Loading ...01.27.07
Creedence Clearwater Revival…har coverbanden tjatat ut allt som de gjorde…eller…?
Hej igen!
Lite kortare paus denna gång, jag ska försöka att hålla det här tempot!
Direkt på med nästa ämne!
Vår Johnny - välbekant kommentatör på bloggen - hade ett önskemål för ett tag sedan om en krönika om Creedence Clearwater Revival.
Ja…varför inte!
Sagt och gjort! Här är den! En recension på CCRs allra första skiva!
Ofta sedd över axeln som varandes inte riktigt Creedence, för att dom ännu inte hade funnit sin stil, för att hälften av låtarna var covers, för att Fogerty fortfarande inte visste om vilken hitmaskin han en dag skulle bli osv, osv.
Jag håller absolut inte med!
Sen så finns det en liten skara som tycker att CCR spelade ut sin roll i rockhistorien för c:a 35 år sedan, efter sista plattan Mardi Gras. Varför älta något gammalt när det hela tiden kommer nya grejer?
(Ja, vad ska man svara på det? Be dom att lyssna på Somewhere med Proby från -65 ?)
Nä…jag håller inte med om det heller!
Och så har vi en grupp människor för vilka Creedence helt enkelt är som ett rött skynke. Nämn Bad Moon Rising och det finns folk som omgående lämnar rummet! Säg frasen : Looking Out My Backdoor och dom ser som om dom skulle vilja ge dig en smäll på käften! Sjung Lodi och du får verkligen den där smällen på käften!
Men dom har fel! För det är inte Creedence fel!
Det är coverbandens fel!!! CCRs låtar är i grunden väldigt lätta att lära och att spela…vilket har fått som konsekvens att coverband över hela världen har införlivat 50% av Creedence reportoar i sin egen! Och så har det varit i snart 40 år…
Sätt på en CCR-skiva och en stor del av den känns ofta bara alltför välbekant…
Radiostationers utpumpande av alltime-hits som Proud Mary, Who’ll Stop The Rain, Have You Ever Seen The Rain osv (j-a regnande förresten…) och Lodi har ju inte ökat magin kring låtarna precis…
Ändå…jag älskar dom! Har alltid gjort och kommer alltid att göra…
Och skulle jag nån gång vilja lyssna på CCR utan att behöva drabbas av alltför mycket negativ dejavú…så sätter jag på deras allra första platta från tidigt -69! En snudd på makalös debutskiva från ett hungrigt rookiegäng!!!
Här kommer en kort men kärnfull recension :
“Creedence Clearwater Revival”
Fantastisk debut! En av de bästa debutskivorna någonsin! Fylld av spelglädje, bra spel, bra låtar, bra sång och överhuvudtaget nästan inga svaga spår!
Och…väldigt mycket gruppkänsla är något genomgående över hela plattan! John Fogerty står självklart i centrum - som han brukade göra - men det går inte att ta miste på att det är en GRUPP som har spelat in skivan. Samspelet på I Put A Spell On You och Suzie Q kommer från killar som spelat ihop länge!
Och allt dösnack om att de övriga i bandet inte alls höll måttet kommer helt på skam när man lyssnar på den här enormt starka debutskivan!
Visst, bortsett från Suzie Q så är det inte så många hitlåtar som bjuds, men tätare, tuffare och intensivare än så här blev aldrig CCR! Här låter gruppen som ett ruffigt källarband som vill visa en hel värld att dom kan sin rock-historia.
Soul, R ‘n B och Sun-rock ‘n roll härskar på den här skivan. Inte mycket country här inte! Inget sneglande till hit-listor heller.
Inte för att det skulle vara något fel med det, det indikerar bara ett annat innehåll i musiken än vad som skulle komma senare.
Låtar som The Working Man, Ninetynine And A Half, Porterville och I Put A Spell On You är helt enkelt blytunga jämfört med det mesta som gavs ut under de kommande åren…
Två av de tre singlarna som släpptes - Suzie Q och I Put A Spell On You - var lustigt nog covers! Bara Porterville kom från Fogertys penna, och den låter definitivt inte som en “typisk” CCR- låt!
För den som upplever Creedence som ett ett band som alla halvtaskiga coverband lyssnat sig maskätna till, ge första skivan en chans! En tvättäkta kanonplatta, skönt befriad från uttjatade klicheér!
5 solklara plus!!!
Micke
Popularity: 18% [?]
Loading ...
Baron Peeeer said,
01.27.07 at 5:34 pm
Kan väl hålla med till viss del. Men låten Born On The Bayou är ren, skär magi om vi snackar träskrock. Som nån amerikansk journalist sa om den unge John Fogertys röst: den perfekta blandningen mellan Little Richard och John Lennon. Klockrent! Baaaaaaan on de baaaaajooo…
Trevlig kväll!
Baron Peeeer said,
01.27.07 at 5:57 pm
Kolla/lyssna själv: http://youtube.com/watch?v=ZdUD9hmebPg
Rakblad i den halsen.
Finns en version på tuben med Fogerty och Grateful Dead också. Möjligen den slutgiltiga spiken i kistan vad gäller den eviga diskussionen “G Dead är dåliga, sämst eller helt enkelt otroligt jävla sämst”?!
lars forsman said,
01.27.07 at 10:43 pm
Bara att hålla med. Jag glömmer alltid bort hur bra det låter. Cover bandens versioner har, på något stt, förorenat minnet. När jag hör hur det skall vara, kapitullerarar jag varje gång.
Tobbe said,
01.28.07 at 6:04 am
Javisst !
I put a spell on you och Suzie Q.
Den första mycket bättre än orginalets skrikande Jay Hawkins och en bra bit längre musikaliskt än A Price cover.
Den senare en tyngre och härligt längre version än Dale Hawkins orginal.
Covers när de är som bäst !
Rekomenderas att köpa LP:n Micke har helt rätt.
Men försök även lyssna till Dale Hawkins Suzie Q (-58)
Det gjorde säkert CCR.
Micke said,
01.28.07 at 1:25 pm
Kul att ha dig tillbaka Tobbe!
Apropå ingenting så har en kille från Söderhamn hört av sig till mig!
Han ville ha en kopia på Shanes-videon som du nämde en gång!
Stressa inte med det nu! Vi kan prata om det nästa gång som du dyker upp!
Är allt bra med Veronica?
Hoppas att vi snart ses igen!
Farbror Sid said,
01.28.07 at 7:29 pm
Hej.
Håller med dig till fullo. Kommer själv ihåg då man lyssnade till den och den nyutkomna Cosmos Factory från ett uppehållsrum med dämpad belysning och små bås i en källare långt ner under skolan.
/Farbror Sid
Micke said,
01.28.07 at 8:16 pm
Gick vi i samma skola i grundskolan ?
Det känns v-ä-l-d-g-t bekant!!!
sir doug said,
01.28.07 at 8:38 pm
jag fick en drive för många år sedan och köpte upp samtliga ccr plattor, och, men, jag måste nog medge att den gruppen passar bäst i en samlad form, dvs samlingsplatta, tex den som lennart persson satte ihop för något år sedan…hur underbar än fogertys röst än är så finns där dussinlåtar på varje skiva, för övrigt så anser jag att mardi gras inte är så dålig som den oftas beskrivs som, samt att fogerts senaste soloskiva rockar fett…
Micke said,
01.31.07 at 8:59 pm
Tack Johnny för en uttömmande recension av plattan som jag - mer eller mindre - bara berörde i förbifarten.
Det mesta håller jag givetvis med om…förutom ett par små detaljer :
1) The Working Man är en helt lysande låt med ett lysande framförande!
2) Var inte förklaringen till körerna i Suzie Q lite väl långsökt?
Allt annat känns mer än helt adekvat!
Mycket sakligt och bra skrivet!
Micke said,
01.31.07 at 9:45 pm
O.K. sir doug, ….nu är det så att jag faktiskt tycker att många av de
där udda CCR-låtarna är rlktigt, riktigt bra…
Och…Mardi Gras jämfört med ex. skivan innan…hmm… nja, den håller inte…
Och… jo den senaste Fogerty är väl bra… men…den håller inte riktigt Creedence-klass enligt mig…snarast ganska långt ifrån…
Jahapp…för det mesta så kommer vi bra överens angående de olika ämnena vi brukar stöta och blöta, men inte denna gång…Det kanske bara understryker det roliga i att vi för det mesta är totalt ense!!!
Micke said,
02.02.07 at 8:30 pm
Nej då, Johnny…det var inte riktigt så jag menade heller! Jag uttryckte mig kanske en smula oklart. Det jag menade var snarare att Fogertys tilltag
var lite långsökt…för vem begrep den ironin ?
Tobbe said,
02.03.07 at 5:40 am
Frågan blir nu till er alla, oss alla:
Vad är hårdrock?
Minst tre kriterier för hårdrock!
Ett gränsfall har alltid varit Led Zeppelin.
De flesta menar att de trots allt räknas dit. De banade väg, gläntade på dörren för hårdrocken, att välla ut.
Med ett ljungande avgrundsvrålande whole lotta love, Planterade Zeppelin
hårdrockens kapitel 1 uti musikhistorien.
Var det så, eller? Dumt förresten med alla dessa etiketter. Fram för grovsortering! Bloggen har här rätt. Bra musik för mig, kanske för dig !
Då platsar tveklöst, ja just det, Led Zeppelin !
Trevlig Söndag !
Tobbe said,
02.03.07 at 5:49 am
BEKLAGAR DJUPT.
Tidigare text skrevs under fel krönika.
Eller var det högre makter som inte ville placera Led Zeppelin under rubrik
hård-rock i alla fall !
Men den skulle dock sitta där var det meningen så klart.
till
krönika 01.30.07
TBG.
Micke said,
02.07.07 at 6:37 pm
Det kommer…garanterat!
ojkooj said,
03.07.07 at 11:12 am
Fortunate Son borde bli USAs nationalhymn
Eva B said,
10.20.07 at 9:18 pm
jag älskar bara Creedence och John Fogerty. Nu finns det ju en skiva med singlar som de gav ut innan de blev Creedence, dvs när de hette Gollywogs. Har du hört den? Första låtarna på den låter som vanliga poplåtar på den tiden men 2 av de senare, Walk on water och Porterville återutgavs ju senare. Tom Fogerty gav ut en del skivor efter CCR och det finns en låt som jag absolut skulle vilja ha tag på, nämligen “Joyful resurrection” Den låter väldigt ccr och lär vara det också. John spelar på den men finns inte med namn på skivan. Jag har iallafall aldrig träffat någon som avskyr ccr utan de flesta från 35-55 ca gillar dem, isynnerhet killar av någon anledning.
grandprix63 said,
07.30.08 at 8:54 pm
Jag kan bara hålla med om att mer eller mindre bra covers på CCR är en styggelse. Varenda sketen trubadur på det lokala ölsjappet ylar ju på “Bad Moon Rising”
När man sedan råkar hitta Carola på Youtube i en bedrövlig (vad annars) variant på “Proud Mary” är jag beredd att begå harakiri.
Men det måste på nåt vis bevisa Fogertys storhet, att skriva låtar som de flesta önskar att de skrivit själva.
John-Erik said,
01.21.09 at 8:58 am
Credence Cleerwater Revival´s ösiga låtar passar perfekt i bilen ute på landsvägen, när man vill vara glad och vägen är lång..