10.17.06

Popstjärna besöker svensk förort! Stor dramatik…eller inte?

Posted in Min blogg at 11:24 pm

Hallå igen!
Och återigen tack för allt stöd och bifall som fortsätter att komma in!
Sir doug bad mig berätta om vad jag vet om Frank Zappas besök i den, på den tiden pyttelilla, förorten Tullinge, år 1970!
Ja…åren går! Jag är utrustad med ett relativt gott minne för detaljer från förr, men 36 år är en halv livslängd, och den info som jag fick då kanske inte var helt korrekt. Men…jag gör ett försök!
Here’s to you, sir doug!
Jo…jag är uppvuxen i Tullinge, på den tiden som Tullinge var något av södra Stockholms Djursholm, med nästan uteslutande villor och radhus…och jag var ganska så precis 15 år när Frank Zappa kom på besök dit!
Det rör sig om den berömda händelsen när - om jag nu minns alla detaljer rätt, jag brukar göra det, men om denna händelse har jag hört så många skiftande verisioner så att jag börjar tvivla - två av syskonen Percy sökte upp Zappa i foajen på Hotel Sheraton, efter dennes konsert på Konserthuset, och försökte få med sig denne hem till villan i Tullinge för att deras sjuke lillebrorsa - Hannes - trots allt skulle få träffa honom, om dock inte få se nåt av konserten…
“Would you like to come to our house in the suburb to see how a typical Swedish house lokks like, and to greet our little brother who was to sick to watch the concert tonight?” frågade de tu.
Enligt vad jag minns så var Frank Z. först lite velig. Inte så konstigt kanske… Vilka var det han pratade med? Vad var det som dom egentligen ville? Det kan ju inte ha varit en vardagsfrågeställning som han kom att ställas inför…
Just när han skulle klämma fram ett svar så hördes en hög röst från baren:
“Come on, Frank! What are you waitin’ for? Let’s
have a drink together!” En av medmusikerna tyckte tydligen att Frank Z. slösade bort alldeles för mycket tid med att prata med några efterhängsna fans. Reaktionen blev dock inte som denne hade hoppats på…
“O.K., go and have your fucking drink! Thank you, good night!” kontrade systern (vars namn jag har glömt bort…ledsen, 36 år kan inte bara passera utan lite svinn…) till den gode Frank!
Och, ännu mer överraskande:
“Allright! I’ll go with you!” kom det minst sagt förvånande, lika mycket som snabba svaret!
Sagt och gjort…Gänget tog sig i bil 2 mil ut till Tullinge, söder om Stockholm.
Många gånger har jag funderat på vad Zappa tänkte på i det ögonblicket. Var det en kidnappning? Utpressningsförsök? Några helknäppa fans som ville ritualmörda honom? Givetvis ingetdera.
Väl framme så gick de in i huset och satte sig i köket för att inte väcka de äldre i huset. Det gick ju förstås inte. Folk vaknade!
Återigen…mitt minne sviker mig kanske, kanske inte…Men om jag minns rätt så var inte mannen i huset barnens far, de hade nämligen olika efternamn. Ganska oväsentligt. Det som i det här fallet betyder något är att han var teckningslärare i skolan vi gick i! Så därifrån har en hel del av informationen kommit, så ock det följande:
Min magister, Walter Huber, låg och sov,när han runt 12.00 plötsligt hör röster nerifrån. På med morgonrocken, nerför trappan, in i köket och, vad hittar han där? Husets tre barn runt ett bord i sällskap med en skäggig långhårig engelsktalande, förmodligen, amerikan…Kanske hippie, kanske drogmissbrukare, ja vad visste han?
“Får vi presentera Frank Zappa!”
Jaha, och vem var det då? Det hade ju magister Huber inte en aning om…
Men det visade sig snabbt att mr. Zappa var en alldeles förträfflig herre. Artig, väluppfostrad, väldigt intelligent och påläst i samhällsfrågor. Under kaffe- och tedrickande diskuterades det flitigt under ett par timmar långt in på nattkröken, innan Frank Z. till slut ansåg det bäst att ta sig tillbaka till hotellet.
Följande dag så hörde jag ryktet redan på morgonen innan dan startat: Frank Zappa har varit i Tullinge. Det blev det stora samtalsämnet in på den första lektionen den morgonen: teckning!
Ganska snabbt så faller vår lärare in och säger:
“Jodå, det är helt sant! Det vet jag för det var hemma hos mig som han var!”
Under ett par minuter så berättade sedan magistern ungefär det som jag berättat nu. De tre barnen hade alla tidigare gått i vår skola, men de var ett, två och jag tror tre år äldre än mig, så det var inga som jag hade någon kontakt med i nionde klass, och inte därefter heller. Allt det jag berättat nu kommer från min magister som tidigare sagt. Jag kan minnas fel, men jag brukar inte göra det. Jag har hört de mest skilda verisioner om hur det hela gick till och varför, så jag har nästan börjat att tvivla på mitt eget minne. Dock…jag tror bestämt att det var just så här - odramatiskt - som det hela gick till…
Vid det laget så hade jag ännu inte upptäckt Zappa, så händelsen betydde inte så mycket för mig personligen förutom att jag tidigt insåg dess klara historiska betydelse.
Att jag 36 år senare skulle sitta och skriva på min egen blogg från en av mina två skivaffärer om det hela…nej det hade jag nog aldrig kunnat räkna ut….
Hur som helst…1979 så såg jag Zappa tillbaka i konserthuset. En makalöst bra konsert! Fullkomligt fantastisk! Men…den hade en intressant liten bi-poäng som jag - men ingen annan som jag pratade med efteråt- snappade upp. I ett av sina “mellansnack” mitt i en låt, så börjar Zappa prata om på ett mycket sarkastiskt sett om
hur illa han tyckte att det var att fansen nuförtiden ska bjuda hem honom, hem till sig!!! Det var tydligen en hel del som ville haka på fallet Tullinge…Han verkade less på det vid det laget…
Sov gott
Micke

Popularity: 12% [?]

Permalink