Tyvärr, men sant, tror jag. Som arbetande grupp hade de slutat fungera redan före -70. Liksom ett kärleksförhållande där passionen runnit ut, föll gruppen isär. Det skedde gradvis och den nya utmaningen var att stå på egna ben, solo. (Medan Beatles officiellt fortfarande fanns, hade de ju börjat jobba solo. T.ex Pauls första solo och Johns live in Toronto-69).
En sista ansträngning, en beundransvärd sådan blev Abbey Road-skivan.
And in the end…ett hedervärt slut på en unik epok i musikhistorien.
Längre hade det inte gått. Katastrofen Get Back/Let it be-projektet visar också tydligt hur läget var i ångest och brist av kreativitet vid denna tid.
Att sedan de första soloplattorna blev så lysande beror på att de är just soloplattor. Friheten från gruppens krav på individen är grunden för soloproduktionerna. Här kan vi också se att de är begåvade nog var för sig att klara detta. Det är detta som ÄR Beatles fortsättning. Visserligen hjälper de varandra första åren. Byter låtar spelar på varandras inspelningar. Men tillsammans alla fyra som grupp hade förutsättningarna inte funnits för de produktioner soloplattorna innhehåller.
Kanske vi kände en sorg inför faktum då 1970. Men jag minns också att jag accepterade det hela som oundvikligt, som när en närstående i 80-90-årsåldern tar slut och dör. Nej, då var det värre i december l980…….
Men trots allt The Beatles lever ändå, deras musik lever, om än numera klassisk. Nattens sista fråga blir hur länge lever Beatles? Lika länge som Ellington, Gerschwin,Verdi eller Mozart? Ja, jag tror det.
Tobbe