1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

09.11.06

Har ALLT en mening…eller kanske inte?

Posted in Min blogg at 11:47 e m

Alla råkar vi titt som tätt ut för händelser som är så pass udda och märkliga att vi inte kan tänka oss något annat än att det bara måste finnas en mening med dom. Typ…på ett kina-hak så får man en lyckokaka där det står att man snart ska träffa sitt livs kärlek, väl ute på gatan så står sen en kvinna/man som bara är precis allt man någonsin drömt om. Tillfällighet? Kanske, kanske inte, men man vill ju bara tro att det var ödet som öppnade en dörr mot framtiden. I dylika fall så är ju tolkningen av skedet ganska så enkel, men understundom så sker det saker som är både extremt slumpartade men också väldigt svåra att tolka in en mening i. Exempelvis: en kund kan fråga efter en viss skiva och jag svarar som det är att, nej, den skivan har vi inte haft inne på 8 år och det är nog helt lönlöst att ens drömma om att den ska dyka upp igen inom denn allra närmaste tiden. Självklart så uppmanar jag kunden att regelbundet titta in för att höra efter i fall den mot alla odds ändå skulle ha dykt upp. Saken utagerad, kunden lämnar affären mötandes en annan kund på väg in som visar sig vara sångaren i bandet på skivan som kunden frågade efter, vilken kommer in i butiken för första gången! Otroligt osannolik händelse men varför? Vad ville ödet säga oss med det? Det kan man ju verkligen grubbla sig gråhårig på…
Något riktigt märkligt hände mig för exakt 5 år sen. Här kommer den berättelsen:
Jag slutade upp med att lyssna på radio för ungefär 10 år sedan. Det sammanfaller ganska väl med den tid som jag har haft min butik. Ni förstår säkert varför. I butiken så lyssnar jag på skivor, och hemma, sent på kvällen, så tittar jag mest bara på TV innan jag somnar. Jag äger faktiskt inte ens en radio, trot eller ej. Men
för 5 år sedan så var det en kund som sålde en hel skivsamling som även gjorde sig av med sin stereoanläggning när han ändå var i farten, inklusive en radio! Hastigt och lustigt så beslöt jag mig för att nu är det radiodags hemma hos Micke efter en lång,lång paus. Då jag, som många vet, bor i samma port som butiken befinner sig i så var det enkelt att samma kväll bära hem radion och koppla in den i stereon, utan att för den sakens skull lyssna på något program. Det blev sängen och suss suss i stället.
Nästa dag så vid tvåtiden så står jag som vanligt och plockar med diverse saker när jag kommer på att jag nog måste gå upp till mig för att hämta nåt. Jag sa till Niklas att hålla positionerna i 2 minuter medans jag springer upp. Väl hemma så får jag ett litet infall. Radion! Varför inte sätta på den medans jag letar efter den där fakturan eller vad det nu var för nåt som jag var uppe för. Sagt och gjort, ett tryck på knappen och ut strömmar P4 -musik ut ur högtalarna…men inte allt för länge, dock!!! Efter c:a 30 sekunder så bryts musiken. In kommer en hallåa som annonserar ett hastigt påkommet nyhetsinslag. Vad hade hänt? Vad vill detta säga? Jo…ett flygplan hade kört rakt in i en skyskrapa i New York
en kvart tidigare, och nu kom rapporter om att även ett andra plan hade kört rakt in i en annan skyskrapa…
Va…tänkte jag…Drömmer jag? Jag går fram till TV:n och sätter på den, och där har de första nyhetssändningarna precis startat. Jag inser snabbt läget, lyfter telefonen och ringer ner till Niklas för att berätta att det precis hänt något som kommer att omnämnas under resten av våra liv, samt att jag nog blir kvar uppe i lägenheten i ett par timmar till, följandes utvecklingen…
O.K., alla har vi ju vår egen historia relaterad till 11/9, självklart. Min historia är ju inte mer värd än någon annans, MEN om det nu var den första gången på åtskilliga år som jag hade en radio hemma, varför kom det kanske mest dramatiska nyhetsavbrottet på radio sen Palmemordet 30 sekunder efter att jag satte på radion? Alltså…det kan vara första gången på 7-8 år som jag satte på en radio hemma hos mig…Märkligt, javisst…Vad betyder det? Ja säg det…
Micke

Popularity: 6% [?]

8 Comments »

  1. Christian said,

    09.11.06 at 11:56 e m

    jag känner igen känslan av att det bara var en dröm. För min del hade jag tvn på i bakgrunden och flipprade mellan kanalerna och helt plötsligt ser jag ett plan åka rakt in i ett av tornen och jag drabbas av en känsla av deja vu. Helt obegripligt, men det känns som jag sett samma bild tidigare.
    Det skrämmande med den dagen var dock att min kära mor samma morgon hade suttit i ett flygplan, visserligen inrikes, men ändock. Som tur var, tänkte jag efter att jag ringt upp henne, hade hon klivit av planet och var framme i Jämtland.
    Jag tror jag aldrig tidigare haft en sån känsla av vanmakt, man visste inte om man skulle gråta eller vad man skulle göra. Allt kändes olustigt.

