1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

09.28.06

Ny kvinnlig amerikansk singer-songwriter…jasså, nähä, det var det inte…?!

Posted in Min blogg at 12:20 f m

Hallå där!
Ny musik som man instinktivt fryser på den första gång man hör den blir för de flesta människor svårare och svårare att hitta för vart år som går. Så även för mig! Men… häromåret så hände det, och på ett väldigt otippat sätt och på en väldigt otippad plats…men framför allt från ett väldigt otippat håll!
Så här gick det till:
Någon gång på senvåren-försommaren 2004 så sitter jag på fiket Mjölkbaren på Verkstadsgatan här i Hornstull. En kanna te och ett par knäcke med ost. En färdigläst morgontidning.Ögonen glider längs gatan, bort mot trottoaren på andra sidan, ända bort mot nästa fik – Cillas Cinnamon. Och se där! Där sitter två flickor med långt mörkt hår med varsin kamera i handen, ingen av dom känner jag igen sen förr. De verkar vara nya i trakten.
De pratar ingående med varandra, det verkar direkt som om de har nån form av mål med sin tur till Hornstull. Mina ögon fortsatte sin tur och vart jag nu hamnade det minns jag då rakt inte…
Men det jag lite senare samma eftermiddag blev varse det var att, jo, dom hade mycket riktigt varit ute på ett litet uppdrag..inte tu tal om annat.
En av de två – Stina – höll nämligen på att förbereda en fotoutställning…en utställning om just Hornstull! Hornstull, min hemmaplan…
Hur jag blev varse? Jo, ett par timmar senare så knackade Stina på hos mig med sin kamera och frågade om det var O.K. att ta några bilder i butiken, allt just för en kommande liten exposition om grannskapet.
Om det var? Joodå! Hur skulle jag kunna tacka nej till det? Och in kom hon och foton togs det, både när jag ser glad och när jag ser sur ut…En rätt bra bild av butiken som den är så här till vardags…
Vi förflyttar oss 10 dagar fram i tiden…Stina har tagit alla de bilder hon skulle ta. Hela Hornstull, nåja nästan hela, finns materialiserat. till papper… Nu fattas bara lite förklarande text till alla 110 fotografier som valts ut, och den texten, den får berörda objekt själva stå för!
D.v.s., innehavaren av Solgrillen får beskriva vad han sysslar med om dagarna, hur han fördriver tiden i sin kiosk. Likaledes alla andra som är representerade på utställningen…Lasse i Parken, Indian Garden, Copacabana mm…
Ock jag, även jag får skriva ett par rader om mig själv och den verksamhet som jag vid den tiden hade haft i nästan 8 år…numera 10…
Sagt och gjort…men inte på en gång…min vana trogen…Sent sista kvällen innan utställningens vernissage kommer jag smygande ner mot Stinas galleri – Korn. I sista minuten, så klart…
Försiktigt och skuldmedvetet så knackade jag på hennes fönster, och…jodå, där inne, där lyste flitens lampa, såklart! Jag tassade in med pappren i hand, hade som intention att lämna mitt bidrag och snabbt gå min väg. Icke så! Stina bjöd in mig att se mig runt lite grann… Vi satt och pratade foto, den kommande utställningen, min butik, hennes galleri osv över en kanna te och lite kex. Mycket trevligt! Förutom hela hennes imponerande galleri så fick jag även se en nyinköpt fotobok med stora helsidesbilder från hela världen i A4-format som hon precis köpt! Stina demonstrerade sedan nånting som jag tyckte var jättehäftigt: ljusslussen in till hennes mörkrum. En egenhändigt byggd garderobsliknande konstruktion som förde tankarna till ren hokus pokus. Från en värld in i en sluss och ut i en helt annan värld, d.v.s. mörkrummet…kanske inte så där jättedramatiskt… men konstruktionen var mycket fantasieggande!
Under hela tiden gick en CD på i bakgrunden på en bergsprängare. Härlig musik! Perfekt musik att runda av en lång stressig dag med. En lågmäld men stark röst, mycket finstämd akustisk gitarr som spelade klart orginella figurer och ett sparsmakat, väldigt väl arrangerat komp i bakgrunden. Men, framför allt en röst med en mycket stor närvaro i uttrycket…Verkade vara en kvinnlig amerikansk singer-songwriter, kanske nån av de nya förmågorna: Ani di Franco,
Gillian Welch, Regina Spector eller…var det möjligen P.J. Harvey? I vart så lät det som en av de som sålt sisådär 5 millioner ex. av den senaste plattan, så bra var det. Jag var onekligen klart nyfiken på vem det här nu kunde vara…uppriktigt talat, det lät helt fantastiskt…
-Stina, vem är det här då? frågade jag lite trevande, kanske för att inte röja min okunnighet…
-Det här? Men det är ju Ane ju! kom det självklara svaret…
-Ane? sa jag som ett frågetecken…
-Ja! Ane!, lika rappt som första gången…
-Menar du…Ane Brun…?, fick jag ur mig tämligen så klentroget…
-Ja, vem trodde du att det var då? frågade Stina med aningen rynkad panna…
Jag blev helt stum. Ane Brun. Boendes runt hörnet på Folkskolegatan, strökund i butiken, söt, trevlig, positiv tjej som, jo, visst visste jag att hon hade spelat in en skiva men…vem har inte gjort det? Att jag, bara för att hon var kund i butiken, per automatik skulle sätta på hennes enda skiva så fort den kom in i butiken var ju inte så där helt självklart. Jo, jag kunde ha gjort det, men jag hade inte gjort det! Och så får jag höra detta… Helt enkelt en av de bästa och mest berörande skivor jag hade hört på länge…Jag satt och gapade ett antal sekunder innan jag fick fram ett par ord till…
-Ane? Men det här är ju fantastiskt ju!
-Javisst! Men Ane är fantastisk…
Jag kunde bara hålla med…Jag tackade för teet, och för att jag fått titta mig runt i det härliga galleriet, och önskade Stina all lycka med den följande dagens vernissage…
Försommarnaten ute på Hornsgatan slog ljumt emot mig under min korta promenad hem…en mycket mer givande kväll än vad jag nånsin hade kunnat tro på förhand…2 minuter blev 2 timmar… som kom att sätta spår…
Inom ett halvår så hade Ane blivit något av den superstjärna jag hade trott att hon redan var…med två nya skivor och ett nästan ständigt turnerande i Europa och U.S.A och ett otal TV-framträdanden… Stina och jag kom att bli goda vänner…1 och½ år senare kom jag själv att ha en utställning i hennes galleri… och mörkrumsslussen, den magiska, mystiska, den finns numera uppe i min lägenhet…fungerandes som en sluss in till mitt eget lilla Shangrila…ett Shangrila där jag själv är konung…
…god natt på er alla!
Vi hörs i morgon!
Micke

Popularity: 16% [?]

3 Comments »

  1. lars forsman said,

    09.28.06 at 1:04 f m

    Kan jag ana en fortsättning på historien. Där en viss skivaffärs ägare, kommer underfund om, att han kanske har en hyfsad känsla för bild kompossition?
    Lars.

  2. Tobbe said,

    09.28.06 at 2:25 f m

    Stetson-hatt.

  3. Tobbe said,

    09.28.06 at 2:30 f m

    PS.
    Aldrig hört talas om Ane Brun.
    Men så är man ju född i mitten på förra seklet och hajar dåligt vad som händer här och nu…….
    Fotografen, Stina, vet jag i alla fall att det är en mycket trevlig tjej.
    Hoppas få se mer av hennes bilder samt ävenså av hr.Englunds….

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *