1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

08.27.06

”Det ena ger det andra, och kanske till med det tredje!!!”

Posted in Min blogg at 12:54 f m

Elvis Presley har ju självklart varit en mycket central person under större delen av mitt liv, det vet ju alla som känner mig mer än bara ytligt. Även om det nuförtiden kan gå ett par veckor mellan spelandet av två Elvisplattor, så känns han aldrig inaktuell. Fortfarande så upplever jag musiken lika fräsch som jag upplevde den första gången jag stötte på den.
Jaha! Och när var det då?
Och hur gick det till?
Det hela är betydligt lustigare än man kan tro, faktiskt. Tro mig…..!
Jag tar det från början:
Matad med Beatles, Stones, Tages, Hepstars
osv gick färden via Hendrix, Canned Heat, Zeppelin och Deep Purple till Yes, Genesis, och ELP. Jag AVSKYDDE allt vad sångartister hette: Elton John, Gilbert O’Sullivan, Tom Jones, Osmonds, Jackson 5, Harpo och…Elvis!!! Alltså…AVSKYDDE…utan nån saklig grund…På den tiden var Elvis så ute som man bara kan bli. Ingen polare hade nån skiva med honom, han spelades aldrig på radio, det skrevs i stort sett ingenting om honom så avskyn jag kände, som han fick dela med många andra artister, var inte grundad på någonting egentligen. Vissa saker får man bara för sig…Han kändes som en fiende bara, tvärtemot allt vad jag stod för…
Bara bilden av honom i Las Vegas-uniform fick mig instinktivt att må dåligt! Nej tacka visste jag Bob ”The Bear”Hite, sångaren i Canned Heat!
Så, en kväll lyssnar jag på radion, ett vanligt ordinärt popprogram…och ut ur etern kommer en helt suverän rocklåt! Helt makalös! ”Gotta crush (about you)”! Vilket arr! Vilken låt! Vilket ös! Och det är ju Elvis av alla människor! Det tog mig 3 minuter att bli Elvisfan…Jag sa till mig själv halvvägs in ”Men herregud! Han är ju bara bäst!”
Nu ska jag ut och köpa en Elvisskiva! Det här måste ju kollas upp!
Sen tar låten slut och då uppdagas sanningen …den pinsamma men inte desto mindre mycket sanna sanningen:
Det var ju ingen Elvislåt!!!
Det var ju en låt av gruppen Wizzard!
Hur kunde jag bli så lurad? Jo, det är verkligen en mycket skickligt gjord Elvispastisch, där Roy Wood imiterar Elvis med den äran!!
Ridå!
Här hade jag gått emot hela min natur, vänt på en 5-öring och på 3 minuter gjort en fiende till en hjälte…och så var det inte han!!! Det var helt enkelt en skickligt gjord Elvispastisch komponerad och arrangerad av Wizzards starke man Roy Wood!
Nåja..tänkte jag, om det där var en hyllning så bör ju originalet vara nog så bra…Kanske värt att kolla upp ändå…Sagt och gjort, Två, tre dagar senare så hade jag köpt min första Elvis-LP, till omgivningens stora förvåning. ”Är det ett skämt?” ”Ska du börja samla på Thore Skogman också?” ”Elvis? Han skrev ju inga egna låtar ju!!!”
Av den enkla anledningen att jag direkt hemma, efter att ha spela igenom plattan en gång, insåg att min instinkt ledit mig rätt, så ignorerade jag allas kommentarer FULLKOMLIGT! Jag hade äntligen hittat hem, om andra ville fortsätta att vandra i mörkret så var det deras kors att bära, inte mitt…
Nu, så här i efterhand så kan det tyckas lite märkligt att jag misstog Wizzard för Elvis. Visst, Roy Wood gör en bra personifiering, men soundet på inspelningen har ju ingenting med Elvis att göra!
Ha då i minne min bakgrund, jag hade i stort sett aldrig hört Elvis 50-tal, tro det eller ej! Det här var långt innan ”Radio Vinyl”. Det var en epok när 5 år gammal musik var arkaisk, innan ordet retro var ett honnörsord…
Detta är alltså historien om hur jag blev ”lifetime Elvisfreak” genom ett misstag! Slå det om ni klarar av!!!!
Fortsätt att skicka kommentarer!
Tack för allt som har skrivits!
Utan er feedback hade allt kanske redan upphört!
Micke

Popularity: 15% [?]

2 Comments »

  1. sir doug said,

    08.27.06 at 3:53 e m

    blev matad med elvis av farsan som hade en fransk eller tysk samling, k-tel om jag inte minns fel, men det gör jag säkert, det var den enda plattan som var nåt att ha från föräldrahemmet, har för mig att den samlingen fortfarande håller…

  2. John-Erik said,

    01.21.09 at 6:38 f m

    Min första upplevelse av Elvis var ett köpekassetband med urval av lugnare låtar, som jag lånat av en kusin i Norge, om jag inte minns fel. Det var i mitten av tonåren detta skedde och den låttitel jag minns, var Love me tender. En del av låtarna hade klart en mysig känsla. Men något Elvisfan blev jag aldrig. Tror att när jag först hörde 50-talslåtarna senare, så tyckte jag att de var förgamla eller nåt..? Idag händer det väl någon gång att jag lyssnar på Elvis, men ytterst sällan.. Finns ju annat kul från 50-talet att lyssna på också, när jag känner för det vill säga.

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *