08.18.06

Ett möte med en idol

Posted in Min blogg at 10:34 pm

En kulen regnig kväll runt åttasnåret våren -99…
En matt belyst studio på radiohuset i Stockholm…
Ett rum c.a 20 meter långt och 10 meter brett, befolkat av mig själv, en medarbetare på radion - Björn - en trummis, en basist, två gitarrister…och
P.J. Proby!!!

Hur kommer det här sig nu då? Varför då då?
Vad pysslade vi med där?
Låt mig förklara!

Några månader tidigare så hade jag fått ett telefonsamtal från en kvinna som undrade om jag visste hur man får tag i den amerikanske sångartisten P.J. Proby!? Hon hade hört från en bekant att det var min store idol, så kanske jag kunde hjälpa henne… Nehej, det visste jag ju inte..däremot så kände jag nån som kanske kunde hjälpa henne. Men, vad gällde saken? Jo! Den här kvinnans make - som är VD på Nordea - skulle ha en 50-års fest nån månad senare. Som en liten “surprise” hade kvinnan tänkt sig att bjuda in makens ton-årsidol för att sjunga några låtar… så där bara appropå! Tonårsidolen in spe hette givetvis P.J. Proby! Skulle man kunna få honom att komma till Stockholm 3 dar för att sjunga på festen, kompad av ett band härifrån? Tjaaa…”Ring Björn, fråga om numret! Ring sen Proby och lägg upp det hela på ett mycket snällt sätt!” rådde jag henne…

Två månader senare sitter vi sju personer i en stor studio på radiohuset! Proby har accepterat förslaget! Han har anlänt till Stockholm och just träffat bandet - 4 gamla klasskompisar till födelsedagsbarnet. 2 dagars rep, sen ska de i väg till festen. Allt i största hemlighet! Min vän Björn hade ordnat replokal på radion, och fungerade som chafför. Och jag…ja vad gjorde jag där? Ja det kan man fråga sig…jag hade lyckats mygla in mig som åhörare, tyst som en mus långt in i ett mörkt hörn…!!!

Repetionen startar! Första låten klingar ut! “Hold me”, hans gamla hit från -64 dånar med kraft ut ur högtalarna! Vilken urladdning! Proby, som vid den tidpunkten inte hade många jobb, är uppenbart väldigt laddad! Bandet rockar på ordentligt! Vilket ös!!! Så kommer vi då till låtens slut…folk börjar titta lite granna på varandra, försöker hitta nån form av samklang…alltså, en vända till sen slutar vi…eller…två vändor till…eller? Till slut brakar det hela ihop… Musikerna vet inte hur låten slutar!!!

“Well…didn´t you guys listen to the tape I sent you?” hörs helt plötsligt Probys Texasaccent över lokalen…”Mmmm…we listened to your records”…
“But I´ve changed the arrangments since then”, replikerade en klart irriterad Proby…”These records were made 35 years ago!”
Pinsam tystnad……………
Ut ur skuggorna kommer helt plötsligt en blek gestalt…”Well, Mr. Proby…I think I know how the song ends…”! Det var alltså jag själv som satt på en pall och bet mig i tummen. Självklart kunde jag det nya arret! Jag hade ju sett det på video, och gitarrist som jag är så var det en baggis!

Blicken jag fick från en vid det här laget klart irriterad Proby var inte nådig! Först ett band som inte lärt sig låtarna…sen dyker en helt oönskad typ upp från ingenstans och avbryter repet!!! Morskt gick jag fram till en av gitarrerna, plockade upp den och visade enkelt och effektivt hur slut-temat löd, en enkel ackordsföljd, det gällde bara att veta hur den gick! Probys min var helt enkelt en explosion i av glädje! “That´s right, that´s right, that´s the way it goes!!!” Och det räddade hela spelningen…Tror nån att jag kände mig nöjd?

Alltså…kan man tänka sig ett mer lyckat första möte med sin idol??? Näppeligen…jag befann mig på rätt plats vid rätt tidpunkt och tog chansen,
svårare än så var det ändå inte… Mer än så finns väl inte att säga utom att Proby INTE glömt bort den här händelsen… När jag träffat honom senare så har han själv dragit upp händelsen!
Micke

Popularity: 10% [?]

Permalink