1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (No Ratings Yet)
Loading ... Loading ...

08.19.06

Signerade Canned Heat-bootlegs…? Njaaa…

Posted in Min blogg at 11:37 e m

Musikpuben Akkurat, Hornsgatan…vintern 2000.
Jodå, nog var jag glad allt! Mitt gamla favoritband Canned Heat (”Going up the country”, ”On the road again”) skulle spela på Akkurat.
Det var nu inte första gången som jag skulle se dem…kanske femte…men ändå tillräckligt roligt för att lyckohormonerna skulle börja snurra runt. Trots allt, 1970, på konserthuset i Stockholm så var just Canned Heat det första band jag åkte in och såg själv utan föräldrar eller storasyster, så tanken på en ny spelning väckte onekligen en del gamla minnen till liv.
Ett par dar innan så kom jag på en kul ide´… Varför inte ta med alla gamla Canned Heat-vinyler och se till att få dem signerade backstage? Antalet hade vuxit rejält under årens lopp, och förutom de ordinarie utgåvorna så ägde jag runt 35 st bootlegskivor. Vilken grej att få samtliga signerade. Perfekt för väggarna i affären. Verkligen nåt att skryta med.

Kvällen för konserten gjorde sitt intåg och som vanligt så kom alla mina förhoppningar om att stänga lite tidigare än vanligt på skam. En kund till…och en till…och en till…och ser man på…ännu en kund.
Pang!
Där gick dörren slutligen igen. Upp till lägenheten, in i duschen, på med kläderna, pengar i fickan, på med skorna, låsa dörren och… iväg! Rejält senare än vad det borde vara, gänget skulle redan ha samlats när jag äntligen kom iväg.
MEN VAD I…!!!
Jag hade ju glömt skivorna som skulle signeras!!! Tre sekunders tvekan på trottoaren…sen insåg jag: Det får helt enkelt bli vid ett annat tillfälle. Jag hinner inte vända tillbaka.
Framåt marsch till Akkurat i ställe. Väl där hittade jag snabbt mina kompisar Classe T, Anders K och Greger Å med sin stiliga blonda väninna Anna.
Lite mat, några öl och musiken satte igång. 1½ timme senare så har boogie-ångvälten rullat klart. Vi fick vad vi ville ha och det vi ville ha var suveränt. Förutom musiken så hade trummisen Fito de la Parra gjort reklam för en bok som han precis skrivit som handlade om Canned Heats hela historia från början, 1965, till nu. Ett måste så klart.
Och nu, med eller utan skivor för signering, nu skulle vi in backstage för att prata med killarna. Sagt och gjort, inga större problem, det var vi och 3 till som aspirerade på ett besök så trängseln var inte helt övermäktig. Väl därinne så sjönk min entusiasm ganska raskt…Stämningen bandmedlemmarna emellan verkade inte vara på topp. Lite gnälligt, lite surt…Jag fick syn på Fito – bokförfattaren – och bad att få köpa 3 böcker, gärna signerade. Jodå, inga problem. Jag kände att jag var tvungen att säga nåt och började trevande med ”Well, I saw you guys 30 years ago In The Concerthouse of Stockholm…” Längre än så kom jag inte innan Fito bröt in med ”Yeah, yeah, in those days we played in the big halls and now we play in joints like this!”
All min kvarvarande eufori rann av mig fullständigt vid den kommentaren. Tack för det du! Här kom jag för att berätta om hur glad jag blev över att träffa honom och bandet efter 30 år, och allt han bemötte det med var bitterhet över att de inte var lika stora i dag som på 60-talet!!! Hur många är det??? Och hur många har lyckats hanka sig fram med världsturneer, visserligen på småställen…men ändå, 30 år efter sin sista hit??? Här pratade jag med en oerhört priviligerad människa…och han var bara bitter över att saker och ting inte var ännu bättre än vad de nu var…Inte vackert…
Jag tackade för mig och gick hem i vinternatten…En promenad från Akkurat till Hornstull tar c:a 30 minuter…all lättare berusning var som bortblåst när jag väl kommit till Långholmsgatan.
På med en kanna starkt te, en snabb dusch, på med morgonrocken, ner i sängen och fram med BOKEN! Nu skulle jag i brist på att höra Canned Heat LÄSA om Canned Heat. Jag tände läslampan, la huvudet på kudden och öppnade boken på måfå nånstans i mitten. Jag hamnade på ett nytt kapitel. Det kapitlet handlade om hur mycket Fito HATADE all hantering av bootlegs och hur han bad fans som ville ha en bootleg signerad att dra åt h-e…
Och jag som hade tänkt komma med 35 stycken bootlegs…Fito var ju riktigt bitsk redan innan…Hur skulle den situationen ha utvecklat sig? Fick en stark känsla av att en katastrof precis avvärjts med hjälp av försynen…
Jag la ifrån mig boken, släckte lampan för att somna…Det sista jag tänkte på innan jag slocknade själv var att jag nog hade haft en hel del tur den kvällen, allt summerat…Det kunde ha gått mycket värre…
Micke

Popularity: 7% [?]

2 Comments »

  1. Lars Forsman said,

    08.20.06 at 4:24 e m

    Det verrkar vara pä det viset, att artister kan och till och med uppmuntras, att vara oproffessinella. Frågan år om vi vill ha det annorlunda?

  2. sir doug said,

    08.20.06 at 7:00 e m

    det där är alltid känsligt, artistmöte…man vet aldrig hur de är och vad de går igång på…dock är det märkligt att en kille som fito som varit i branschen i 30 år borde ju veta vad som krävs för stora konsertlokaler, och en spelning i stockholm är väl helt ok i turnéplanen, eller?…trist, tur att du inte tog med dig dina bootleg, var boken bra annars?

RSS feed for comments on this post · TrackBack URL

Kommentera

Fyll i rätt svar *