1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

08.22.06

Jaha…men en hundring har du väl rå´me´!

Posted in Min blogg at 11:12 e m

Understundom i det dagliga livet så får vi väl alla en slags känsla av overklighet…Alltså…när vi inte vet om vi hallucinerar, eller om den vi pratar med är tokig…och om så inte är fallet utifall att det är vi som är tokiga…eller…? Gör jag mig förstådd?
Pang på rödbetan.
Dagarna igenom får jag besök i butiken av människor av alla de slag, ung som gammal, fattig som rik, snäll som elak – i butiken som kommer för att göra sig av med grejor…i stället för att köra i väg dem direkt till Årstatippen…där de hör hemma…!! Nu pratar vi sopor och inget annat. Skivor utan fodral…fodral utan skivor…trasiga veckotidningar från 80-talet utan omslag…heminspelade kassettband utan askar, skivspelare som inte fungerar, mm, mm…
Åren i butik har lärt mig att enda sättet att hantera dylika situationer är att rånobba, inte ens börja förhandla för det finns inget att förhandla om. Sopor är sopor och stjäl bara tid och energi.
Trots det så blir motreaktionen ofta den här:
”Jo…jag förstår att det inte är värst mycket att ha…jag tog en liten rövare…men jag tänkte att du kanske har nåt utrymme där du kan ställa sånt här…för ja, jag har ju inte plats hemma längre…”
”Nej tack!” säger jag då. ”Det blir bara en massa extra jobb för mig, och det kan jag lika gärna vara utan.”
Inte alltid…men ganska ofta så kommer en sista replik:
”Jaha…men en hundring har du väl rå` me`!?”
Mmmmm….och då blir jag som en brevlåda…
Sopor som jag inte bett om, inte vill ha, som bara skulle ta upp plats i butiken som behövs för mycket viktigare saker förväntas jag alltså betala för. Varför? Ja säg det…det omvända vore väl ändå mer logiskt…att jag får betalt för att köra allt till tippen…eller hur.
Det är alltså här som den där svårdefinierbara känslan av overklighet dyker upp. Alla gamla regler, ramar och mallar är helt plötsligt puts väck, de kan inte längre hjälpa en.

Ska vi ta ett litet tankeexperiment. Säg att jag tio gånger om dan skulle betala en hundring för sånt som jag ändå bara senare kommer att slänga…Det blir tusen kronor om dan…då vi har öppet 365 dar om året så blir det följaktligen summa summarum 365 000 kronor på ett år, och då butiken finns till sen 20 år tillbaka så skulle slutsumman stanna på hiskliga 7 300 000 kronor till dags dato.
Min väninna Maggie sålde häromdan sin underbara
lägenhet med centralt läge för 2 800 000 kronor…
Jag törs då knappt tänka på vad man skulle kunna få för mina
7 300 000 i stället för att kånka ett oändligt antal kartonger bort till Östbergatippen.
Nu faller ju det här på att jag inte skulle ha en tusenlapp om dan över till att sponsra skräphanteringen…
om det nu var nån som trodde det…Tanken blir ändå lätt fantasieggande, hur något lite futtigt kan bli så stort med tiden.
Micke

Popularity: 17% [?]

1 kommentar »

  1. sir doug said,

    08.23.06 at 8:15 f m

    som vanligt kul läsning, jag går in här så fort jag surfar ut i rymden…den bästa krönikan på nätet för tillfället…förstår problemet med lirare som kommer med skräp, vissa är svåra att förstå sig på…tips på blogg: den dyrste skivan du sålt, och till vem (inte namn, men typ)…

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *