fall. Kanske nån repa på nån skiva, inget som hörs i alla fall…Men jag har inte spelat nåt av det på minst 30 år!”
Nähä, inte blev vi så värst mycket klokare den här gången heller…
“O.K., vi föresätter att det är bra skick då! Men det som du vill sälja, är det CD, LP, EP, singel, VHS, DVD, böcker, tidningar eller…?
Längre hinner jag inte innan jag blir abrupt avbruten :
“Njaa…jag har nog lite av varje, tror jag…Blandat bandat! En salig röra! Allt skulle man kunna säga! You name it, I have it! Men vad säger du? Kan det vara nåt? Tror du att det kan bli några pengar?Alltså, jag vet ju att det här är tunga grejer!”
Hmmm, inte gick det den här gången heller… Nåja, skam den som ger sig! Vi försöker ytterligare en gång :
“Om vi börjar med att prata LP-skivor!” säger jag med lätt fejkad käckhet.”Har du några LP-skivor med Beatles där hemma?”
“Jorååå! Nä…alltså…det vet jag faktiskt inte…Jo, kanske förresten…Det är dom där gamla va? Det är väl dom som kallas för stenkakor? Är dom mycket värda då? Får man bra betalt för dom? Är det det du menar? Är det därför som du frågar?”
Oj då, det här kan nog bli riktigt, riktigt svårt, börjar jag att misstänka…
“Nja…alltså Beatles gjorde nu inga stenkakor, men…”
Karl´n börjar komma igång ordentligt. Eventuella tveksamheter i början på konversationen är vid det här laget fullständigt bortblåsta. Full fart framåt!
Lyssna, vad är det? Nää, det är bara att köra på!
En titt runt butiken har gett honom blodad tand och inspiration! En Elvis-LP på väggen får honom in på en ny bana. Han avbryter mig mitt i utläggningen om Beatles stenkakehistoria :
“Hörru,får man mer betalt för Elvisskivor? Jag menar, han är ju poppis nu har man ju hört, eller hur? The King kallas han ju för! Kände du till det? Eller…gillar kidsen Beatles mera? Men, vilka är det som köper rariteter nu för tiden egentligen? Är det samlare eller dom som bara lyssnar på skivorna? Eller, dom som lyssnar, kör dom CD i stället eller laddar dom ner från nätet, som en annan alltid gör, det blir ju billigare så, hähä…och alltså att det är samlarna som köper för att samla alltså, eller…ja hur är det?”
Oj…nu blev det mycket på en gång…Var ska vi börja? Kanske dags att plocka fram vita fanan och ge upp, eller…?
Men innan jag ens hinner tänka vidare på det problemet så kommer nästa briljanta inpass :
“Men du kanske inte betalar någe bra?” Mannen tittar på mig uppfodrande med minen från en som kräver ett ärligt svar. Nu! “Kan du tipsa annars om nån som betalar bra här i stan? Ja, alltså…man vill ju sälja till den som betalar bäst, såklart! Så om du vet nån som betalar bättre än dig så kan jag ju gå dit i stället! Alltså, jag menar…”
Har vi kommit så här långt i resonemangen så brukar jag nu för tiden ge upp…I stället för att förklara för honom det omöjliga att värdera det han vill sälja utan den minsta lilla kunskap om vad det är han har att sälja så slänger jag in handduken…
Huruvida killen är knäpp, ivrig, hänsynslös, nervös, osäker eller bara allmänt dum i huvet intresserar mig inte längre! Jag behöver helt enkelt inte veta! Jag försöker inte längre förstå eller analysera. Allt jag vill är att det hela ska ta slut så fort som möjligt…
Om han har skivorna med sig – vilket den här typen av killar sällan har – så ber jag bara helt enkelt att få se på plattorna, och håller helt tyst medans jag går igenom allt han har, vilket ofta går rätt så fort, då det nästan alltid visar sig att det gamla talspråket “tomma tunnor skramlar mest” fortfarande gäller.
Har han inte sina skivor med sig så berättar jag för honom att det är vi som betalar bäst i hela stan och att han är hjärtligt välkommen tillbaka med skivorna i handen när som helst, för att sen ta telefonen för att ringa Fröken Ur…

Jaha…det var det, det…Verkar jag föraktfull, sur eller bara allmänt dryg? I så fall säger jag bara så här : stå här bakom disken i en vecka så förstår ni vad jag menar! 98% av alla transaktioner sker totalt smärtfritt, men 2% gör INTE det, och det är just DOM 2 procenten som det är någon poäng att skriva om! Allt annat vore bara helt meningslöst! Så känn er för Guds skull inte trampade på foten kära läsare!
Det faktum att ni är fullt kapabla att komma in på den här sidan, in på min blogg, räcker som bevis för att ni ska ha tillräcklig kapacitet för att även föra en normalvettig dialog i en butik, och därmed effektivt undvika en situation som den jag nyss beskrev…
För alla som läser min blogg är ju per automatik intelligentare än normalsvenskan…
Nej, jag vill absolut inte driva med någon, det här var bara en ganska så autentisk beskrivning av något som händer i snitt 6-7 gånger i veckan! Ibland mer sällan, ibland desto oftare…
Don’t worry! I love you all!!!
Allt för idag!
Vi hörs!
Micke

Popularity: 26% [?]