    Hursomhelst, du fick ner det där om ödet/mening på ett bra sätt. Fortsätt bara! Du skriver skitbra!

  2. PerOla said,

    09.12.06 at 12:02 e m

    Märkliga sammanträffanden händer ibland. Då märker vi det och letar efter orsakssamband, som vi alltid gör. Hjärnan är evolutionärt anpassad att söka efter mönster och sammanhang. Det har haft överlevnadsvärde att t ex begripa hur bytesdjuren funkar för jägaren. Men vi har ingen medfödd kunskap om sannolikhetslära. Vi märker aldrig de märkliga sammanträffanden som inte inträffar. Vi märker att vi träffar person A men inte att vi precis missade person B och C och D.
    Alltså var det en slump som såg ut som ett samband att du satte på radion just då.
    ps fortsätt gärna blogga, kul läsning!
    ps2 är Sunny Girl så himla upprorisk, egentligen?

  3. Micke said,

    09.12.06 at 1:31 e m

    Tack Christian, det sporrar mig bara ytterligare!
    Och…nja…det passade bara bra rent journalistiskt
    att ALLA Hepstars singlar fram till ”I natt jag drömde” var en
    del i en nytänd ungdomsrevolution…så var det ju inte
    riktigt, men det passade bra in i sammanhanget…

  4. Micke said,

    09.12.06 at 8:22 e m

    Tack Johnny! Du vet vad jag tycker om det som du skriver,
    så lovord från dig uppskattas i allra högsta grad!
    Tack!
    Micke

  5. Frida said,

    09.13.06 at 7:47 e m

    Funderar ofta på ödet eller ( vad betyder det här?) Har alltid tyckt om att gå ut och ta några öl med kompisar.En kväll var jag och en jobbarkompis på den tiden på St:a Klara på regeringsg. Vi satt och snackade och tog nog någon öl för mycket än vad som var tänkt, men huvudsaken vi hade trevligt och man blir oftast kvar längre än vad som var planerat sådana gånger.När vi så småningom ska packa oss hemåt och kommer till garderoben för att få våra ytterkläder så talar killen där om för oss att Olof Palme blivit skjuten nyss här i närheten. Det blev som att få en snyting och jag blev nykter direkt. Man tänker så här att tänk om vi tagit ett par öl mindre och gått lite tidigare.Vad hade kunnat hända?

  6. Micke said,

    09.15.06 at 7:53 e m

    Tack Frida för ditt inägg!
    Tja…hade ni kommit iväg lite tidigare så kanske något av
    följande hänt!
    1) Ni hade hamnat i skottlinjen
    2) Mördaren hade sett er, dragit öronen åt sig,
    lämnat platsen och historien hade sett helt
    annorlunda ut!!!
    Micke

  7. Robert Schultes said,

    09.22.06 at 9:27 e m

    GILBERT !

    Mycket intressant inlägg om mannen som försökt göra comeback i 30 år.

    Jag är ett stort Gilbert-fan, har alla hans album och det är för mig obegripligt hur en artist och låtskrivare av hans kaliber inte lyckas bli folkkär (härligt svenskt ord).
    Det är dock fakta att FÖR mycket Gilbert blir helt enkelt FÖR bra. Melodierna, harmonierna och soundet är helt enkelt såpass bra och felfritt att man tröttnar till slut. Det som är lite sorgligt är just faktum att mycket av Gilberts material EFTER storhetsperioden 1971-74 är riktigt, riktigt bra, ibland t o m bätttre än under guld-dagarna.
    Att han försvann efter -74 beror inte så mycket på Gilberts oförmåga att producera bra musik, utan på hans konflikt med managern och producenten Gordon Mills (vars dotter är Clair…). När andra albumet BACK TO FRONT drog in över 10 miljoner, så kunde stackars Gilbert lösa ut en check på 50 000 spänn. Något stod inte rätt till, eller hur?.

    Så från 1975 fram till -86 så spenderade Gilbert den mesta tiden i rätten, i en blodig kamp för bl a rättigheterna till sin egen låtkatalog samt outbetalade royaltis. Gilbert gick, till slut, segrande ur striden och fick 20 miljoner i skadestånd och i retroaktiva utbetalningar från skivförsäljning.

    Detta var en process som Gilbert aldrig hämtade sig ifrån. När han väl hade ork och kraft att göra seriös comeback så var han bortglömd och förvisad till poplexikonens värld som en trevlig kille som hade några hits med inte mer.

    Synd, på en så begåvad artist. Såväl musikaliskt som textmässigt.

    Men precis som med Little Richard, så måste han väl sätta skidorna i vädret innan upprättelsen kommer……

    Rob

  8. Micke said,

    09.22.06 at 11:00 e m

    Tack för ett kanon-inlägg Robert!
    Du skriver bra och har bra upplägg
    grafiskt i det du skriver. Något jag jobbar på!
    Jag urskuldar mig med att jag är helt ny
    på dataskrivarfronten. Jag lär mig för var dag som går…
    Men…vad menas med skidorna i vädret?
    Little Richard lever ju i allra högsta grad, så det måste
    vara något annat du syftar på…Vad då?
    Micke

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *