1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

09.24.06

Monkees var väl inge’ bra! Dom spelade ju inte själva!

Posted in Min blogg at 7:07 e m

Hallå igen!
Nu ska vi försöka avliva några myter igen.
Ett ständigt aktuellt tema på den här bloggen…
Nu startar vi.
En del myter i musikvärlden är tunga att bli av med, speciellt när det faktiskt finns ett litet korn av sanning i dem.
Då kan de bli omöjliga att bli av med…
Jo…det är sant. P.J. Proby spräckte sina byxor på scenen… Nu var det visserligen bara vid knäna, och han var och är en fenomenal sångare…likväl är det myten som lever kvar. Så här låter det:
-P.J. Proby? Jaha…du menar byxspräckarn’!!!
Och Hendrix, jo visst,han eldade faktiskt upp sin gitarr på Monterey…men…ändå, inte bara det…han hann ju med att revolutionera hela gitarrspelandet för en hel generation, men ändå…
-Jimi Hendrix? Äh, Han var väl inge bra! Var det inte han som bara eldade upp gitarren hela tiden?
Och Elvis period på Sun var ju lysande, men knappast det enda av klass som han lyckades producera…som vi vet. Ändå så hörs det ofta:
-Elvis Presley? Jo…Sun-singlarna var väl bra…men efter lumpen var han ju helt slut.
Jerry Lee Lewis har haft en karriär i 50 år vid det här laget, men…vad är det de flesta minns? Jo:
-Jerry Lee Lewis, det var ju han som gifte sig med sin 13-åriga kusin.
Och angående Beatles, denna eviga uppdelning i vitt och svart…Så här säger förståsigpåaren:
-John Lennon var rebellen och Paul McCartney nån slags familjeentertainer.
Suck…Jo…visst skrev Paul en del småtöntiga låtar som Obla-di Obla-da, men han gjorde även ”Helter Skelter”, ”I’m Down”; och ”Why don’t we do it in the road?”…
Och Johns låtar med Beatles förutom Revoution…var de så rebelliska egentligen? Det var ju faktiskt han som skrev ”Goodnight”, avslutningsspåret på den vita dubbeln…En fantastiskt bra låt, men den mest sockersliskiga låten i hela Beatles produktion! Inte mycket rebell över den låten inte…
Och så har vi småmyterna som är lite oförargliga, men ändå ack så seglivade …:
-Paul Anka skrev ”My Way”. FEL! Det är en gammal fransk shlager. Han skrev engelska texten.
-Elvis knarkade. FEL. Han var läkemedelsmissbrukare, som väldigt många andra…
-Keith Richards byter blod i Schweiz ibland. ETT RENT PÅHITT.
-David Gilmour ersatte Syd Barrett i Pink Floyd. FEL.
Gruppen bestod av 5 man ett kort tag med BÅDE Gilmour och Barrett!
Osv, osv…
Ta sen det här om att rocken kom och förde in sex i musiken – äntligen…Många har sagt:
-Innan rock n’ rollen så fanns det bara låtar som ”Vad tar ni för valpen där i fönstret” ju. Allt var bara mesigt och mjäkigt om att -maximalt – hålla varann i handen.
JO HEJ DU!!! Lyssna på jazz från -30 och -40talet. Vad gick dom på för droger? Det låter ju för det mesta som ett väl organiserat kaos…En del av den musiken skulle snudd på kunna klassas som hårdrock…
Lyssna sen på svensk schlager från samma epok. Pryda melodier om att hålla handen? Knappast. Ta valfri låt med Lasse Dahlqvist, Harry Brandelius eller varför inte Evert Taube. Drygt hälften av texterna är ju helt omaskerad erotik. Låtar som:”I min kajuta”, ”Svarte Rudolf”; ”Flickan i Havanna” osv, får bannlysningen av Rolling Stones ”Let’s spend the night together” i amerikansk TV att framstå som helt löjeväckande…Det var nog snarast värre förr…”I wanna be yor man”, stenhård text, pang på rödbetan? Lyssna på ”Svarte Rudolf” och häpna! Skulle ha fått Mick Jagger att rodna…
Och så kommer vi till myternas myt.
-Monkees var väl inge’ bra, dom spelade ju inte själva.
Jo, återigen sant till viss del, MEN, hur man kan dissa ett band som gjorde så väldigt mycket bra , genom att hänvisa till att dom inte spelade själva? Och detta var en epok när det var snarast regel än undantag att ha med studiomusiker under inspelningarna.
Alltså…Monkees var långt ifrån det enda bandet som tog in andra musiker på sina skivor under 60-talet. Ett så pass välrenommerat band som Beach Boys hade ju tidigt horder av andra musiker på sina skivor, något som kom att kulminera på ”Pet Sounds” där, efter vad jag vet, Carl Wilson spelar gitarr på en (1) låt och att utomstående tar hand om allt annat i instrumentalväg.
Varför det var så här förklaras till viss del med att det var en boom som hade inträffat inom populärmusiken. Skivor skulle ut, så fort som möjligt, på en glödhet marknad. Då var det viktigt att man kunde utnyttja alla befintliga studios till max, och det gjorde att det inte fanns utrymme för ett orutinerat band som inte varit i en studio tidigare att pröva sig fram under en vecka. Nej, in med fasta studiomusiker som lärde sig låtarna på en halvtimme och sen bara drog dom rakt av. Det var ju deras jobb.
Det finns väl heller ingen som tror att det är Paul McCartney som spelar trumpeten i Penny Lane, eller stråkarna i Yesterday…Eller att Janne Frisk spelar kornett i ”Sagan om Lillla Sofi”.
Skulle det vara nån form av fusk…Självklart inte. Musik är ju bara musik, och en bra låt är en bra låt oavsett vilka som spelar på plattorna…Tragiskt bara att Monkees fans inte resonerade på samma sätt utan helt enkelt vände dom ryggen…och att de får lida för det än idag…För ett band som har gjort ”Daydream Believer”, ”Last Train to Clarksville” och ”I’m a Beleiver” är värda all tänkbar respekt…Inte det öppna hån som nämnandet av gruppens namn ofta framkallat under årens lopp.
(Visste ni att Davy Jones hade försörjt sig som jockey – och jag menar galopp-jockey, inte DJ – innan han kom med i gruppen…och att det var Mike Nesmiths mamma som uppfann Tipex, de kom att bli en av Amerikas rikaste familjer… och att Peter Torks föräldrar kom från Norge och att han egentligen hette Peter Torkelsson…och att Stephen Stills från Crosby, Stills, Nash & Young kandiderade för Monkees, men att just Peter Tork tog hans plats, enligt ryktet på grund av Stills oregelbundna tandrad?)
Nu får det räcka för i dag!
Ha en bra kväll, vi hörs i morgon!
Micke

Popularity: 18% [?]

13 Comments »

  1. sir doug said,

    09.24.06 at 7:38 e m

    det var på tiden dessa sanningar kom fram, kan lägga till det mesta som skrivits om pete doherty, källorna till hans bravader kommer oftast från the sun…

  2. Micke said,

    09.24.06 at 8:01 e m

    Om Pete doherty vet jag ju inte så mycket, men din förklaring
    är nog väldigt trolig…
    För övrigt så korrade jag Monkees-krönikan snabbt efter införandet och jag ändrade lite grann…Läs gärna igen!

  3. Tobbe said,

    09.25.06 at 2:29 f m

    Ok, visst har du rätt !
    Snabba kategoriska omdömen och lösa rykten kan orättvist fälla vem som helst. Men här friskar du på med delvis samma medel, kan det synas.
    Världen är ju varken svart eller vit.
    Lite fakta ligger väl bakom Monkees rykte. Gruppen bildades av ett filmbolag för att producera en TV-serie. Medlemmarna hade spridda erfarenheter av musik och skådespeleri. På de två första albumen skötte de likväl endast sången, icke några instrument. Senare spelade de själva.
    Låtarna skrevs av en radda proffs (bl.a.Carole King, Neil Diamond) och producerades av dåtida höjdare såsom Jeff Barry från huset Spector.
    En samlad kommersiell kraft skapade detta. Låtarna var bra. Slutprodukten var bra. Men kanske hörs det trots allt att det är en hopsatt produkt med i första hand ett vinstsyfte i konkurens med engelska vågen, läs Beatles.

    Efter detta kan man fråga:
    Är det bara Vad man gör som räknas eller har det betydelse Hur man gör det.
    I musikproduktion är frågan inte enkel, framförallt inte idag………
    (Jämfört med idag skulle väl Monkees framstå som mycket genuina).
    Om artisten skrivit sitt eget framförda verk är det viktigt och kan man
    HÖRA det?
    Monkees låtar är bra men visst kunde man väl höra att det var producerat i en förutbestämd Hitform, eller?
    Vilka ska då ha all respekt för bra låtar på listorna? Grabbarna själva som tagit bra jobb eller de som jobbat i en kommersiell satsning eller kommersialismen i sig?
    Alla i samverkan skulle jag vilja säga, alla fram till slutprodukten.
    Det är nog vad Micke menar….
    Tiden går här och snart går sista tåget till Clarksville……..
    Fler ämnen finns på samma tema i dagens krönika.
    Öppning alltså för många trådar på bloggen!

    Ang. vågade texter:
    Ja visst. Texter i dikter och sånger har varit hur fräcka som helst.
    Se bara Bellman.-Kanske på ett bord, att min bild blev gjord! ur:Ack Du min Moder Men återigen det är inte bara VAD utan också HUR det är gjort. Jmf: Titta in i min lilla kajuta, så ska vi kramas och pussas och njuta.
    I wanna Fuch you.
    Jag tror det räcker för idag. Säger bara åter, att Vad man gör inte så viktigt som Hur man gör det…..
    Hur man sköter butik och blogg visar Micke helt lysande!

  4. Micke said,

    09.25.06 at 8:59 e m

    Hmmm…Alexander…dra upp det där med vår gemensamme vän Baron Peer så får du höra vad han säger om det…
    Spice Girls…hmmm…alltså Monkees var ju bra, ju!!!

  5. Tobbe said,

    09.26.06 at 1:47 f m

    För att uttrycka det kort!
    Vi skall inte gå på alla myter.
    Men ej heller blunda för fakta.
    Det är slutprodukten som räknas.
    PS.
    (Me I´m also a daydreambeliever !)

  6. Baron Peeeer said,

    09.26.06 at 1:54 f m

    Hmmm, Alexander, som sagt…öööh….va?

  7. Carl Peter Thunborg said,

    09.26.06 at 5:00 e m

    Vilken härlig blogg… Det får mig osökt in i blueshistorien – för handen på hjärtat ingen rock-n-roll/rock utan bluesen uppbyggnad och berättarkonst! Chicagobluesens urfader Robert Johnson hemsöktes under hela sitt korta liv av demoner och när han skulle vaxa ”Sweet Home Chicago” 1937 var han plötsligt försvunnen från hotellrummet i San Antonio. Producenten som året innan upplevt Johnsons umgänge med demonerna anade oråd och blev uppringd av polismästaren som meddelade att Robert Johnson kunde avhämtas……

    Apropå The Monkees var Jimi Hendrix Experience förband till nämnda grupp vilket resulterade i att Hendrix manager Michael Jeffries kammade hem storkovan i procent på gaget medan Hendrix fick en skur av tomater över sig pga uppretade föräldrar!

  8. lars forsman said,

    09.26.06 at 5:39 e m

    Vill bara tillägga att tv-serien är rätt bra i sig själv. Ojämn, men alltid underhållande. Flera bra artister var gästskådisar. Min absoluta favorit är Tim Buckley, i avsnittet Mijacogego (aka The Frodis Caper). Avsnittet sändes första gången 25:e mars 1968 och Tim framför Song To The Siren i sin helhet.

  9. lars forsman said,

    09.26.06 at 8:20 e m

    Till Johnny:
    Elvis is Back med The Girl Of My Best Friend är inte helt fel heller.
    Lars.

  10. lars forsman said,

    09.27.06 at 6:13 f m

    Svarte Rudolf med text av Karlfeldt, är det svensk visas förste pedofil?
    Lars.

  11. Micke said,

    09.27.06 at 1:46 e m

    Njaaa…förhoppningsvis så finns det ingen djupare research på det…

  12. lars forsman said,

    09.28.06 at 1:09 f m

    Sexturism?

    Svarte Rudolf

    Text Erik Axel Karlfedt

    Se, Svarte Rudolf han dansar,
    han böjer sin nacke och ler.
    Han tänker på stormande nätter
    i Amsterdams glädjekvarter.
    Han drömmer om flickornas kransar
    och om svävande, bruna ben
    på stranden av blåa slätter
    i Samoamånens sken.

    Han böjer sin nacke och blundar
    i flygande roslagsvals.
    Så höll han i smäktande lundar
    sin arm om chilenskans hals;
    så böjde han krullig sin hjässa
    en afton i negerbyn
    mot trettonårig prinsessa
    med eldsken i ebenholtshyn.

    Så dansa de svajiga karlar
    på Malagas vinstänkta redd.
    Den vitröda tösen hon bävar,
    bedårad, förlorad, förledd.
    Hon ler i den väldiges nävar
    åt allt vad hon tog och gav,
    hon suckar och vinden svarar
    från Ålands jäsande hav.

  13. Tobbe said,

    09.28.06 at 3:08 f m

    Tack, Lars!
    Kulturnivån i bloggen fortsätter att öka.
    Svarte Rudolf. Bra exempel och svar på frågan: fräcka texter förr?
    (Javisst). hlsn. Tobbe.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *