1 du ska ha grym feeling2 grym teknik3 spela flera olika stilar och tonarter osv
anser att jimi hendrix faller på tekniken direkt tex. al dimeola är grym iaf

Gary Moore var den som fick mig att inse att gitarrporr inte nödvändigtvis behövde vara av ondo (“Still In Love With You”!!). Vilket i förlängningen gjorde att jag kunde uppskatta en låt som “Calvary Cross” (med Richard Thompson) inte bara för texten, utan även för den blixtrande inledningen.

En annan personlig favorit är Robert Quine (som spelade med Richard Hell & The Voidoids, men det är säkert en överflödig kommentar i detta forum). Som ingen annan har han – möjligen med undantag av de båda nämnda herrarna i föregående stycke – fått mig att lyssna lite extra till just gitarrspelet (jag tenderar annars att fokusera på helt andra saker). Hur mycket till exempel ett kort solo kan göra för helheten. Att man kan spela precis “tvärtom” och det, för en som lyssnare, ändå känns så fullkomligt rätt. Robert Quine spelar ut- & in och baklänges och mot låten istället för med den, och ändå faller alla bitar på plats med en elegant självklarhet. Kantigt, skevt och trasigt, men självklart och elegant.

För mig har Gary Moore och Robert Quine haft samma roll på sitt instrument som John Coltrane på sitt. Det vill säga – återigen; för mig. Mången jazzstofil som ser dessa namn i samma mening sätter säkert kaffet i halsen, och visst, ur en historisk aspekt borde det stå Hendrix eller Segovia istället, men alla dessa förstnämnda tre lyckades, på sina respektive sätt, få någons ögon att öppnas inför vad som var möjligt; inför en helt ny värld.

För att knyta ihop säcken så skulle jag kunna fortsätta rabbla bluesgitarrister jag anser har någonting utöver det vanliga tills norra halvklotets energikällor tagit slut och internet för länge sedan är nedsläckt, men även bland dessa måste ändå Reverend Gary Davis sägas intaga en särställning.

Tack för mig. Nu battlar Gary och Gary “in the heavenly way”.

Det finns så många som kan spela gitarr på så många olika sätt. Det är inte lätt att säga vem som är bäst. När jag såg Jimi På Grönan när jag var 9 år så tyckte jag att det var det bästa jag hört då, och är fortfarande en upplevelse som jag alltid kommer att minnas. Några år senare var det dax igen att möta en annan gitarrist på scen och det var Peter Green som lirade som en gud med alla hans riff. Läckert tyckte jag då och än håller det absolut.

Men en dag I London så blev jag bjuden på en Konsert av min kusin som var en etablerad musiker på mitten av 70 talet i London. Vi satt hemma hos honom i High Park Gardens och lyssna på en massa gittarplattor och vi bara njöt av den härliga vårvädret med en GT i handen all den musik som vi spelade.

Väl framme i Hammersmith kom vi in i en fullsatt lokal och stämningen var hög och folk skrattade sig lyckliga för att de hade fått tag i sin biljett.

Det fick mig igång var alla välkända musiker som var där och jag frågade min kusin och det var någon fest för branschen. Men han skrattade och sa att du kommer att fatta varför alla är här.

Bandet som skulle spela hette Be Bop Deluxe och jag tänkte vilket jävla dåligt namn på ett band.

Nåväl

Bandets gitarrist och låtskrivare Bill Nelson kom med sitt band och sin Gibson, Han började tacka alla som hade kommit och han gick fram till kanten av scenen började med ett intro som var som ett åsknedslag i 3 minuter det var då som jag insåg varför alla hade kommit dit för att lyssna.

När han fick gitarren låta att den spelades baklänges med den känsla och teknik så blev jag helt nockad av hans sätt att spela och med den glöd, vara bara att skrika WOW. det blev aldrig tråkigt utan helt nya slingor som vävde samman till den musik som gav oss en totalupplevelse i en ny musikalisk värld.

Men vad hände senare kan jag inte förstå, varför att de inte slog som band.

Var det Nelson röst eller var det fel timingen för deras musik på 70 talet.

Deras musik är innovativ och välskrivna texter från Bills penna.

Jag måste nog erkänna att efter denna konsert så köpte jag 2 plattor av BBD.

Idag 34 år senare så inser jag att Bills solon är helt unika hur han spelar och hur han levererar sin musik med BBD. och det håller än det är så grymt att jag får gåshud än.

Efter 20 icke spelade på vinyler så var min granne på besök och frågade om jag hade just några vinyler och visst sa jag och jag gick upp och hämtade en back med skivor.från vinden. Grannen som spelar jazz i olika konstiga stilar börjar rota och han får upp Futurama i handen. Va fan är det här säger han.

Efter tre timmars musikalisk färd i Nelsons värld tillsammans med några flaskor Ch Grillete så hade Nelson fått ett Fan till.

Idag finns det rätt mycket på youtube att lyssna på BBD. Gör det, för det ska vi göra om några timmar. men inte med min granne utan en god vän som är rockare och som har sålt mer än 70 miljoner skivor.

Gott nytt år och hoppas att ni får en trevlig upplevelse med Nelson´s band

Saknar:
-J. Page
-M. Ronson

James Burton
Scotty Moore
Grady Martin
Cliff Gallup
Chuck Berry

men kom igen George Harrison? världens bästa? är ni fulla eller?
The Beatles må vara världens bästa säljande grupp, jag ger dem det.
Men George Harrison? Jag har hört mer avancerade grejer från Blink-182 än vad den grabben kunde spela!!!

Seriöst, ni kan inget om gitarr om ni tycker han är världens bästa.

11.07 – Oslo, Norway – TBA
12.07 – Karlstad – Mariebergsskogen (Folkets park)
13.07 – Järvsö – Stenegård – w. Status Quo
14.07 – Stockholm – Ulriksdals slott – w. Status Quo
15.07 – Linköping – Stångebrohallen – w. Status Quo
16.07 – Sweden – TBA
17.07 – Langesund, Norway – Wrightegaarden
18.07 – Örebro – Brunnsparken – w. Status Quo
19.07 – Båstad – Tennisstadion – w. Status Quo
20.07 – Kalmar – Skälby Gård – w. Status Quo
21.07 – Hässleholm – Petvå – w. Status Quo

Johan (glad) :-)

Men nu är det så att vi ska få se honom snart igen. På samma turné som Status Quo i Juli! Då gäller det att lägga semestern rätt. Det ryktas om att Chucken ska inleda den svenska delen av turnén i Karlstad den 12 juli (men det är bara et rykte).

Så här ser turnén ut med Berry/Quo: 13/7 Järvsö, 14/7 Stockholm, 15/7 Linköping, 16/7 Göteborg, 18/7 Örebro, 19/7 Båstad, 20/7 Kalmar och 21/7 Hässleholm.

Det uppges även att Chuck spelar i Oslo den 11 juli och Langesund 17 juli (Norge). Ta chansen att uppleva en legend. Det finns ingen annan som är riktigt som Chuck Berry. Det är lite som med Bob Dylan. Man ska inte ha några förväntningar. Bara gå dit och suga i sig. Det är en totalupplevelse.

min lista..iaf.
1. David Gilmour
2. Hendrix
3. Eric Clapton
4. Blackmore
5. Gary Moore

så är ju Jojje en fenomenal musiker! T.o.m. kanske ännu bättre som basist än som gitarrist!

Vadå “kanske”? Självklart är han sjutton resor bättre på bas än på gitarr.

Hans gitarrspel är ofta mest anemiskt. Men drivet i basspelet är något helt annat. Svårt att fatta att det handlar om samma person.

(Fast på andra sidan var det ju ett bra tag sedan jag lyssnade på Jojjes gitarr. Men basen på “Lastbrygga” hörde jag för inte så länge sedan.)

du gor det mycket enkelt for dig sjalv nu…

1. jimi hendrix bra men sen_

2. max schultz

3. Prince

4. George Harrison

5. Jeff Buckley…har du verkligen lyssnat pa liret av denna man ?

puss o Tack
falks e okej
men pj.p. rockar likt jesus sjalv!REEEEEEESPeCt!

Leon Vincila

http://herralarik.blogspot.com/2006/11/mickes-skivor-10-r.html

God Jul!

Punky Meadows