Loading ...08.29.06
Bröderna Cartwright, “Bonanza”, en korrekt spegling av vardagslivet i vilda västern, eller…?
Minns ni Bröderna Cartwright? Västernserien som började gå i svensk TV runt 1960 och som sen verkade rulla på i all oändlighet. In red dom, rakt in i svenska vardagsrummen: Ben, Adam. Hoss och Little Joe, och ett tag verkade det som om de aldrig skulle rida tillbaks från där de kom…
1972 tog det till sist slut…efter c:a 450 avsnitt…Repriserna har sedan dess duggat tätt, men självklart… så har den genomsnittlige 14-åringen i Sverige i dag inte en ANING om vem pappa Ben var…ännu mindre deras kinesiske kock - Hop Sing.
Den masspsykos som drabbade Svea Rike i den epoken - som kulminerade i Michael Landons folkparksturne och två “Tio-i-topp”-hits - är ju onekligen svår att upprepa i dag, och…handen på hjärtat…skönt är väl det. Tänk om varje TV-serie som gick i repris skulle ha samma succe’ som när den först visades…Hur skulle det se ut?
Alltså…om Familjen Flinta, McCahan, Bronco, Familjen Addams, Monkees, Falcon Crest, Dallas, Forsytesagan, Hylands Hörna, High Chaparall, Korsnäsgården, Mission Impossible, Saltkråkan,
Hem Till Byn, Prärie, Fattiga och Rika, Lucy Show OCH Bröderna Cartwright alla skulle gå i repris SAMTIDIGT med samma mediahype för var och en som när dom gick första varvet, så skulle det bli lite väl trångt i tidningarna för att skriva om nya saker…Så de gamla TV-serierna ska nog lämnas till entusiasterna från förr, bäst så tror jag. Men vi är många, vi…väldigt, väldigt många!!!
Det jag då främst hade tänkt att dryfta i denna krönika är dock frågeställningen från rubriken. Bröderna Cartwright, en korrekt spegling av vardagslivet i vilda västern, eller…?
Tillåt mig betvivla! Ta papppa Ben som exempel! Tre fruar som alla dött under ytterst tragiska omständigheter, tre söner som
varje vecka trasslar in sig i problem som skulle få den mest luttrade “värsting”-förälder från förorten att sucka av lättnad: “vilken tur att min son inte har det så där!”, samt oräkneliga mordförsök på den egna personen!
Ta sen alla som försöker stjäla boskap, land, mineraler, ja till och med vatten från Ponderosa…
För att inte tala om de ständiga hoten från fientliga indianstammar…Vilken fruktansvärd nervpress!!!
Allt detta sammantaget blir det en vardag som skulle ha transformerat den starkaste mannen till en minst sagt bruten sådan…
I stället får vi se en klippa, en man som utstrålar ett orubbligt
självförtroende, en man som inte verkar tveka en sekund på att vägen han vandrar är den rätta, trots att spillrorna av hans familj riskerar att utrotas vilket avsnitt som helst.
Betänk sedan de egna gärningarna! För en normalt funtad människa bör väl ändå att ha ihjäl
en annan människa vara bland det mest traumatiska som man kan råka ut för. Ta då 450 avsnitt gånger de 3 människor som Cartwrights i självförsvar skjuter ner under ett genomsnittligt avsnitt! C.a 1350 människor tog familjen alltså kål på under 13 svarta år!!! Som sagt, i självförsvar, men ändå…Glädjen vid matbordet när pappa Ben frågar
Little Joe om han ska ha lite mer potatis hamnar ju i en minst sagt märklig dager då man betänker det slakthus som Ponderosa med omnejd utgjorde.
Slakthus, ja…Hur många begravningar fick vi se? Begravnigar? Nej!!! Vad är det? I stället så lämnades alla lik vind för våg till asgamarnas stora glädje. Javisst, det var ju bara banditer och indianer…det var väl inte så viktigt…
Och…varför dog alla banditer efter ETT skott? Varför blev ingen “bara” allvarligt skadad och i stort behov av vård? Nej då! Ett skott och puts väck med honom! Cartwrights däremot, varför dog inte dom? Varför blev det på sin höjd bara lättare blessyrer just på dom?
Och alla dessa slagsmål med råsopar till höger och vänster i 3 minuter och som inte resulterade i en endaste liten skråma i Hoss ansikte? Var det realistiskt det? Nej så f-n heller!
Sen allt detta dödande! Varför blev det aldrig några förhör hos polisen? Stod dom på nåt sätt över lagen? Räckte det med att säga att det var självförsvar? Absurt!
Nej, min slutsats är att Bröderna Cartwright (Varför hette den det förresten? Pappa Ben var väl lika mycket inblandad som de övriga tre, och han var ju ingen brorsa) måste ha visat en groteskt överdriven bild av vardagslivet i Vilda Västern. Hade de funnits på riktigt så hade de snabbt blivit skott- och slagrädda, djupt deprimerade och skuldtyngda, förmodligen hade de till sist flyttat ifrån Ponderosa, rädda om den egna livhanken…Som vi alla vet…det var ju bara en TV-serie…men ändå…
Slut för idag!
Jag vill ha massor av kommentarer på
“comments” där nere!
Tack för stödet!
Micke
P.S. Jag hoppas att ni förstår att
Bröderna Cartwright är en av mina
favoritserier!!! D.S.
P.P.S. Citat från Mia i en dispyt med
mig för 1½ år sedan: “Men Micke, det
måste väl vara viktigare att veta att
det var Madonna som sjöng sista
Bond-temat än att veta vem Hoss
var!!!” Inte i min värld i alla fall… D.D.S.
Tack igen!
Micke
Popularity: 18% [?]
Loading ...
Mia said,
08.29.06 at 9:49 pm
I introt i första säsongen, kan man se hjulspår i sanden från lastbilen med kameran på, som rullar framför de ridande bröderna. Det finns viktigare saker än Madonna, tex att Hoss mamma kom från Sverige! Det som är viktigt att veta i livet, finns att hämta på http://www.imdb.com
sir doug said,
08.30.06 at 8:45 am
jag minns vagt bröderna cartwright från min barndom, jag gillade alla western men jag har inga klara bilder av just denna serie, mitt mest välbevarade minne är att jag tyckte hoss var ett ruggigt tufft namn, när jag sedan lärade att waylon jennings brukade gå runt och kalla alla för hoss växte namnet ännu mer, just waylons första självbiografi hette a man called hoss…världsklass
Lars Forsman said,
08.30.06 at 7:23 pm
Familjen Cartwright är ju något av präriens kungligheter. De förväntar sig att behandlas därefter. Deras grannar , både ser upp till och är inte så lite avundskuka på deras ställning. Under seriens gång, finns det flera exempel på, att om du inte behandlar Cartwright’s med den respekt de förkänar, går det illa för dig.
En kung och tre prinsar, som är själva förebilden, för det moraliskt rätta. Vid en konfliktsittuation mellan Ben och sheriffen, i någon stad, är det Cartwrights lag, som är den rätta.
Med en självbild stor som, minst fyra pansar bilar i bredd, klarar Ben Cartwright av att gå med upprätt huvud. Det är en bild av den
“GODE CIVILISERADE MANNEN”, som vi känner igen från flera håll.
Lars.
Baron Peeeer said,
08.30.06 at 8:26 pm
Jo, dom var fina, bröderna i sin extremt autentiska högbudget-studiomiljö. Till och med kaktusarna såg levande ut… Var tyvärr lite för ung för att riktigt kunna uppskatta denna kvalitetserie. Däremot gjorde High Chaparall outplånliga intryck på den unge Baronen. Billy Blue och dom andra - jisses… Hade förmånen att se Manolitos show live på Gröna Lund 19XX. Vilken artist, vilket framträdande!
Dessutom var han i färg vill jag minnas (kan ha fel där)…
Tobbe said,
08.31.06 at 2:55 am
Mina föräldrar hade köpt en ny radio 1955, en radiogramophon. På abis.
Vi tittade på tv hos grannen på fyran. De var först i huset med tv, en 17-tummare. Vi hade inte råd. Men vi sparade och sparade hela familjen. Jag minns kuvertet med pengarna. Jag och brorsan bidrog bara med mynt, femöringar och tvåöringar. Men så en dag stod den där. Mahogny, dörrar
med mässingsnyckel och 21-tum bildruta.
Teven hade inköpts på Etervåg på Skånegatan. Året var 1958 och affären finns där än idag.
Vad som visades på den bildrutan det minns man. Så är det.
När bröderna Cartwright red in i ALLA vardagsrum så vidgades livets betydelse. Eller kändes så. Minnet av detta, det är det stora idag.
Naturligtvis gäller detta för en handfull filmer och serier. Cartwright var dock länge unika i sin klass.
Tobbe said,
08.31.06 at 3:09 am
Realism, nej! En Vilda Västern-såpa kanske. Bröderna ger god komedi i mysig miljö. Jag tror vi såg det så redan då. Trevlig underhållning helt enkelt med stor portion humor. Och så förstås stadigt grundad på amerikansk vit frihetsrätt.
Bra och mer analys av Lars Forsman ovan.