08.20.06

JOODÅ!!! Det hörde jag på radion häromdan!!!

Posted in Min blogg at 10:20 pm

Livet kan ibland bjuda en på dråpligheter som trotsar allt vad man själv skulle kunna komma på ifall man skulle skriva ett manuskript. Det gäller väl alla vi människor, var vi än befinner oss i tillvaron!
Rätt vad det är så överträffar verkligheten dikten! Alltid när vi minst anar det.
Då och då har jag sagt att en svaghet med boken “High Fidelity” är att författaren själv uppenbarligen inte har arbetat i en skivbutik, då den är tämligen befriad från dessa dråpliga vardagshändelser som dyker upp just när man arbetar mycket med andra människor.
Jag ska här dra upp en liten händelse…i framtiden kommer det kanske fler!
Vid ett tillfälle, för en 3-4 år sedan, blev jag intervjuad i radion. Jag fick lite standardfrågor angående vinylens ställning och status just nu bland skivköpare i största allmänhet. Ett av svaren jag gav var att vi - i egenskap av vinylbutik, märk väl - säljer ungefär lika mycket vinyl som CD.
Inte så märkligt då vi ju är något av specialiserade på vinyl. En stor majoritet av skivbutiker har inget eller ett blygsamt sortiment av vinyl så svaret på frågan är ju beroende på vilken affär som tillfrågas. Inget märkligt med det, det är väl underförstått…Det rörde sig ju inte om en marknadsundersökning utan om ett kulturprogram i radion…
Alltnog…c:a en vecka senare så står jag i min butik en söndageftermiddag. Fullt med folk, bra stämning. Mitt i allt så står en kille och bläddrar
entusiastiskt i “nyimkommet”backen. Entusiastiskt i bemärkelsen att han tittar noggrant på varje enskild platta, och att ett stort leende färgar, hans ansikte innan han med en huvudskakning och ett ännu större leende placerar tillbaka skivan. Om och om igen! Skiva efter skiva! Efter ett tag så kommer enstaka kommentarer som “Ojojoj!” “Ojojoj vilken skatt man sitter på!”…Slutligen, efter 15-20 minuter, så tilltalar han mig frågandes: “Du! Om jag skulle sälja alla mina vinylplattor till dig, hur mycket skulle jag få då?”…Hmmm…här har vi en knepig en tänkte jag och sade sävligt “Tjaaa,det beror ju på vad det är som du har såklart…”
Ett snabbt och distinkt svar följde: “Allt!!! Jag har allt!!!”
Hoppsan! En riktigt svår en, tänkte jag! Bäst att dämpa hans iver lite grann innan det här sticker iväg hur långt som helst…”Jaa…du får ju till att börja med tänka på att mycket av vinylen inte är speciellt intressant…det är nog så att majoriteten inte har så stort värde”…
“Johoodå!!! Det har det visst det!!!” bröt mannen av bestämt med ett stort leende fullt av självförtroende. “Vet du inte om det? Det säljs ju mer vinyl än någonsin just nu!” basunerade han ut för mig och hela övriga butiken. “Folk är ju som TOKIGA i vinyl!!!”
Mer vinyl än någonsin???! Jasså! Det var nåt nytt!
Det skulle alltså säljas mer vinyl än på 70- och 80-talet!!!
Tillåt mig att tvivla en smula………
Nu började jag att bli lite retad! Skulle den här glapptruten få komma in till mig och tala om för mig hur marknadnen ser ut? Aldrig! Aldrig!!! “Det stämmer väl ändå inte!” svarade jag.
“Joooooodå!” kom svaret med ett lika stort leende som tidigare “Ungarna köper vinyl utav bara h-e nu för tiden!!!”
“Det gör dom väl inte!” svarade jag klart irriterad över dom här tokerierna. Vad hade han fått allt det där ifrån? Mannen tog mod till sig och lossade det tunga artilleriet:
“Du…jag ska tala om för dig: Det säljs lika mycket vinyl idag som CD!!!” När han sade den meningen så hade leendet och självbelåtenheten tagit sig nästan parodiska propotioner. Helt plötsligt så ser jag läget:
Killen står och hånler åt mig, rakt upp i ansiktet på mig!!! Han är övertygad om att han har rätt, och att jag inte fattat ett skit!!!
Nu var jag tvungen att slå tillbaka, HÅRT!
“Men det har du väl ändå fått fullständigt om bakfoten!” sa jag. “Det skulle väl ändå jag veta bättre än dig, jag som JOBBAR i skivbranschen!” Hans svar lät inte dröja:
“Joodå!!! Vet du inte det, det var en kille på radio häromdan som berättade att det säljs LIKA MYCKET VINYL SOM CD NU FÖR TIDEN!!!”
Då… då blev jag tyst…Vad skulle jag svara på det? Han hade alltså hört MIG på radion när jag pratade om vinylmarknaden i MIN butik, och sen trodde han att det gällde generellt överallt…Han stod alltså och använde mina egna ord som argument mot mig!!! Och då…vad säger man då? Ingenting…en sån situation är ju så absurd att man behöver gott om tid på sig för att förstå hela perspektivet.
Jag stod alltså där som en brevlåda, killen gick ut i triumf efter att ha talat om för mig “hur skivbranschen ligger till i dag!”…
Efteråt så har jag funderat på om den här situationen ändå inte var ganska så speciell? Det var ju en ren slump att han gick till just mig! Och, hade jag inte blivit irriterad och börjat käfta emot så hade jag aldrig fått veta varför han sa som han sa… Så…jo…jag tror att det var en ganska så unik händelse!
Vad tror du? Eller…vad tyckte du om storyn?
Lämna kommentar!

Popularity: 9% [?]

Permalink