Loading ...09.20.06
En lågmäld come-back…
Onsdag kväll!
Just nu känns det mesta rätt O.K.! En del missförstånd ledde till än det ena än det andra,
min orutin av ha en blogg ställer till det lite grann, inte bara för mig utan för oss alla…
Men…förhoppningsvis så blir jag bättre och bättre på att hantera situationer som fram till nu varit totalt nya för mig. Internet är ett helt underbart verktyg, dess stora nackdel är att vi kommunicerar snabbt och intuitivt utan att ha en aning om hur den andre ser ut, om denne skriver med glimten i ögat eller med gråten i halsen.
Jag ska bli bättre på att inte ta allt så personligt, mycket har gått snett där…Fascinerande, det finns att lära konstant i livet.
Som en liten parentes…just där det började gå snett; krönikan “Vikten av att våga”, den skrev jag full av tillförsikt då jag precis tagit mod till mig och skrivit till en tjej som jag varit förtjust i ett tag…
Jag var helt euforisk, ville bara dela med mig av min nyvunna livsfilosofi! Och så fel allt gick sen då!
Tjejen svarade inte ens…Till slut känns det hela bara som en allt för långt gången galghumor…
Men nu kör vi på…tills evigheten skiljer oss åt, och till alla som på ett bra sätt respekterade mitt beslut att lägga av: Tack! och respektera mitt beslut att börja igen!
Jag måste understryka att HELA orsaken till att jag
återigen sätter mig framför tangentbordet är det minst sagt rörande gensvar som jag fått. Jag är verkligen oerhört tacksam över allt snällt som skrivits och även sagts i butiken! Jag ska leva upp - efter förmåga - till allt som har sagts och skrivits!
Ska vi ta lite musik innan vi bryter för i kväll?
“Robert” har skrivit hit ett par ett gånger och varje gång kommit in på Cliff Richard…av alla artister…Nja…jag skämtar bara, det går ju inte att förneka den gode Cliff, alla artister som haft en så pass lång, kontinuerlig karriär är ju värda all respekt. Men… Robert, jag har inte hört nån reaktion på min fråga utifall du känner till P.J. Proby! Hur är det nu med den saken?
Kan vi kanske få lite läsarfeedback! Vem är egentligen den störste populärsångaren genom tiderna?
Elvis, Proby, Tom Jones, Cliff kanske?, Engelbert Humperdinck, eller, ja vem då?
Skicka in era förslag!!!
Micke
Popularity: 16% [?]
Loading ...
PerOla said,
09.21.06 at 1:05 pm
Av de uppräknade skulle jag nog säga Jones. För vad är en popsångare, vilka kriterier ska man ha? Jag tänker att det är åtminstone fyra - bra röst, bra låtar, scenisk utstrålning, säljer många skivor.
(apropå Engelbert måste jag tipsa om att det finns en Izzardsketch om hur dom kom på hans artistnamn, vansinnigt kul).
Annars är nog mitt förslag Thore Skogman. Eget material, populär, tidig med musikfilmer precis som Elvis, inte så stark röst kanske, starka gimmickar som t ex blågula kläder, aktiv under lång tid.
Om rösten ska väga tyngst är mitt förslag Vikidal Gyula, hårdrocksångare från Ungern. Eller Carola, men det kanske bara skulle vara män?
Robert said,
09.21.06 at 1:53 pm
Tänk om Elvis hade lagt lika mycket energi på att införskaffa sig en bra och tidsriktig låtrepertoar och en producent som inte framhävde Elvis som vilken Engelbert Humperdinck som helst…
Albumet Moody Blue var ett steg i rätt riktning, tyvärr så fick vi aldrig höra fortsättningen på denna kreativa bana….
Micke said,
09.21.06 at 3:48 pm
Det är svårt att vara diplomatisk med nån som av dessa prominenta herrar råkar välja dummern i leken som var där bara för att fylla ut lite grann…
Alltså…lyssna på Tom Jones från Las Vegas och jämför med Elvis on Stage så förstår du att det ligger ett par dussin universum emellan…
Och Robert…”Moody Blue” är väl sådär…”From Elvis Presley Boulevard; Memphis Tennessee” är för mig en av de mest helgjutna skivorna under hela Elvis karriär…och skivan före “Moody Blue”…MEN där är jag öppen för diskussion…inte om Tom Jonas…
sir doug said,
09.21.06 at 6:06 pm
då mitt eget röstomfång ligger mellan g och giss så låter jag de rösterna som jag gillar bäst toppa min lista…
1…elvis, funkar i alla lägen för mig,
2…proby, har seglat upp på denna position de senaste åren,
3…doug sahm, inte direkt skolad, men vilken känlsa…
PerOla said,
09.21.06 at 6:15 pm
Åkej, jag kan erkänna att jag inte har lyssnat särskilt mycket på någon av dina fem nämnda sångare, så där är jag rätt rudis. Men kan du inte kommentera vilka kriterier du tycker bör användas, och vilka kriterier som väger tyngst?
Micke said,
09.21.06 at 7:22 pm
Jag ska vara lite mer nyanserad…
Tom Jones är utrustad med en stark röst, vilket han dock har en tendens att vilja visa lite för ofta. En hel del av det han gjorde fram till -71, -72 är ganska hyfsat, men till stor del beroende på bra låtmaterial och fina arrangemang…Jämfört med Elvis och Proby så framstår han alldeles konkret som precis det han är…deras lärljunge!
(Tom Jones spelade in 5-6 låtar som Proby tidigare hade spelat in. Lyssna på Tom Jones version av “With these hands” och sen direkt efteråt på Probys original så förstår ni precis vad jag menar…Mästaren och lärljungen!
Till Jones nackdel är att han ALDRIG nämner Proby som en influens, helt enkelt ofattbart, kan nog bara bero på mindrevärdeskomplex…)
Lars Forsman said,
09.21.06 at 8:43 pm
Tja… Vem är populärsångare egentligen? Jag tänker, halvt på skämt och halvt på alvar, föreslå Tony Bennet, som den störste.
Lars.
Micke said,
09.21.06 at 8:53 pm
Men vad år det här? Tony Benett? Benettonbilar kanske? Formula 1 alltså…
Carl Peter Thunborg said,
09.21.06 at 10:51 pm
Jag föreslår Rod Stewart. Han är en makalös “crossover” artist i realtid…..
Micke said,
09.22.06 at 12:06 am
Välkommen Carl-Peter till bloggen! Ju mer vi blir desto roligare får vi!
Micke said,
09.23.06 at 7:58 pm
“It’s Easy For You” är katastrofalt mixad. Elvis röst är ju totalt dränkt i början på låten, men f.ö. så tycker jag att den är helt O.K. Känns tyvärr logiskt att den sista låten på den sista skivan med Elvis medans han levde var ett klåparjobb…RCA sjabblade ju med i stort sett allt annat under 21 år så varför inte också med detta.
Micke
Tobbe said,
09.26.06 at 2:08 am
Elvis.
Många kommer tvåa
Subjektivt vilken som väljs.
Jag skulle vilja lägga till Roy Orbison.
Och många fler.
Samma fråga för sångerskor skulle nog ge olika och intressanta svar….
(För Elvis har ju ingen självklar kvinnlig motsvarighet ! eller?).
Peter Lindgren said,
10.05.06 at 6:29 pm
Som jag skrivit tidigare tycker jag PJ Proby är den störste.
Men Louis Armstrong, framför allt på 20-talet och i början på 30-talet är oxå mkt stor.
Och Meatloaf, på Bat out of hell 1977 och efterföljaren blåser han på som om han har minst fyra lungor - Storartat!